Fredriks bubblor – Champagne 1900-talets bästa årgångar

Champagne 1900-talets bästa årgångar. Årgångs-Champagne, hissad och dissad 1911:a, lagringsduglig 1928:a, drickvänlig 1988:a, århundradets årgång 1996:a. Vem ska man lyssna på och vad ska man tro? Låt oss istället jämföra dessa och ett par till ikoniska årgångar för att få en egen uppfattning.

Fredriks bubblor – 1900-talets bästa årgångar

Vissa år när skörden visar på extra hög kvalitet produceras årgångschampagne, vintage på engelska eller millésimé på franska. Vinerna skall lagras minst tre år på andra jäsningen i flaska för att få deklareras som en årgångschampagne. Många väljer dock att låta vinet lagras längre än så. Vissa hus och odlare väljer även att producera sin prestigechampagne dessa år.

Årgångschampagne var historiskt den första utvecklingen från standardchampagne. Förr producerades årgångschampagne endast ett par gånger per decennium. Idag har vissa hus som vana att producera varje år. Trots att vinmakare och producenter menar att det endast produceras årgångschampagne ”bra år”. Vilka årgångar är bra på riktigt och vilka klarar av att lagras? Det är därför viktigt att vara påläst när man vill köpa en årgångschampagne.

I en mogen champagne hittar man ofta en utvecklad smak med sekundära aromer. Dessa toner påminner om torkade aprikoser, nötter, rostat bröd och honung. Det är just detta som gör att mogen champagne passar så bra till mat. Speciellt till höstens skafferi med svamp och grytor. Precis som alla viner så vinner olika stilar, årgångar och områden i Champagne på att lagras olika länge. Man brukar säga att ju längre buteljen med champagne har varit i källaren desto finare blir bubblorna. Det är därför en riktigt gammal champagne ibland kan kännas lite avslagen. Moussen är väldigt integrerad och kommer fram först om man drar vinet mellan tänderna.

En mogen champagne är inte samma sak som en gammal champagne!

Är gamla viner gott? Det beror på vem du frågar. Gillar man viner som går mer åt madeira och sherry än friskhet och syra?
Däremot tror jag att alla kan relatera till när man öppnar en flaska äldre vin, är att man öppnar historia. Att få vara med om att öppna ett vin som har lagts i källaren innan första världskriget samma år som Titanic byggdes. Det är inte att bara öppna ett vin utan man är med om historia. Jag minns fortfarande då en vinmakare i Champagne öppnade en flaska från sin farfar. Årgången var 1944. Föreställ dig, det var tyska tanks i vingårdarna. Man var under ockupation och de allierade hade inlett invaderingen av Normandie. Då jobbar vinmakarens farfar i sina gårdar och lyckas skapa en årgång som läggs i källaren för lagring. Här stod vi över 70 år senare med vinmakarens barnbarn och öppnar en flaska som poppar och upplevs som pigg och nästan ung. Vilken historia, att få vara med om när vinet öppnades. Jag kan lova att jag hade gåshud över hela kroppen!

Champagne 1900-talets bästa årgångar

En idé för en provning som länge har legat och gnagt i mitt huvud är ”Champagneprovning – 1900-talets bästa årgångar”. Det händer under champagneprovningar likväl som på besök i Champagne hos olika vinmakare att dessa ikoniska årgångar som 1911, 1928 osv kommer på tal. Men är eller var de så bra som det sägs vara, ja hur ska man veta utan att prova dem?

Jag har under åren haft lyckan och turen att få prova många gamla årgångar från just Champagne. Men det vore kul att skapa en provning där man går igenom åtminstone några av dessa gamla skönheter. Under ett och samma tillfälle.

Sagt och gjort, jag har samlat på mig, köpt in och till slut var det dags att testa igenom dessa godingar.
Jag bokade plats hos Magnusson Fine Wine på Grevgatan i Stockholm. Johan Magnusson har en förträfflig lagringskällare och service med provningsrum som man som medlem kan boka. Jag bjöd in lite olika personer  som älskar och uppskattar champagne, några att dela denna upplevelse med. För vad är väl ett gott vin utan trevligt sällskap och passande tilltugg?
Champagne 1900-talets bästa årgångar.

Champagne 1900-talets bästa årgångar

Annons:

1911 Heidsieck Millésime Extra dry

Vinet kan vara en Charles Heidsieck men snarare är vinet en Piper Heidsieck. Båda husen fanns vid tiden och de var båda stationerade i Reims. Det som lutar åt en Charles är att det står extra dry på etiketten, det som lutar åt Piper är att det står Kunkelmann & Co.

Trots sin ålder på 108 år så visar vinet upp sig från sin allra bästa sida. Det är gyllene bärnstensfärgat, i vissa glas lite fällning men inget som stör. Doften är fyllig och generös fylld av torkad frukt, kakao och härliga citrusfrukter. Tänk julapelsin med stjärnanis.

I smaken möts man först av en levande syra! Ett vin med 108 år på nacken och fortfarande syra! Sedan kommer de härliga tonerna av mörk choklad, torkade frukter, kanderad apelsin, julkryddor och sherrytoner. Äpplen finns där men mer bokna oxiderade i stilen.

Vinet kommer tillbaka i flera omgångar under kvällen och är det vin som ger oss mest och störst intryck.

98p

1928 Ayala Vintage Millésime, Ayala & Co

1928 är min mormors årgång. Precis som min mormor är vinet väldigt piggt trots sin ålder på 91 år.

Även det här vinet överraskar med sin pigga syra och friskhet. Doften förnimmer en mjuk härlig mjölkchokladton med påföljande aromer av äpplen och citrus.

I smaken kommer syran med ett fint anslag med en ryggrad följt av mjölkchoklad, röda sommaräpplen, och sedan en ton av sherry.

Det här vinet påverkas negativt av att stå öppnat. Vilket gör att det efter ett tag nästan dör det i glasen.

89p

1947 Charles Heidsieck Millésime Brut

Nu börjar man känna mousse och mindre av sherry och madeiratoner. Här har vi ett vin som lades i källarna under efterkrigstiden, det kan inte ha varit en lätt tid med uppbyggnad av en hel kontinent efter kriget.

Det första som möter en i i doften är grapefrukt och mogna äpplen.

I munnen så känner man de små bubblorna som smeker lätt med toner av grapefrukt, gula mogna äpplen, kakao, tobak och en härlig syra med mineralitet och sälta. Eftersmaken är lång och utvecklad.

94p

1982 Bollinger RD

Det här är ett fantastiskt vin och provningens enda vin som har fått 4* av 5* möjliga där alla de andra har fått 5* som årgång och anses som perfekta årgångar. Det visar sig också då det inte orkar med på samma sätt som de andra vinerna.

Här möts vi av en mer diskret doft som innehåller gula varma äpplen, kanderad citrus och lite örtighet.

I munnen är vinet diskret och blygsamt till en början sedan visar det sig med inslag av solvarma fikon, torkade plommon, örter och viss syra. Efter en stund i glaset så dör det helt dessvärre.

84p

1988 Henriot Cuvée des Enchanteleurs

Alla var vi överens om att detta var kvällens bästa vin att dricka nu. Jag instämmer i just det, att dricka nu. Men att avnjuta framhåller jag ändå 1911 som kvällens bästa vin.

Vinet är just nu i perfekt balans. Doften fylls av ostronskal, havssälta, citrus och mineraler.

I smaken kommer ostronskalen och sältan tillbaka men med en ryggrad av citrus. Munnen fylls at tropiska gula frukter, blodgrapefrukt, vanilj och visar en pigghet som i perfektion blandas upp av utvecklade toner.

98p

1996 Krug, Clos du Mesnil Brut

Jag upptäcker att av misstag har Krugs ena Clos-vin tagits fram. Tanken var att prova vanliga 1996 vintage. Detta vin är fortfarande knappt en tonåring och bör få mogna i källaren säkert 20-30 år till.

Men nu när vinet är framme så passar vi på att avnjuta det. Jag öppnar och låter vinet luftas i ett par timmar. Trots det så är vinet stängt, knutet och ungt.

Överlag är jag inte så förtjust i årgång 96, det är oftast bara syra och avsaknad av frukt. Men det ska sägas att detta vin är ett stort vin. Har man en flaska och möjlighet att lagra så som man brukar säga -Den som väntar på något gott…

Här möts vi av gröna äpplen, citrusfrukter i en mix med tydlig grön lime, vita vinbär och massa vita tanniner. Mineralerna är tydliga likväl som syran som nästan krullar sig på tungan.

95p

1976 Bollinger, La grand annee Rosé

Jag valde att prova kvällens enda rosé sist. Jag har inte tidigare provat en rosé med denna ålder, så jag var nyfiken.

Färgen var härligt rosa. I doften tydliga smultron, jordgubbar och vildhallon blandat med mynta.

I smaken känner vi jordgubbar och blodgrape blandat med röda äpplen och något av mineralitet och toffé. (ni vet den där gamla hallon-kolan som fanns förr i platta inslagna portionsförpackningar och såldes på lösvikt).

91p

 

foto: Jesper på mousserande.se

Läs mer

Fler artiklar