- Hem /
- skribenter /
- Sofia Ander /
Underbara Umbrien!
Underbara Umbrien!
Inte bokat semesteresan än, eller funderar du på att besöka en vinregion i höst? Kolla in Umbrien, en av mina favoritregioner som står för snälla priser, ljuvlig mat, vackra små byar och strama, coola viner.
Första besöket i Umbrien var sommaren 2014. Den där besvärliga årgången – om vi ska prata vin. En sommar med mycket regn och rusk. Även i varma Italien. Många regioner i landet drabbades hårt, men en svensk turist är van vid både det ena och andra när det kommer till väder.
Målet för resan var några dagars vinande, upptäckande och ätande i Montefalco. Vinets hemort i Umbrien kan man säga. En av de minsta vinbyar jag varit i, fast fylld till bredden med historia, pittoreska gränder, restauranger, aperol spritz och liv. Vi anlände till vårt hotell Palazzo Bontadosi på eftermiddagen, intog snabbt en plats på uteserveringen och beställde in ett glas Montefalco Rosso. Här kunde vi iaktta hur den lilla torget i byn kom till liv. Invånarna rastade sina små hundar, alla trattorior började öppna och snart var det fullsatt på borden.
Vi inledde första kvällen med en middag rakt över gatan, på L’Achimista. Här lagar man mat efter säsongens råvaror och serverar lokala viner. Ricottafyllda zucciniblommor, chark och en flaska Montefalco Sagrantino blev en fin introduktion till regionen.
Jag bokar alltid in vingårdsbesök – om det går – trots att det är semester. Att prova de lokala vinerna, kunna ställa frågor och träffa personerna bakom flaskan, ofta en familj, är det bästa sättet att lära känna en ny region. Arnaldo Caprai blev vårt första besök i Umbrien, en gård som bara ligger 15 minuters bilresa från Montefalco. Läs mer om Caprai nedan.
Tuff sagrantino kräver mat. Vi styrde vår lilla Fiat mot Bevagna, ännu en mysig by som bara låg 10 minuter bort. Här skulle vi äta på La Trattoria di Oscar, på rekommendation av Caprai. En av dagens rätter var pasta med vildsvinsragú. Klart vi ville ha det och bland det bästa till sagrantino. Den nätta lunchen avslutades med pecorino, den lokala hårdosten. Även den en bra vän till sagrantinos tanniner.
Vi hade fått upp köttaptiten och därför bokat bord på Coccorone, en liten köttkrog i Montefalco. Där vankas det bistecca-bonanza. Så ta med en stor aptit men inte lika stor plånbok som i Toscana. Umbrien är en mycket billigare region än sin mer välkända granne.
Det blev så klart en grande bistecca, som grillades över öppen eld och serverades med olika sorters salt och lite grönt. Återigen mat för sagrantino.
Ny dag, nya viner och framför allt; ny mat. Förmiddagsprovningen startade hos Perticaia, en ung firma som gör lite mer tillgänglig sagrantino och spännande vitt på trebbiano spoletino, en lokal grön druva. Vinspottandet satte som vanligt igång aptiten. Åk till Spello, sa vinmakaren. Leta upp den lilla familjekrogen Vinosofiá. Jag fastande direkt för namnet!
Efter en kort biltur satt vi på Vinsofias uteserveringen och blev serverade vin, skinka, salami, mozzarella, vildsvinsgryta och ännu lite mer vin. Vin som var så gott att vi ville köpa med en flaska hem.
Inga problem, vi är i Italien! Restaurangen hade givetvis en vinbutik också, där du kunde köpa hem din favoritflaska på plats.
Mätta och kaffesugna stannar vi till i lilla Trevi på vägen hem. En by långt uppe i bergen och långt ifrån turister. Det blev en stark espresso samtidigt som vi spanade in herrarna på kaféet bredvid.
Vi antog att fruarna stod hemma vid grytan. Kanske vankas det vildsvinsgryta och ett glas sagrantino till middag?
Sista kvällen i Montefalco spenderades på hotells restaurang Locanda del Teatro. Locanda kombinerar de traditionella råvarorna och sätter sin lite mer moderna och nyskapande prägel på maten. Det är trots allt mycket Umbrien, med tartar, tryffel – den finns även här, charkuterier, hemgjord pasta och kött. När tallrikarna var tomma, satt vi kvar med vår sagrantino, denna gång från den närliggande producenten Tabarrini och spanade in livet på torget. Gubben var ute med sin vovve igen och uteserveringarna lystes upp i orange från alla glas med aperol.
Färger, minnen, smaker och upplevelser som följde med oss hem.
Umbrien är ingen region för fisk eller skaldjur, det får man helt enkelt äta någon annanstans. Det är en region för kött, långkok, goda ostar och det unika vinet sagrantino, som faktiskt bara odlas här. Det är en semesterpärla och inte minst en vinpärla, för den nyfikne som vill prova och uppleva något annat.
Du reser enklast hit via Rom, där du hyr en liten italiensk bil och styr nordöst in i landet i cirka två timmar. Eller flyg till Florens och färdas söderut i cirka 20 mil.