Besök Georgien! Vinets vagga?

Jag har haft förmånen att besöka Georgien vid några tillfällen, senast för ett par månader sedan. Det är ett land där du verkligen kan uppleva kopplingen mellan kultur och vin. Ett land där maten och drycken likt religionen är en central del av identiteten. Det är en plats där du kan uppleva dåtid och nutid på en och samma gång. I huvudstaden Tbilisi samsas byggnader från medeltid, historisk tid, sovjetisk tid och nutid. På landsbygden är det som om tiden stått stilla och jordbrukssamhället är kvar någonstans mellan 1850 och 1950.

Det är denna mix, som känns helt naturlig på plats som gör Georgien så speciellt. Till det kommer mat- och vinkulturen. Ibland pratas det om stenåldersdieter, dessa är ofta spekulativa. I Georgien kan du dricka stenåldersvin eller åtminstone vin som görs på ett liknande sätt som på stenåldern. Vin gjort i amforor, nedgrävda i marken kallade kvevri.

 

Låt mig börja med att berätta om Georgien. Om ett par veckor återkommer jag med en artikel om georgiska viner som du kan få tag i här hemma i Sverige och om några spännande producenter.

I Georgien är historien en del av identiteten

Jag åkte till Georgien för att besöka New wine festival i Mtatsminda park i Tbilisi. Den skulle lika gärna kunna heta Prehistoric wine festival. Många av de mest spännande vinerna är gjorda på ett liknande sätt som förhistoriska viner. Det som är riktigt kul är att det dyker upp med massor av nya vinmakare. En del gör nya viner med den gamla metoder. Andra hittar inspiration utomlands eller kommer utifrån och vill göra vin i Georgien. Jag träffade till exempel ett ungt par från Champagne som flyttat hit för att göra mousserande viner i kvevri på georgiska druvor. Andra berättar att de försöker kombinera det gamla och det nya genom att göra jäsningen i kvevri och lagringen på ekfat eller ståltankar.

Med New Wine festival försöker man skapa en en primeur för Georgien. Här samsas orange wine, naturviner med mer västerländska viner och viner som riktar sig mot den ryska marknaden. På plats fanns ett 100-tal vinmakare som serverade både högt och lågt och runt vinprovningarna ligger ett ständigt os av grillat kött. Det är så här en vinfestival ska vara, en folkfest. Är man mer intresserad av endast prova  naturviner finns en annan vinmässa som körs ungefär vid samma tid, Zero Compromise. Där kan man träffa vinmakarna på några av Tbilisi mest intressanta vinbarer.

Georgien är en av vinets vaggor, en annan är Armenien, en tredje Anatolien och en fjärde en norra Iran. Vem som var först är egentligen ointressant, intressant är att i Georgien finns något av detta ursprung kvar. De äldsta spåren av domesticerade vindruvor är från tiden 6000-8000 f.Kr. Fynden består av druvkärnor och 5000-6000 år gamla amforor som kallas kvevri. Idag känner man till mellan 500-600 inhemska druvor. Merparten av dessa finns bara i Georgien och dess närområden. DNA-forskning har också visat att ytterst få av dem är nära släkt med de som finns i Västeuropa. Vidare har georgierna bevarat de gamla metoder att göra vin. Metoder som är förhistoriska och de har överlevt planekonomiska experiment och politisk påtryckning. En del kanske såg detta som ett litet sätt att göra uppror, att bevara sin historia och känna sig som georgier även om de då var en del av Sovjetunionen.

Kvevri är en amfora som oftast har en storlek på mellan 500-3000 liter. Dessa grävs ned i marken. Jorden blir sedan temperaturregulatorn när vinet jäser. Precis som med västerländska viner används många olika metoder. En krossar eller pressar druvorna med hela klasar, andra avstjälkar sina druvor. De viner som blivit de mest uppmärksammade är de orangea vinerna eller som vissa kallar dem amber wine på grund av färgen. Lite förenklat kan man säga att de är vita viner som görs som röda viner. Detta ger mer tanniner, strävhet och kryddighet till vinerna och mer färg.

Idag är dock kveri en bristvara, det beror på att det bara finns några fåtal familjer som fortfarande kan göra dem. En annan är att många blivit intresserade av att göra vin på traditionellt sätt. Väntetiden på en ny kvevri kan vara upp till tre år. En av kverimakarna är Zaza Kbilashvili i byn VardisuBani. Hans familj har gjort kveris under fyra generationer.

Jag träffar honom i hans verkstad och han berättar att det tar 2-3 månader att göra en kveri. De byggs upp steg för steg för att de ska bli täta och hållbara. Det är viktigt att veta vilken lera man ska använda. Zaza berättar om tre typer av lera för keramikföremål. Den som är bäst för kvevri är en lera som innehåller en hel del kalksten. Detta förebygger bakterietillväxt inuti kvevrin. Därefter ska de torka i 2-3 veckor och sedan brännas. Oftast gör man 16 stycken åt gången, i storlekar om 500-3000 liter. För att vinerna ska bli bra och fräscha är det viktigt att rengöra dem inför användning. Traditionellt använder man borstar av bark från en eller körsbärsträd.

Många vinmakare berättar om hur de använder 100-tals, ibland 1000-tals år gamla kvervi. När jag frågar Zaza om detta säger han att för att en kvevri ska fungera bra måste man använda dem kontinuerligt och gör man det kan de fungera i flera generationer. Problemet med gamla kveri, om du inte vet att de brukats kontinuerligt, är att de kan ge dålig smak.

Efter att ha provat en hel del vin på denna resa så kan jag konstatera att det finns problem med renlighet i vissa vinerier. Vissa viner har brett, i andra finns mousiness och i vissa för mycket volatila syror. Det finns nog ett antal anledningar till detta. Just nu finns det många nya vinmakare, de har inte tillräcklig erfarenhet eller kunskap. Andra använder kanske gamla kvevri och en del är inte tillräckligt noga med renligheten i vinerierna. Det finns också många som gör helt fantastiska viner. Vin med en underbar fräschör och en ren härlig ton, det är de jag vill hitta och jag hittade flera.

Att resa i Georgien

Georgien är land med spektakulära vyer och fantastik natur. Här finns också fantastiska historiska platser som Alaverdi, ett kloster som fortfarande är aktivt men också många ruiner. Ibland får man känslan att röra sig i ett av länderna i Game of Thrones eller i Middle earth.

Idag är det lätt att ta sig till Georgien. Det går flyg via Riga, Warszawa, Frankfurt och Istanbul med flera. Var dock beredd på att du kommer att landa och resa från Georgien mitt i natten. Jag landade vid 04.15 och reste hem 04.55.

Väl i Georgien är huvudstaden Tbilisi en utmärkt utgångspunkt. Tbilisi är såväl en vacker som kul stad. Den har något galet över sig, min första tanke var att den var lite som en Tim Burton film. Den finns något mörkt, lite luggslitet och förfallet över den samtidigt som det finns galan moderna byggnader och en bubblande livslust hos invånarna. Tbilisi har lite av varje, den har något för alla men framför allt är det en riktigt smältdegel av olika kulturer, idéer och människor. Det är lätt att ta sig runt, till fots, i taxi eller med spårvagn. Om du åker taxi bör du dock komma överens om priset i förväg. Hotellen håller bra standard och i många fall finns bra wifi på såväl barer som restauranger.

Vill du prova vin så rekommenderar jag vinbarer som G.Vino, Vino Underground, Poliphonia eller Azarphesha. De har riktigt spännande vinlistor och bra mat. Dom skiljer sig åt och har en egen personlig charm. G.Vino ligger på en gata som känns lite turistig men det är vinlistan som är det viktiga. Vino Underground ligger istället i en källare och är mysig på ett annat sätt. De är ett utmärkt sätt att bekanta sig med olika georgiska druvor och producenter samt vinstilar.

Sedan finns galningarna. Georgier är över lag lite galna, oftast på ett positivt sätt, det är en del av deras charm. Sedan finns det de som är helt out there. Vad sägs om att bygga en vinkällare på takvåningen av ett åttavåningshus. Nu menar jag ett vineri på taket, med kvevri’s nedsänkta i taket. Sådana här projekt kan vara som en bal på slottet. De kan vara trista och tråkiga och.. och… alldeles, alldeles underbara! Bina N37 tillhör det senare. Maten är strålande, restaurangen har charm och vinerna fungerar utmärkt och du har en fantastik utsikt ut över Tbilisi. Detta är en restaurang du inte vill missa om du åker till Tbilisi.

Om du väl är på plats vill sannolikt uppleva något mer än bara stadsliv. Jag rekommenderar att du letar ett företag som kan hjälpa dig, ett sådant är Taste Georgia. De kan arrangera besök på vingårdar, vid historiska monument, till underbara restauranger och med resor. Det är inte helt lätt att hitta runt i Georgien och jag skulle inte hyra en bil och köra själv. GPS:er fungerar så där och många av de mest spännande platserna behöver du någon som kan hjälpa dig att hitta till. Det är värt att lägga några kronor på någon som kan ge dig det där lilla extra.

Gillar du skid- och naturupplevelser finns det också grymma skidbackar på vintern i Kazbegi. På sommaren kan du istället ägna dig åt skärmflygningen eller långa promenader eller klättringar. Ett bra ställe att ha som utgångspunkt här är Hotel Kazbegi. Underbart läge och ett riktigt bra hotell.

Maten i Georgien

Jag är helsåld på georgisk mat. Det är ett land om du gillar grönsaker. Det är ett land om du gillar grillat. Det är ett land om du gillar dumpings eller khinkali som de kallas  i Georgien. Det är ett land som gillar överflöd. Det är sällan jag blir överväldigad av gurka. Ofta är de ganska smaklösa och tråkiga. I Georgien är de riktigt smakrika, detsamma gäller tomaterna.

De använder också många örter och baljväxter som jag inte känner till närmare. En som jag känner till och som de älskar är En ört man dragon. I början blir man nästan lite överväldigad men man vänjer sig. De äter också mycket kött, gärna grillat och på spett. Det är ett land för den som är matglad som jag.

Med lite tur får du sällskap av ett gäng musiker som sjunger polyfona sånger. Även detta en del av deras identitet och kultur. Sångerna handlar ibland om religion, ibland om, arbete och ibland livet i allmänhet och ganska ofta om vin. åtminstone ger de tillfälle till att utbringa en skål!

Res till Georgien för ett vinäventyr, för att känna historiens vingslag, för att uppleva en underbar plats och för att det är kul!

Jag återkommer om ett par veckor med vintips från Georgien, några georgiska vinpersonligheter och georgiska viner som finns att få tag i via bolagets beställningssortiment.

Magnus Reuterdahl