- Hem /
- skribenter /
- Sofia Ander /
Kalabrien är hett
Kalabrien är hett
Kalabrien är nästan tropiskt och framför allt exotiskt. Matkulturen är också het, med sin peperoncino som används flitigt i många rätter. Den färska korven ’njuda är fylld av denna starka krydda och äts som den är, eller ännu bättre; på pizza.
Den kända röda löken från Tropea ingår i nästan alla rätter. Tunt skuren i en sallad eller stekt, som ett tillbehör till fisk och kött. Löken är mild och söt och går att äta som den är. Cipolla rossa di Tropea, som den heter, har givetvis en ursprungsbeteckning och en egen festival i augusti varje år.
Mat och vin tas på stort allvar i Italien. Med all rätt.
Vinerna är inte lika heta. Ännu. När priserna höjs i andra regioner på grund av både en stor efterfrågan och ett klimat som påverkar priserna, är det kanske mer okända vinerna och druvorna vi ska söka oss till.
Det är min första resa till Kalabrien och jag är redan betagen av den råa naturen, de långa stränderna med turkost vatten och den ärliga, genuina maten. Och vinerna då? De frestar med sin personlighet, sina unika druvor och en bonus; de är fasligt billiga!
Min erfarenhet med viner från Kalabrien är ytterst liten, men ett vin har väckt min nyfikenhet. Det har till och med lanserats i Sverige och kommer från en familjefirma vars vingård finns i ett av landets nio DOC-områden; Lamezia DOC. Distriktet ligger en timme norr om den kända staden Tropea. Semestern får ta en paus. Man måste ju prova det lokala vinet.
Vi tas emot av Danila Lento, som driver vinfirman tillsammans med sin syster Manuela. De är idag den fjärde generationen Lento, vars historia startade i början på 1960-talet.
– Vi äger totalt 100 hektar mark, berättar Daniela. Gårdarna är uppdelade i tre delar och den största på 75 hektar har vi här i Amato, i Lamezia DOC.
Danila tar med oss till en av de stora vinfälten som omringar vinkällaren.
– Här har vi valt att plantera en del internationella druvor som cabernet sauvignon, merlot och chardonnay. Det har hjälpt oss att öppna dörrar till många nya marknader.
Jag är mer intresserad av den lokala blå druvan magliocco som Lento odlar.
– Det är Kalabriens helt egna druva. Den har bra struktur och tanniner, vilket gör den bra för lagring. Magliocco är vår viktigaste druva och den odlas mest här i Lamezia DOC.
- Magliocco är vårt land, fortsätter Danila.
– Vi tar hand om den på ett lite annorlunda sätt. Skörden börjar vanligtvis under hösten, men vi låter frukten hänga kvar in i november. Vi vill ha extra koncentrerade druvor med mycket kraft och tyngd.
En lätt svalkande vind sveper genom vingården, som präglas av en jordmån rik på mineraler. Tack vare det, har vinerna en fin balans och syra. Cantine Lento producerar cirka 500.000 flaskor om året. Det är en bra siffra för Kalabrien, då vinerna hamnar i skuggan av så många andra mycket mer kända etiketter i landet. Men de är inte störst, det är Librandi, en vinfirma som ligger på andra sidan kusten. Läs Anders artikel om Librandi nedan.
Klimatet är jämt i Kalabrien. Somrarna är stekheta och under vintern det kan på sin höjd regna. Snö? Inte här.
Danila tar oss ner i källaren, där de röda vinerna vilar på franska fat. Hon korkar upp en flaska Greco, en Lamezia DOC. Det finns mängder av greco-någonting i Italien. Greco di Tufo, greco nero och här i Kalabrien; greco di bianco.
Troligtvis kommer ursprungsdruvan från Grekland och har under sin resa i södra Italien, klonat sig och därmed plockat upp diverse synonymer.
I Kalabrien är greco di bianco DOC-klassat och påminner om den mer kända kusinen i Kampanien med efternamnet Tufo.
Stilen är krispig, svalkande och ren med mineralstinna smaker av lime, citron, pomelo, aprikos och vita mandlar. Den svala och friska stilen överraskar, särskilt med tanke på det varma och torra klimatet. Prislappen överraskar ännu mer; runt sex euro.
Jag ser fram emot att prova det röda igen, gjort på 100 % magliocco. Danila öppnar den nya årgången, 2012. I Sverige finns det fortfarande flaskor kvar av årgång 2011, som är tillgänglig i utvalda butiker.
Doften för en direkt till det varma Medelhavet. Solmättad garrigue, lite tobak, torkade frukter, pinje, röda bär och snygga tanniner. Magliocco är gott!
Det blir ett gäng kluckande souvenirer i väskan. En rosé gjord på merlot och magliocco. Kanske den kan förlänga sommaren? En greco att svalka sig med på den soliga hotellbalkongen och givetvis några magliocco att inleda den stundande hösten i Sverige.
Jag lämnar dock en liten bit av mitt vinhjärta i Kalabrien, med en förhoppning om att kunna återvända så snart som möjligt…
