I ett gråtrist januariväder besöktes Stockholm av Kalabriens mest kända vinproducent. Raffaele Librandi är tredje generationen i vinfirman Librandi från Kalabrien i södra Italien. Det trista vädret lystes upp av vinerna som serverades. Kalabrien tillhör kanske inte det mest välkända vinområdet för oss svenskar. Detsamma gäller även för medelitalienaren. Kalabrien ligger i söder på den italienska stöveln och utgör tån som pekar mot Sicilien om man skall använda sig av mellanstadiets geografi vokabulär. Librandi som startades på 1950-talet av Raffaeles farfar är idag det största och mest kända vinhuset i regionen. Det finns en växande skara av mindre familjeodlare i området men Librandi är störst och mest känd. Vinhuset förfogar över 220 hektar uppodlad vinmark och har därtill drygt hundra hektar av olivlundar. Så både olivolja och vin står på programmet. Totalt produceras cirka 2,5 miljon flaskor per år så det är en relativt stor producent.

Kalbriens landskap är vackert med havet framför vingårdarna och bergen i norr som en fond. Klimatet är påverkat av det ljumma Medelhavet och en kallare bris från bergen som ger välbehövlig svalka för vinstockarna i detta på sommaren varma område. Historiskt var det grekerna som först koloniserade Kalabrien. Grekernas närvaro gör sig även påmind i namnet Greco Bianco som är namnet på traktens vita ursprungliga druva. Greco Bianco som växer på kalkrik lera skall inte förväxlas med Greco di Tufo från Campania nära Neapel. Druvsorterna är släktingar men av olika kloner och har olika karaktärer smak- och doftmässigt. För de röda vinerna använder man sig huvudsakligen av en annan ursprunglig druva, Galioppo. Även Galioppo tillhör väl inte den mest välkända druvan för oss svenskar. Jag tycker personligen att en av Italiens styrkor är just mångfalden av druvor och att man tagit tillvara sin skatt av ursprungliga druvsorter. Tänk om alla viner vore gjorda på Chardonnay och Cabernet Sauvignon vilken torftig vinbukett vi då skulle ha.

Generellt känns Librandis viner exotiska för min vinpalett. Även om jag är van vid olika typer av ursprungliga druvsorter från Italien. Både de röda och vita vinerna känns rustika på ett positivt sätt med aromer och smaker som man inte finner i andra viner med kryddighet och smakrikedom. Den röda druvan är mycket tanninrik så skalmascerationen är förvånansvärt kort. Vinet är ljust och rubinfärgat och påminner nästan om Gamay eller Pinot Noir till färgen. Tanninerna är markerade och det finns hyffsad syra i vinet vilket gör det till ett matvin hellre än ett pratvin. De vita vinerna gjorda på druvan Greco Bianco har även de en rustik känsla med förvånansvärt bra syra för att komma från en så sydlig växtplats.

Librandi har uppmärksammats en hel del i Italien. Gambero Rosso har i senaste utgåvan givit det röda Duca San Felice Riserva högsta betyg med tre glas. Detta röda vin har endast fått lagring på tank så det är ett vin helt utan fatlagring vilket har blivit mer och mer populärt i Sverige på senare år. Även det vita vinet Cirò Bianco Classico har av Decanter givits höga 95 respektive 93 poäng vid två tillfällen vilket bara är förunnat ”fine wines” vanligtvis. Dessa två olika utmärkelser får anses vara exceptionella för så pass billiga viner som det är. Systembolaget kommer att lansera den röda 2011 Duca San Felice Riserva den 1 april i år för 109 kronor och det handlar endast om 1 800 buteljer så det gäller att skynda sig om man vill prova detta vin. Idag finns årgång 2010 # 74790 att tillgå på beställningssortimentet. Det vita finns idag i beställningssortimentet # 74785 och kostar 79 kronor. Två andra viner från Librandi som även de finns på beställningssortimentet är det röda kraftfulla Gravello # 74047 för 179 kronor. Här har Cabernet Sauvignon tillförts musten och vinet har fått ekfatslagring. Ett annat trevligt vin är Cirò Rosso Classico # 73318 för 79 kronor som är gjort på druvan Galioppo som även det är tillverkat utan fathantering.