- Hem /
- skribenter /
- Sofia Ander /
Druva i fokus – Chardonnay
Druva i fokus – Chardonnay
Druva i fokus – Chardonnay
Du hittar den i Champagne, i Bourgogne, i Kalifornien, i Italien, Spanien, Australien, på Nya Zeeland med flera. Ja till och med i Sverige.
En druva att älska, då den kan komma i så många skepnader. Får den lagras på ekfat under längre tid, blir den kraftfull, smakrik och smörig. Får den bara titta på ståltankar, blir den krispig, frisk och citrusdoftande. Det finns inget som är sämre eller bättre. Allt är en fråga om smak och vad man ska servera till.
Chardonnay är nämligen väldigt matvänligt. De fylliga vinerna, tycker om gräddiga såser, smakrika grytor, brynt smör, ljust kött, fet fisk och fågel.
De nättare vinerna på chardonnay är perfekt till mer eleganta fiskrätter, gärna skaldjur, ostron och som aperitif. Prova gärna våra tips nedan. Två bra exempel på en fatlagrad chardonnay och en som enbart lagrats på ståltank.
Druva i fokus – Chardonnay
Har lagrats på ståltank och bjuder på ren klingande frukt, som citrus i alla dess former och gröna äpplen. Vinet kommer från Australien.
Klassisk, krämig och nötig chardonnay med smöriga toner av tropisk frukt, gula stenfrukter och fat. Perfekt matvin, till de rätterna med mycket grädde, smör och smak. Stoneleigh är en av de större producenterna på Nya Zeeland.
Chardonnay är också vanlig i mousserande vin. I Champagne är den en av de tre viktigaste druvorna, tillsammans med de blå pinot noir och pinot meunier. Står det Blanc de Blancs på ditt mousserande vin, då innehåller det 100 procent chardonnay.
Den används också flitigt i bubbel från Cava i Spanien, Metodo Classico i Italien och mousserande från Sydafrika.
Druva i fokus – Chardonnay
Men alla gillar inte chardonnay lika mycket. Under 90-talet formades en sorts rörelse som kallade sig ABC – Anything But Chardonnay. Dessa vindrickare var trötta och mätta på de alltför ekfatslagrade, tunga och smöriga vinerna från b.la Australien. Efterfrågan på rena, friska chardonnay-viner och även på andra druvor växte. Idag har chardonnay återhämtat sig, på rätt sätt. Australien och många andra moderna vinländer, har lärt att hantera ekfaten bättre. Less is more som det heter. Kraftpaketen med mycket av allt, finns fortfarande kvar. Fast många producenter och även konsumenter verkar föredra en mer elegant, sval och fräsch typ av chardonnay.
Jag tycker om båda stilarna. Chardonnay med lite mer kraft, fat och krämighet. Och frisk, mineraldriven chardonnay med bara en liten touch av ek. Allt beror på vad som ligger på tallriken och vad jag är sugen på.
Jag tittar inte enbart på vinstilen. Producenten är egentligen det viktigaste. Några av mina personliga chardonnay-favoriter är t.ex Felton Road från Nya Zeeland, Penfolds och Oak Ridge från Australien, Ridge, Ramey och Calera från Kalifornien, Catena från Argentina, Louis Jadot från Bourgogne, Frankrike. Med flera. Listan kan göras lång. Prova dig fram. Våga smaka, spotta och hitta din egen smak.
Druva i fokus – Chardonnay
Du hittar den i Champagne, i Bourgogne, i Kalifornien, i Italien, Spanien, Australien, på Nya Zeeland med flera. Ja till och med i Sverige.
En druva att älska, då den kan komma i så många skepnader. Får den lagras på ekfat under längre tid, blir den kraftfull, smakrik och smörig. Får den bara titta på ståltankar, blir den krispig, frisk och citrusdoftande. Det finns inget som är sämre eller bättre. Allt är en fråga om smak och vad man ska servera till.
Chardonnay är nämligen väldigt matvänligt. De fylliga vinerna, tycker om gräddiga såser, smakrika grytor, brynt smör, ljust kött, fet fisk och fågel.
De nättare vinerna på chardonnay är perfekt till mer eleganta fiskrätter, gärna skaldjur, ostron och som aperitif. Prova gärna våra tips nedan. Två bra exempel på en fatlagrad chardonnay och en som enbart lagrats på ståltank.
Har lagrats på ståltank och bjuder på ren klingande frukt, som citrus i alla dess former och gröna äpplen. Vinet kommer från Australien.
Klassisk, krämig och nötig chardonnay med smöriga toner av tropisk frukt, gula stenfrukter och fat. Perfekt matvin, till de rätterna med mycket grädde, smör och smak. Stoneleigh är en av de större producenterna på Nya Zeeland.
Chardonnay är också vanlig i mousserande vin. I Champagne är den en av de tre viktigaste druvorna, tillsammans med de blå pinot noir och pinot meunier. Står det Blanc de Blancs på ditt mousserande vin, då innehåller det 100 procent chardonnay.
Den används också flitigt i bubbel från Cava i Spanien, Metodo Classico i Italien och mousserande från Sydafrika.
Men alla gillar inte chardonnay lika mycket. Under 90-talet formades en sorts rörelse som kallade sig ABC – Anything But Chardonnay. Dessa vindrickare var trötta och mätta på de alltför ekfatslagrade, tunga och smöriga vinerna från b.la Australien. Efterfrågan på rena, friska chardonnay-viner och även på andra druvor växte. Idag har chardonnay återhämtat sig, på rätt sätt. Australien och många andra moderna vinländer, har lärt att hantera ekfaten bättre. Less is more som det heter. Kraftpaketen med mycket av allt, finns fortfarande kvar. Fast många producenter och även konsumenter verkar föredra en mer elegant, sval och fräsch typ av chardonnay.
Jag tycker om båda stilarna. Chardonnay med lite mer kraft, fat och krämighet. Och frisk, mineraldriven chardonnay med bara en liten touch av ek. Allt beror på vad som ligger på tallriken och vad jag är sugen på.
Jag tittar inte enbart på vinstilen. Producenten är egentligen det viktigaste. Några av mina personliga chardonnay-favoriter är t.ex Felton Road från Nya Zeeland, Penfolds och Oak Ridge från Australien, Ridge, Ramey och Calera från Kalifornien, Catena från Argentina, Louis Jadot från Bourgogne, Frankrike. Med flera. Listan kan göras lång. Prova dig fram. Våga smaka, spotta och hitta din egen smak.*section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section*