Det finns en hel uppsjö av olika sorters bubbliga viner. Du kanske känner igen namnen: Cava, Sekt, Prosecco, Franciacorta och Sparkling wine. Nästan alla vinproducerande länder har sina egna sorter. Men jag börjar att berätta lite om Champagne, Kungen av bubblor!

Enligt sägnen var det i Frankrike, i distriktet Champagne det hela började, faktiskt av misstag. Vinet började jäsa en andra gång, i flaskan och bildade kolsyra. Sedan är det både munken Dom Pérignon och Engelsmännens industrialism vi kan tacka. För enligt historien så var det ett två saker som gjorde att vi idag kan dricka den gudomliga drycken Champagne. Fransmännen utvecklade själva vinproduktionen men britterna den starka glasflaskan som behövdes för att klara av det tryck som bildades .

Det är så klart bara i Champagne man får kalla sin bubbliga dryck just Champagne. Det är ett hårt reglerat hantverk att framställa drycken och väldigt strikta lagar som styr produktionen. Champagnen görs till exempel bara utav 3 sorters druvor i olika blandningar – Chardonnay, Pinot Noir och Pinot Meunier, och endast de är tillåtna. Man får bara odla inom området som kallas Champagne och endast ett visst antal kilo druvor per hektar.

Först gör man ett så kallat basvin, som buteljeras och fylls med en liten mängd jäst. Det är under den här tiden bubblorna bildas. Vinet måste enligt lag lagras i minst 15 månader i stora källare. När tiden är mogen, gör man sig av med jästfällningen, byter flaska, tillsätter eventuellt lite socker, och sätter på korken samt “grimman” som skall hålla den på plats.

När känner till den långa och mödosamma hanteringen, så kan man förstå att priset på de gyllene bubblorna är dyrare än andra mousserande drycker. Men visst är det extra festligt att öppna en flaska riktig Champagne till ett lite festligare tillfälle? Gärna med något salt, syrligt och lite fett till. Men prova även till det otippade och fantastiskt goda tillbehöret chips.

Skål!

 *section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section*