DinVinguide.se har fokuserat på druvan pinot noir under februari månad. Anders Levander har fokuserat på den mest klassiska av regioner när vi kommer till pinot, Bourgogne. Han har också tittat på ett annat klassiskt pinot-land, Tyskland. Sofia Ander har fokuserat på Nya Zeeland och USA och Fredrik Schelin på mousserande viner. Jag har tittat på resten. Det skulle kunna tolkas som slasktratten – jag ser det dock som möjligheten att finna något annat, något nytt, att få chansen att göra en upptäcktsresa.

The greatest discoveries have come from people who have looked at a standard situation and seen it differently. – Ira Erwin

Allt är inte beständigt, det finns inte bara en sanning, man kan göra bra pinot noir lite varstans i världen, även där du aldrig skulle tro det. Hur många pinot noir viner har du provat från Östeuropa, Kanada, Belgien, Spanien, Portugal, Österrike eller Italien?

Vi förknippar visa länder och områden med visa druvor så hart att våra förutfattade kunskaper att dessa kan bli som skygglappar. Risken är också att när vi väl provar viner från områden vi inte känner eller som känns fel så provar vi också med samma skygglappar. Vi har lärt oss att en pinot ska smaka som i Bourgogne eller Napa och passar den inte in i mallen har vi svårt att se den för vad dem är, utifrån sin egen terrior och förutsättning.

För en tid sedan fick jag möjlighet att prova Wijnhoeve d’Hellekapell 2013 pinot noir från Belgien. Den är annorlunda, här är kommer det mjuka, svala och blyga i centrum. Det finns en fruktrenhet med en lite aning grönstick som tillsammans med det lätta anslag ger den egen personlighet som särskiljer den och gör den intressant. Jämför man med en bra Bourgogne faller den kanske lite platt. Den tål definitivt inte den typ av ekning som ofta görs Tyskland och skulle vinna på en lite högre syra, men den står på sina egna ben har i det sin egen skönhet och charm. Vinet finns inte tillgängligt i Sverige och görs endast i förhållandevis små kvantiteter, håll dock koll efter det om du reser i Belgien.

The real voyage of discovery consists not in seeking new landscapes, but in having new eyes. – Marcel Proust 

Börjar man funderar lite, så ligger Belgien inte långt från Bourgogne och definitivt inte långt från flera tyska vinområden, Österrike ligger ännu mer i den smeten medan Italien, Portugal och Spanien kanske snarast upplevs som lite för varma. Det finns dock flera områden även i dessa länder där klimatet är svalare och tittar man på just värme så funkar det och pinot förvånansvärt bra på vissa ställen i nya världen.

Jag gillar vin från Österrike, här finns egensinniga vinmakare som vågar låta idéer ta plats, här finns förutsättningar för fantastiska viner och det finns så mycket mer än bara grüner veltliner och riesling. En österrikisk vän till mig påstår dock att allt gott vin egentligen är gjort på grüner veltliner och står det inte så på flaskan beror det på att det är lokala kloner av grüner såsom pinot noir, chardonnay eller cabernet sauvignon mm.

När det kommer till pinot noir från Österrike är en av mina favoriter just ett lite annorlunda vin från en mycket egensinnig vinmakare. Gottfried Lamprecht är ägaren och vinmakaren bakom etiketten Herrenhof. Här gör han en pinot noir som ofta ser mer ut som en rosé än ett rödvin men som är såväl smakrik, elegant som rustik, som är blommig och fräsch och en mycket precis syra. Här finns balans och en lätthet som gör att man inte kan annat än att älska hans vin. Gottfried tog över vingårdarna från sina föräldrar för ett 10-tal år sedan med idén att återställa dem på de sätt de såg ut då den ägdes av klostret i Vorau. De äldsta omnämningarna är från 1100-talet och det finns beskrivningar vingårdarna från 16-17- och 1800-talen att utgå från. Tyvärr finns inte Herrenhofs viner tillgängliga i Sverige för närvarande, jag har dock hört att det finns i några butiker i Köpenhamn.

A discovery is said to be an accident meeting a prepared mind. – Albert Szent-Gyorgyi 

När jag åkte till Portugal för ett veckor hade jag förberett mig på att försöka hitta portugisisk pinot noir. Jag hittade några men det var en av en slump jag hittade det som jag tyckte bäst om. Vi hade en dag att bara njuta av Lissabons vindlande gator, då begav vi oss på jakt efter en vinbar. Vi hittade inte bara ett fantastiskt hål i väggen: Garrafeira Alfaia, bör inte missas om du är på besök i Lissabon, men också ett riktigt bra bubbel.

Vi var sugna på något uppfriskande och bad om en flaska lokalt bubbel och helt utan förskyllan satt vi där och njöt en riktigt bra pinot noir. Vid det laget hade jag redan skrivit om Pinot Noir i Portigal så se detta som en liten uppdatering till artikeln Pinot Noir i Portugal . Vinet finns inte i Sverige.

The greatest obstacle to discovery is not ignorance – it is the illusion of knowledge. – Daniel J. Boorstin

Som jag skrev inledningsvis blir man ibland blir förblindad av det man tror är sant. I Piemonte gör man baroloviner, viner på barbaersco, barbera, dolcetto och nebbiolo och man gör det bra, riktigt bra. Varför skulle man göra något annat?

Giulia Negri, vinmakerska och endast 23 år, visar att gammal inte nödvändigtvis är äldst med en riktigt bra pinot nero (pinot noir). Denna är drickgodis! Här finns en härlig sötma, fin bärig ton med inslag av skog och tryffel – ett utmärkt giftermål mellan Piemonte och Bourgogne. Vinet finns att beställa i beställningssortimentet, passa på hon gör bara omkring 3000 flaskor om året och endast ett fåtal letar sig hit.

Spanien kopplas av de flesta ihop med cava och Rioja. Cava gjordes traditionellt på spanska druvor som macabeo, xarel-lo och parellada, men idag använder man sig också av chardonnay och pinot noir. Så att druvan finns i Spanien visste jag om – jag hade dock inte provat någon spanskt rödtjut av pinot noir.

1999 köpte José Antonio och Victoria Itarte bondgården Cortijo Los Aguilares i Puente de la Ventilla, nordost om staden Ronda i Malaga. Vinregionen heter Sierras de Malaga D.O. och tillhör Andalusien. Året efter började man plantera vingårdar, totalt 19 hektar varav tre hektar med pinot noir. Då Malaga inte är känt för sitt kalla och kyliga klimat är det tur att vingårdarna ligger 900 meter över havet för här verkar klimatet faktiskt riktigt bra för pinot. Vinet lagras i 8 månader på franska ekfat.

 

Det här är ett trevligt rödfruktigt vin med ton av syrliga röda bär som hallon och röda vinbär, en hint av körsbär och en trevlig örtighet. Det har en riktigt fin syra och precis lagom dos av ekfat. Inledningsvis känns det lite endimensionellt, men efter en stund i glaset vaknar det till liv och blommar upp. Det är välbalanserat, elegant och somrigt, intressant och riktigt gott. Vinet finns på beställningssortimentet.

Det finns många som känner sig hugade att odla pinot noir, mycket är bra, mer är sisådär och en hel del är är rätt tråkigt eller alldagligt. För att hitta de där vinerna som ger ett stort leende på mina läppar, som får belöningscentrumet att ropa mer, får man måste pussa många grodor innan man hittar sina prinsar och prinsessor. Men det är värt det – för när man hittar det vinet då känner man sig som en upptäcktsresande som  finner det som inget smakat förut, något som blir ens egen lilla hemlighet. Om man inte väljer att skriva om det!

Skål

Magnus Reuterdahl