- Hem /
- skribenter /
- Magnus Reuterdahl /
Från Genever till Gin
Från Genever till Gin
Jag gillar gin och dricker gärna gin och tonic. Men det är först på senare år som jag verkligen upptäckt gin som en spritsort på egna ben. Min kärleksaffär med Gin började lustigt nog i en av vinvärldens ”huvudstäder”, i Logrono i Rioja.
Jag var där för vin men upptäckte att efter provningarna var det ginbarer och inte vinbarer som gällde. Där och då fick jag fick flera lektioner om Gin och vikten av olika tonic till de olika ginsorterna. På dessa barer var det gindrinkar som gällde, framför allt olika variationer på Gin & tonic.
Efterhand som jag hittat olika sorters gin så har jag mer och mer också kommit att uppskatta dem rena. Idag är smakerna ofta så tydliga och specifika att det kan vara minst lika goda som en straight shot som i en drink. Idag finns det många varianter av Gin med olika smaksättningar men mina favoriter har vanligen en tydlig enbärston och gärna en tydlig eldighet i avslutet, sedan får det gärna finns något som överraskar i smaken också.
Historien om Gin börjar dock inte i Logrono eller hos mig, den börjar om kring 300 år tidigare i en anna del av Europa. Ursprunget är drycken Genever vars historia börjar någonstans i Nederländerna.
Genever (jenever eller genièvre)
Genever är en enbärskryddad spritsort som kommer från Nederländerna. Idag produceras den också i Belgien, i departementen Nord och Pas-de-Calais i norra Frankrike samt i delstaterna Nordrhein-Westfalen och Niedersachsen i Tyskland. Namnet kommer från franskans genièvre (enbär) eller holländskans jenever.
Vem som var först och när drycken gjordes för första gången är oklart. Det finns flera historier och namn som luftas i litteraturen kring drycken. De flesta av dessa hänvisar till 1500- eller 1600-talen, men det finns dock många källor som visar på att man kryddade sprit med enbär långt innan dess. Vilken startpunkt man utgår ifrån beror lite på vad man avser med genever och när man anser att det är en relativt färdig typ av dryck, så vi lämnar den delen av historien i dimmorna.
Att smaksättningen har samma bakgrund som för de flesta andra spritsorter från denna tid, spriten i sig var undermålig och dess dåliga smak behövde döljas av något. För detta användes örter, kryddor, bär och frukter. Dessa användes oftast under förespegling att tillsatserna hade olika medicinska egenskaper.
Vad är Genever?
Genever görs oftast på en blandning av två olika sorters sprit, maltwijn (mältat korn) och ren sprit gjord på säd. Det finns också flera sorters genever. Två av dem har sedan år 2008 en officiell AOC (Appellation d’origine contrôlée). Dessa kallas jonge och oude. Jonge har vanligen en lätt, fräsch och torr smak medan oude är mer smakrik och har ofta en lite oljig och rundare karaktär samt viss sötma i avslutet.
Utöver detta finns också andra varianter, till exempel Korenwijn som sägs vara den som liknar den historiska Genevern mest. I denna får man ha upp till 51% maltvin, medan man bara får ha 15 % i de andra två vanligare soterna. Det finns också en typ som heter Graanjenver, denna är helt torr och har inget tillsatt socker.
Genever kryddas vanligen vid sidan av enbär också med korianderfrön samt angelikarot samt ibland också med frukt som apelsin och citron.
Från Genever till Gin
Genever spred sig under slutet av 1500-talet med militärer och sjömän från Nederländerna till England. Där blev den inledningsvis främst en sprit för de rika. Snart insåg dock många att enbär var ett bra sätt att dölja dåliga smaker i enklare hembränd sprit. Denna smaksättning kallades kort och gott Gin och blev mycket populär under 1600- och 1700-talen.
Enligt vissa källor ska det i London ha funnits mer än 17 000 krogar fördelat på en befolkning på 600 000 invånare i London under 1700-talet. I dessa var Gin den mest populära drycken. En dåtida slogan som ofta användes var:
”Full för en penny, stupfull för två pence, ren halm för ingenting”
Gindrickande blev till slut ett samhällsproblem. För att lösa det införde den brittiska regeringen flera regleringar, bland annat chockhöjdes skatten på sprit år 1736. Det gav resultat och med det tappade Gin sin popularitet, under en tid.
1850-tal en ny gryning för Gin
Skatten var en anledning till att populariteten minskade men även att kvalitén på spriten försämrades. Under 1850-talet gjorde Gin en storstilad comeback. Nya producenter gjorde sprit med bättre kvalitét men de förändrade också stilen på Gin. Fram kom en torrare stil som idag är känd som London Dry Gin. Den kom att till stor del att ersätta den äldre sötare stilen som kallades Old Tom. Ytterligare en variant som riktade sig mer till kvinnor kallades Sloe Gin och var kryddad med slånbär. Detta gjorde att den åter ökade i popularitet, även i finare kretsar än fattigkvarteren.
Det som verkligen gjorde skillnad var att man började använda kolonnpannor, vilket resulterade i en renare sprit. Detta ledde till den så kallade British Royal Navy Gin som var smakrikare och hade en högre alkoholhalt.
1900-talet internationell Gin
Gin var en av de drycker som kom till USA med emigrationen, den fick dock sitt stora genomslag under förbudstiden (1920-33), då den illegala spriten flödade. Gin var förhållandevis enklare att producera och behövde inte lagras. Under denna tid sjönk dock kvaliteten på spriten. En variant var den så kallade Bathtub Gin. Som namnet antyder brändes den ofta hemma och var billig att framställa. Den typen ska dock ofta haft en synnerligen usel smak.
Smaken eller rättare sagt de dåliga smakerna var en anledning till att man ofta använde den i drinkar, snarare än att dricka den ren. Just dessa drinkar är vad som övertid gjort Gin så populärt och fått den att överleva även förbudstidens usla Gin-kopior. Få har väl missat drinkar som gin och tonic och dry martini. Dessa blev än bättre när kvalitén på Gin åter blev bättre.
Till Sverige kom den sannolikt i början av 1900-talet. Klassikern Gordon’s såldes till exempel via Spritcentralen på 1920-talet. Idag finns det många destillerier i Sverige, och världen runt, som gör utmärkt Gin. Detta har lett till en helt ny guldålder, för vi kan nog med fog säga att Gin har aldrig smakat bättre än den gör idag.
Regelverk idag
Vi skiljer på gin och destillerad gin. Den förstnämnda kan sägas vara smaksatt sprit medan de senare har högre kvaliteter, enligt vissa till och med konstnärlig höjd.
Distilled Gin framställs genom att en neutral bassprit (med minst 96% alkoholhalt) omdestilleras tillsammans med enbär och andra godkända (naturliga) kryddningar. Basspriten är i nästan alltid spannmålsbaserad, men kan också vara vinsprit (eau-de-vie). Smaken av enbär måste dominera i alla typer av gin och alkoholhalten i flaskan ska vara lägst 37,5 procent.
När det gäller kryddningen krävs endast att enbär ska vara dominerande smakgivare i övrigt kan alla slag av ”natural botanicals” användas. Korianderfrön är en vanlig ingrediens, liksom citrusfrukter, pomerans, angelikarot och hundratals andra örter, kryddor och väldoftande blommor. Vissa ginsorter sötas, exempelvis med honung, före buteljeringen. Även viss efterkryddning, och mer sällsynt, lagring på fat, förekommer.
Gin kan tillverkas överallt i världen. Endast en typ av gin är geografiskt ursprungsskyddad. Det är Plymouth Gin som måste göras i och kring den gamla hamnstaden på Englands sydkust.
Olika typer av Gin
Som jag har nämnt finns det olika typer av Gin vid sidan av det som kallas gin och destilled gin. Detta är några av dem.
Old Tom
Old Tom är äldre typ av Gin. Idag görs den som distilled gin och har mer sötma i smaken, upp till några tiotals gram per liter. Sötman kan komma från socker, honung eller olika örter.
London Dry Gin
London Dry Gin är en typ av distilled Gin som blev populär på 1850-talet. I denna får eftersötning eller smakjustering inte förekomma. Sötman får inte uppgå till mer än 0,1 gram per liter och alkoholstyrkan får inte understiga 37,5 %.
Navy strength gin
Detta är en term med rötterna i 1700-talet och den brittiska flottan. Den indikerar hög alkoholhalt, minst 57,1 volymprocent. Typen blev populär på 1800-talet då kolonnpannor blev mer vanliga.
Plymouth Gin
Plymouth Gin är den enda ursprungsskyddade ginsorten. Den kan bara göras i och kring Plymouth. Denna gin har en något oljigare karaktär och smaksätts ofta med söta apelsiner.
Sloe Gin
Sloe Gin är en gintyp som blev populär på 1850-talet och framställs genom att slånbär och socker läggs i ett ginkryddat destillat, den har ofta en lägre alkoholstyrka.
International Gin/ American Style Gin
Internationell gin, eller oftare American gin, är gin som inte omfattas av det europeiska regelverket. Ibland dominerar andra smaksättningar än enbär och lokala metoder förekommer vid framställningen.
Cold Gin
Låt av hårdrocksgruppen KISS som är med på deras debutalbum från 1974. Skriven av Ace Frehley och sjungen av Gene Simmons.
...It's time to leave and get another quart
Around the corner at the liquor store
Ah ha, the cheapest stuff is all I need
To get me back on my feet again
Ooh, it's cold gin time again... (Cold Gin, KISS, 1974)
Gindrinkar såsom Dry Martini, Gin och Tonic
Gin och Tonic eller GT är kanske den mest kända gindrinken. Den sägs ha sitt ursprung i att engelsmännen ville ha ett enklare och godare sätt att få i sig så kallad kinabark (kinin) för att förhindra eller lindra effekterna av malaria. Kinin är en av smaksättarna i tonic och med den tillsammans med gin gjorde det hela mycket trevligare.
De andra gindrinken som jag antar att i princip alla hört talas om är Dry Martini. Den får mig alltid att tänka på en av mina favorit TV-serier, MASH 4077. I denna dricks det mycket hembränd gin. I ett avsnitt säger kapten Hawkeye Pierce, som är den som bränner spriten, att ett av sina livsmål är:
“I’m pursuing my lifelong quest for the perfect, the absolutely driest martini to be found in this or any other world. And I think I may have hit upon the perfect formula. You pour six jiggers of gin, and you drink it while staring at a picture of Lorenzo Schwartz, the inventor of vermouth.”
Drinken är gammal och sägs ha skapats någon gång mellan 1860-1890. Möjligen hette den ursprungligen Martinez och var då betydligt sötare än vad vi skulle önska idag. Namnet Dry Martini ska ha använts första gången år 1912 av bartendern Martini di Arma di Taggia på New York’s Knickerbocker Hotel.
Blev du sugen på gin så titta ibland våra sprittips i DinSpritGuide.se, där har vi lagt upp ett stort antal gin som är redo att avnjutas.
Cheers!
Magnus Reuterdahl
Från Genever till Gin
BestChampagne.se, DinVinguide.se och DryckesListan.se är guider för alla som har mat, dryck, vin och livsnjutning som gemensamma intressen. I DinVinguide.se finns de flesta artiklarna och på Dryckeslistan.se finns våra topplistor där vi vill hjälpa dig att göra livet godare och bättre. Våra skribenter hjälper dig med val av dryck till maten. På bägge sidor bjuder vi även på recept. Vi fyller kontinuerligt på med nya, härliga alternativ. Missa inte att kolla in varje vecka för din nya topplista. Missa inte heller BestChampagne där vi djupdyker i mousserande viner och framförallt champagne.
Välkommen att utforska mat och dryckesvärlden med oss!
Text: Magnus Reuterdahl