Rapport från Italien om karantän och vin

Rapport från Italien om karantän och vin

Sofia Ruhne Terreno Toscana

Jag får tag på Sofia i Greve in Chianti på en lite svajig telefonlinje. Sofia sitter i strikt karantän sedan mitten på mars månad. Italien var ju ett av länderna i världen som först blev drabbat av Coronaviruset. Familjen med dess svenska rötter är splittrad på olika platser sedan myndigheterna stängde gränserna. Sofia sitter i Toscana med sin mamma medan övriga finns på andra platser. Sofia är på gott humör hör jag, trots tuffa utmaningar och ensamheten i den ofrivilliga karantän som nu gäller.

Det har varit en mycket prövande tid för oss vinmakare, säger Sofia. Vi på Terreno, har under tiotals år lagt ned stor möda och stora investeringar i både våra vingårdar och i själva vineriet. Om vi inte tar rätt beslut idag kan åratals arbete för att öka kvaliteten för våra viner vara förgäves. Det är viktigt, menar Sofia, att man fortsätter vidare på en redan inslagen väg för vinstockarna. Många moment är oerhört personalintensiva och kräver både erfarenhet och inte minst skicklighet i arbetet med vinstockarna och dess jordmån.

Det krävs tuffa beslut att fortsätta investera i kvalitet idag, utan att det är säkert att det går att sälja vinerna. Inga pengar in utan bara pengar ut, med stor osäkerhet kring om man får igen dessa. Men Sofia arbetar oförtrutet vidare, vilket är rätt beslut tycker jag. Det kommer en morgondag med en normalare värld. Men tufft är det som sagt. Det har även varit svårt att hitta personal till att utföra arbetet. Vinproduktion är som allt jordbruk, en mycket personalintensiv verksamhet. Det hedrar Sofia och hennes familj att de jobbar oförtrutet vidare med att utveckla vingården och dess vinproduktion, vilket gläder oss alla chiantiälskare. En vintyp som passar så utmärkt till vår “nya” svenska hemmagastronomi.

Jag har följt Terreno och dess viner under många år. Jag lärde känna Sofias pappa Mats Ruhne på 1980-talet och följt hans vinäventyr. Idag är det Sofia som styr skutan och det med precision och höga kvalitetskrav. Jag kan bara säga att vinerna aldrig har varit bättre än de viner Sofia gör idag. Jag kanske sårar pappa Mats, men det är faktiskt så. Åratals av hårt arbete med kvalitetshöjande åtgärder ger idag frukt.

Jag provade för några månader sedan Terrenos vin ASofia från 2015, nr 78911 som kostar 299 kronor. Det var en härlig upplevelse att prova en ren sangiovese med oförställd kvalitet och ett vackert uttryck av områdets unika terroir. Det var värt varenda krona med sin finstämda kvalitet och rena precisa frukt. Brava Sofia! Sangiovese är ingen lätt druva att arbeta med utan är en utmaning. Tunnskalig, med hög syra och med markerade tanniner. Det kräver lång erfarenhet och bra växtplats om man har ambitioner att skapa toppviner på druvan sangiovese, vilket Sofia sannerligen gör.

Nu åter till Sofia och hennes karantän. Sofia är positivt överraskad över den uppfinningsrikedom och goda humör hennes kollegor i Toscana har, trots de mycket svåra förhållandena. Jag hör på Sofia att hon har gott hopp om framtiden, men är ändå lite osäker på vart det hela bär hän. Bara det faktum att viner inte blivit sålda eller kanske ens buteljerade skapar problem. Var härbärgera det nya vinet som ska skördas i september? Normalt har ju förra och förrförra årets produktion lämnat källaren eller buteljerats vid denna tid. Men nu när restauranger är stängda och ingen köper vin skapar det logistiska problem förutom de rent ekonomiska.

Jag själv tänker stödja Italiens vinproducenter och gå och köpa några buteljer av Terrenos viner. Varför inte det utmärkta Chianti Classico nr 2373 för 145 kronor. Perfekt till det grillade eller till antipastin. Ett vin som passar till många tillfällen.

Slutligen vill både Sofia och undertecknad påpeka att var uppmärksam på att det är skillnad på viner från regionen Chianti Classico med höga kvalitetskrav och andra viner från Toscana. Jag tror inte alla våra läsare är klara över skillnaderna i de olika kategorierna. Läs mer om det här.

Åsa Johansson, frilansjournalist i Toscana

Åsa har varit bosatt i Toscana sedan 2001 och har en gedigen erfarenhet av Italiens vinindustri. Åsa pluggade statskunskap och journalistik i Florens och blev kvar. Idag skriver Åsa sedan många år för olika media i Sverige, Norge och i Italien. Åsa är en av de kunnigaste journalisterna vad gäller italienskt vin i Sverige. Jag har ju själv delvis bott i Marche sedan 2005 och har som läsare följt Åsa. Hon har kort och gott koll på Italien och dess vin. Hon är en frisk fläkt i ett annars så ålderstigen och mansdominerad bransch, med bla undertecknad.

När vi samtalar om hur det är att sitta i karantän sedan två månader hör jag en undran – hur ska detta utvecklas?  Folk är idag dämpade efter en första fas av rädsla och förvirring. Vardagslivet är besvärligt när allt är stängt och man måste stanna hemma. Restauranger och Enotecas (vinshoppar) är stängda. Folk har börjat handla vin på nätet som aldrig tidigare. Handeln över internet har historiskt inte alls varit italienarens melodi. Användandet av nätet har fått en lyft för medelitalienaren, vilka tidigare inte varit de främsta internetshopparna. Vi ligger här långt fram i Sverige jämfört med Italien. Detta ändras nu och italienarna beställer och köper sitt vin på nätet. En intressant sak är att mindre vinproducenter gått samman och säljer gemensamma vinlådor till konsumenten. Det har tydligen underlättat försäljningen. Små vinproducenter har svårare att nå fram till konsumenten så samarbetet hjälper.

De stora vinbolagen har klarat sig bättre med sin försäljning till de stora varuhusen och till andra länder med monopol, såsom Sverige och Norge. De stora vinproducenten har t.o.m ökat sin försäljning. De stora förlorarna är mindre producenter som lever på direktförsäljning till kunder på vingården samt bortfallet av vinturismen. Många mindre vinproducenter har en Agriturismo. Gäster kan både bo och äta på vingården och givetvis dricka av det lokala vinet. Det är dramatiska tider för denna kategori av producenter. Ingen reser runt i landet och många är rädda för att smittas. Jag hoppas för Italiens, och världens, skull att detta snart förändras.

Naturen stannar ju som bekant inte upp på grund av Coronaviruset. Vingårdarna växer och går vidare. De som arbetar i vinproduktion måste ta hand om sin verksamhet. Idag är vinodlare tillsammans med andra jordbrukare några av de fåtal som faktiskt har lov att arbeta i ett annars lamslaget Italien. Problemet är att vinproducenterna har svårt att sälja sitt vin och ge plats för kommande skörd. Detta stressar många. Vissa konsortier (gemensamma sammanslutningar för vinodlarna i en specifik region), har tagit beslut om att köpa upp vin för att ge plats för den nya årgången. Åsa nämner att det är viktigt för hela vinindustrin att inte dumpa ut vin till låga priser på grund av ekonomiska trångmål och platsbrist. Detta skulle kunna ge långsiktiga skador för hela näringen, en viktig faktor för de olika konsortierna runtom i Italien. Vinnäringen är viktig för Italien och dess befolkning.

Åsa, jag har hört rykten om att du gör en egen olivolja… Stämmer det? Ja, jag gör en egen olja i en liten produktion säger Åsa. Den kan beställas på Facebook. Sofia Ander, min kollega på DinVinguide.se säger att den är kanongod och jag tror henne. Vår Sofia har koll på smakernas och aromernas rike, så det är bara att beställa Åsas olivolja. Det ska jag göra!

Le Caniette, Ripatransone i Marche

Min gode vän sedan många år Giovanni Vagnoni i Ripatransone är en av de bästa vinproducenterna i min nya hemregion Marche. Jag har talat med Giovanni (till höger på bilden i den gröna tröjan) ett antal gånger sedan Coronaviruset exploderade i Italien. Han är mycket bekymrad. Själv har jag inte kunnat besöka Italien sedan jag lämnade landet i slutet av februari, så det blir FaceTime som mötesplats.

I vår lilla stad Ripatransone, 3000 invånare, är det nästan helt tyst. Inga personer syns på gatorna trots att vädret har varit fantastiskt under denna vår. Inga affärer är öppna och människor är rädda och nedslagna. Restaurangerna är stängda så vi kan inte sälja vin och folk rör sig inte omkring. Det är helt enkelt mycket tuffa tider nu säger Giovanni. Våra fantastiska stränder vid Adriatiska havet ligger öde. Strandkaféer och de många fiskrestaurangerna som serverar fisk och skaldjur är stängda. Det är en sorglig syn i ett annars så vackert område. Men Giovanni tillägger en  sak, han är mycket imponerad av sina landsmän som faktiskt respekterar förbudet i sig att inte vistas ute samt att människor håller den sociala distansen. Detta tillhör inte vanligheten i Italien att man strikt hörsammar myndigheternas påbud.

Giovanni och hans bror Gigi (till vänster på bilden) oroar sig mycket för framtiden. En liten producent som vi, trots våra “Tre Bicchieri” i Gambero Rosso, har det svårt. En stor del av vår produktion säljs till restauranger och till direktkunder. Denna marknad har helt dött. Vår export har även denna stora tapp. USA är en viktig marknad, men vi har även en hel del direktkunder från både Sverige och Finland.

En sak som oroar oss är hur vi ska hantera kommande skörd. Vi har inte anläggningar för att kunna hantera två skördar utan att sälja förgående skörd däremellan. Allt från jästankar till lagerutrymme är ett logistiskt problem. Får vi buteljer, korkar och etiketter i ett nedstängt Italien? Vidare är vi beroende av människor, säsongsarbetare från andra länder, som kommer och hjälper till att skörda under en mycket hektisk och kort tid. Naturen väntar inte på att gränserna ska öppna och att folk vågar komma hit och hjälpa oss med skörden. Skörden är en kort och oerhört arbetsintensiv period för en vinodlare. Hela årets arbete når sitt crescendo då. Misstag vid denna tidpunkt kan spoliera mycket för en småföretagare som de mindre vinodlarna faktiskt är. Men det är också charmen i mitt jobb, menar Giovanni.

Jag blir nedstämd av att höra Giovannis tankar och oro. Han är oftast en mycket glad och positiv person, men nu är det problem på riktigt. Loppet är inte körd ännu utan vi får se hur det utvecklar sig framöver, säger Giovanni.

Vi får hoppas på det bästa. För dig som gillar förstklassiga viner gjorda på de lokala druvorna pecorino och montepulciano så kan ni kontakta Le Caniette och Giovanni Vagnoni på antingen nätet www.lecaniette.it eller telefon +39 0735 9200. Det går att beställa direkt på vingården. Giovanni talar utmärkt engelska. Mina favoriter hos Le Caniette är det röda eleganta och fylliga vinet Morellone gjort på druvan montepulciano. Samt det vita vinet Veronica gjort på den gröna druvan pecorino. Både pecorino och montepulciano trivs utmärkt i södra delen av regionen Marche och kan ge eleganta och samtidigt smakrika viner om vinmakaren är skicklig som Giovanni på Le Caniette är.