Just hemkommen från ett norditalienskt område, Fruili, skriver jag om ett annat, Alto-Adige.

Jag älskar riesling. Vanligen dricker jag mest riesling från Tyskland, Österrike och Frankrike men det finns också andra områden som gör riktigt bra riesling. Ett av dessa ligger i norra Italien, det är Trentino-Alto Adige. Man bör dock skilja Trentino och Alto Adige från varandra då de skiljer sig en hel del från varandra.

Alto Adige är Italiens mest nordliga vinregion och gränsar mot Österrike. Ibland kallas också området för Sydtyrolen. För många är denna del kanske mer känd för vintersport än för vin då Ingemar Stenmark tog sin första världscupseger här den 17 december 1974 i Madonna di Campiglio.

Regionen delas upp i Trentino i söder och Alto Adige i norr. Floden Adige, går öst-väst, genom Alto Adgie och har gett regionen sitt namn. I denna och Iscaroflodens dalgångar ligger områdets vingårdar. Här finns också den kända skolan Istituto Agrario di San Michele all’Adige där många Italienska vinmakare fått sin utbildning.

Regionen var länge en del av Österrike och blev en del av Italien genom freden i Saint-Germain 1919.

Det finns 8 D.O.C. i Alto Adige:

• Alto Adige, cirka 4,000 hektar
• Lago di Caldaro (ingår också i Trentino), cirka 330 hektar
• Alto Adige Valle Isarco, cirka 330 hektar
• Alto Adige Santa Maddalena, knappt 200 hektar
• Alto Adige Terlano, omkring 180 hektar
• Alto Adige Meranese, cirka 100 hektar
• Alto Adige Valle Venosta, cirka 40 hektar
• Alto Adige Colli di Bolzano med omkring 2 hektar

 

Druvorna man odlar här var traditionellt lagrein och schiava (trollinger), sylvaner, riesling renano, gewürztraminer (kallas oftast traminer aromatico) och blatterle. Det finns också ett antal internationella druvor, främst vita druvor som pinot grigio och pinot bianco men också chardonnay samt röda druvor såsom pinot noir, merlot och cabernet sauvignon. Vissa druvor har odlats under lång tid och andra kortare och man kan ställa sig frågan hur långt tid man behöver odla något innan det är en del av traditionen eller inte, 50 år, 100 år, flera 100 år? En intressant fråga som jag ska försöka återkomma till vid ett senare tillfälle.

Många betraktar ofta viner gjorda på pinot grigio med viss skepsis, vilket i många fall är rätt då det finns mångla enkla bulkviner på gjorda på pinot grigio. I norra Italien och i Slovenien görs det dock en hel del bra viner på dessa druvor, så de är väl värda att dyka ned i!

Druvan för dagen är dock riesling renano, detta är samma druva som den som kallas riesling i Tyskland och ska inte blandas ihop med welschriesling eller riesling Italico med fler. Druvan ska ha börjat odlas i området under 1800-talet via ärkehertig Johann av Österrike. I regionen finns drygt 5000 ha med vingårdar varav cirka 65 ha med riesling. Det är med andra ord inte en vanlig druva och många använder den i olika cuvéer. Majoriteten av dessa odlingar återfinns i dalgångarna Isarco och Val Venosta, bägge tillhör de kallaste delarna i området.

Vanligen låter man riesling-vinerna jäsa ut helt, dvs man får inget eller mycket lite restsocker i vinerna, de blir helt torra. Vinerna har ofta inslag av vit eller gul persika, citrus, kvitten och gröna äpplen samt en porlande och påtaglig syrlighet.

Några producenter som gör bra rieslingviner är San Michele Appiano, Alois Lageder, Elena Walch och Abbazia di Novacella.

En druva jag skulle vilja prova, men inte haft tillfälle till, är Kerner. Detta är en korsning mellan riesling och schiava, som enligt flera vänner ska ge spännande viner. Producenten man ska hålla ögonen öppna efter är Abbazia di Novacella.

Tyvärr finns inga rieslingviner från Alto Adgie på Systembolaget, åtminstone inga med 100% riesling, det finns dock ett 70-tal andra viner att upptäcka. Se mer om Alto Adgie i denna video från Guild  of Sommeliers.

Magnus Reuterdahl