Två favoriter i Apulien – Ognissole och Masseria Li Veli

Egentligen är de varandras motsatser. Ognissole ligger i Apuliens norra delar, i området Murgia som omfattar en av regionens främsta DOC - Castel Del Monte. Ognissole i sig ägs av det kända vinhuset Feudi di Gran Gregorio i Kampanien.
Masseria Li Veli är en familjefirma, i utkanten av Citta Del Vino - Cellino San Marco - där vi vi hittar kooperativet Due Palme, Candido och flera andra välkända vinhus i Apulien. 

Fast likheterna är också många. Kärleken och passionen för Apulien inte minst. Båda vill lyfta fram det lokala. De inhemska druvorna ska få visa sin potential. De arbetar också relativt småskaligt. Ognissole vars projekt i Castel del Monte är relativt nytt, producerar omkring 120.000 flaskor om året. Masseria Li Veli omkring 400.000 flaskor. 

Det är alltså inga vinbjässar vi har att göra med. 

Ognissole ligger i anslutning till ett B&B, Cefalicchio Bed & Breakfast. De är snarare ett slott, där man kan spendera några soliga dagar och njuta av den underbara maten på Osteria Cefalicchio och skölja ner den med lika underbara viner signerat Ognissole. 

Från vårt hotell i Ostuni, tar det cirka en timme att bila upp till hit. Förbi Bari och vidare mot Barletta. Trots att projektet här är relativt nytt, har Ognissole redan producerat vin i Manduria under några års tid. Där har fokus legat på primitivo – torr och seriös sådan. I Castel del Monte, är det fram förallt nero di troia som härskar.

Vi tas emot av Matteo Santoiemma, ägare och ansvarig på Ognissole. Han visar oss runt i vingårdarna. Klasar med nero di troia lockar oss till provsmakning. Druvorna är inte mogna än, men smakar ändå sött och samtidigt lite strävt. Strävhet och struktur är ett signum. De flesta viner blir bättre efter lagring, i många fall 10 år eller mer. Druvan trivs bäst här i de kalkrika och magra jordarna. 

 

Annons:

Gården togs över av Ognissole för cirka fem år sedan, berättar Matteo. Däremot har det framställts vin här tidigare, under namnet Tenute Cefalicchio. En egendom som faktiskt var Apuliens allra första demetercertfierade vingård.

Ognissole fortsätter på samma bana – allt är fortfarande 100 procent biodynamiskt certifierat. Matteo guidar oss bland de mängder med örter som får växa fritt bland vinrankorna. De bidrar med biologisk mångfald och en levande omgivning. Ägorna består av cirka 36 hektar, där 25 av dem är planterade med druvor.

För nero di troia använder man både cement och stora ekfat. Små barriquer tar över smaken på druvan, säger Matteo. Vinhuset gör också en rosé – Pontelama –  där man kombinerar en liten del amphora med cement. Det är ett extremt seriöst rosévin, gjort på nero di troia som får mig att tänka på vita mandlar, marsipan, mandarin, lingon och granatäpplen. Vinet finns tyvärr inte i Sverige, ännu. Däremot hittar vi två viner i beställningssortimentet, det är alltså bara att trycka på knappen.

Brecciato Castel Del Monte Rosso 2015, nr 76559. 159 kr

En blend på 65 % nero di troia och resten montepulciano. Läskande och rent, med ett fint driv och fräscha smaker av tranbär, lingon, granatäpplen och örter.

Romanico Castel Del Monte Nero di Troia 2015, nr 80175. 199 kr

Bara nero di troia, bara rena smaker och pur energi. Vi hittar röda syrliga bär, krossade stenar, mineral, sälta, torkade örter och friska och rätt tydliga tanniner. Glimrande och gott som tusan.

 

Besöket på Masseria Li Veli tar oss längre söderut. Vi bilar igenom Cellino San Marco, även kallad Vinets Stad, som ligger cirka en halvtimmes bildfärd söder om Brindisi.

Masseria Li Veli har varit en vingård sedan början på 1900-talet, anlagd av en känd ekonom och professor vid namn Marquis Antonio de Viti. Hans ambitiösa vinprojekt inspirerade många andra gårdar i regionen.

I slutet av 1990-talet köpte den toskanska familjen Falvo upp egendomen. Falvo som ligger bakom vinhuset Avignonesi i Montepulciano, hade förälskat sig i Apuliens landskap och viner. Visionen var hela tiden att skapa ett modernt vineri, men satsa på de lokala druvorna.

Huvuddruvan är negro amaro fast vi hittar även viner på malvasia nera, primitivo, fiano susumaniello, aleatico och verdeca i sortimentet. Totalt äger man 33 hektar, som framför allt odlas i närheten av egendomen.

De har också en vinplott i Valle d’itria där man har satsar på den lokala verdeca. Vingården ligger på en höjd om 400 meter över havet och jordmånen domineras av lera med inslag av kalk. Det var länge en bortglömd druva som fick nöjda sig med att hamna i enkla blends och även i Vermouth. Med sin serie Askos har Massera Li Veli lyft flera av de lokala druvorna och inte minst verdeca. Vinet har en fin intensitet i både doft och smak. Tänk grillad citron, halm, torkat hö, vit persika och rivet citronskal. Läcker och lite annorlunda och inte alls dumt till pasta vongole eller kanske en hederlig svensk kräftskiva? Årgång 2017 lanseras på Systembolaget 7/9 för 149 kr.

Askos kommer från grekiskans ord för vinkaraff, en symbol som finns på varje flaska. Serien lanserades 2009 och har blivit något av ett signum för Masseria Li Veli. Deras malvasia nera har också släppt i Sverige i några omgångar. I vårt bagage fick däremot Askos Susumaniello hänga med. Det är ett druva man inte stöter på särskilt ofta. Frukten kommer från vingårdarna i anslutning till egendomen, där jordmånen består av lera och kalkstenar.

Jag skulle servera deras susumaniello källarsval i stora kupor. Allt för att få låta alla dofter och smaker blomma ut. Vinet bjuder på silkiga tanniner, mineral, torkade skogsbär och torkade örter á la Medelhavet.

Det blir även en flaska Pezzo Morgana Riserva, 100 procent negro amaro – det hör till när man är i Apulien och inte minst hos Masseria Li Veli. Vinet är en Salice Salentino DOC, som enligt regelverket måste innehålla minst 75 procent negro amaro och resten lokala druvorn, där malvasia nera ofta i flaskorna. Pezzo Morgana är däremot 100 procent negro amaro,  som har lagrats 12 månader på franska ekfat. Årgång 2015 är god, mycket god till och med. Den smakar verkligen Apulien på så många sätt. Mogna skogsbär, plommon, körsbärskompott, cederträ, vita mandlar som växer vilt, varma jordar och en lång strukturerad eftersmak. Den kan lagras 15 år enligt Masseria Li Veli. Dock inte hos mig.

Läs mer

Fler artiklar från Sofia Ander