Kanarieöarna – lokala druvor och unika jordar

Har du hört talas om Makaronesien någon gång? Namnet kommer från grekiskan och betyder ungefär ”De välsignade öarna”. Välsignade på så sätt att de har ett klimat som går från tropiskt till maritimt. Att de har allt från regnskog till stränder och vulkaner. Och det är just vulkanerna som har skapat Makaronesien, som består av fyra ögrupper; Azorerna, Madeira, Kanarieöarna och Kap Verde. 

Vi känner oss också välsignande när vi landar på ett soligt och inbjudande Teneriffa. Det blir vår utgångspunkt för en fyra dagars vinresa, där lika många öar ska bockas av. Kanarieöarna består av sju större öar och sex mindre. Bland de stora är framför allt Teneriffa, Gran Canaria, Lanzarote och Fuerteventura de mest välkända. Tros att turismen är den viktigaste näringen, finns här faktiskt en betydande (och ibland mindre betydande) vinproduktion på samtliga öar. 

La Palma 

Vingårdsbesöken inleds på ön La Palma, som ligger strax söder om Teneriffa. Hit flyger man på bara 30 minuter. Det är en dramatisk ö, med sina höga höjder och stora skillnader mellan norr och syd. Turismen här är fortfarande i sin linda, vilket gör den till en liten oupptäckt pärla. Vinerna är lika oupptäckta de med. Enligt en vinfirma kan La Palma skryta med de högst belägna vingårdarna i Europa, med höjder om 1600 meter över havet. 

Druvmässigt blir det både lokalt och svåruttalat. 

Listán prieto är en blå druva, som enligt de flesta vinhusen är en av de så kallade mission grapes. Den ska ha färdats till USA och Sydamerika tack vare missionärer och bytt namn på vägen till pais och criollo. En druva som har börjat se nytt ljus på andra sidan Atlanten. Den är fylld med örter, röda mosade bär och energi. 

Malvasia aromatica är också utspridd på ön. Den har sitt ursprung från Grekland och trivs under solen och i den vulkaniska, mineralstinna jorden. De bästa exemplaren bjuder på djupa smaker av vita blommor, nötter, halm och mineral. 

 

Lanzarote

Malvasia finns även på Lanzarote, som ligger öster om Teneriffa. Flygresan dit tar lite längre tid –  cirka 45 minuter – men det känns som om vi har åkt hela vägen till månen. Ön är svart och platt, frånsett de vulkaniska bergen som sticker upp lite här och var. Huvuddruvan blir således malvasía volcánica som enligt odlarna är strået vassare än aromatica. Syran är i alla fall vassare och smaken går åt grapefrukt, vita mandlar, mineral och stenrök.

På den röda sidan dominerar listan negro, som odlas på fler öar. De bästa exemplaren bjuder oss på skogsbär, örter och friska tanniner. Här odlas också den lokala vijariego blanco/negro som även går under namnet diego.

Turismen är det som livnär Lanzarote, men vinodling har dock en lång tradition på ön. Den är också unik, då en stor del av vinrankorna måste odlas i stora urgröpta skålar i marken. Detta på grund av blåsten som sveper in på denna platta ö. Odlingsgropen är också ett effektivt sätt att bevara fukt och vätska på.

 

Teneriffa

Vinerna från Teneriffa är de som har fått mest uppmärksamhet internationellt. Här finns fem distrikt uppdelat på lika många D.O – Denominacion de Origen. Den mesta kända är Valle de La Orotava, där firmorna Suertes del Marques och Bodegas Tajinaste ligger.

Även Teneriffa präglas av vulkaniska jordar, berg, många soltimmar, lite regn och framför allt en stor samling inhemska druvor. Under besöken provar vi listan blanco i olika skepnader. En stram och krispig druva, som heter palomino på fastlandet – en av grundstenarna i Sherry.

Baboso negro är en annan lokal förmåga, som tros komma från den lilla ön El Hierro, en bit söder om Teneriffa. Negramoll odlas på flera av öarna, men tas hand om extra väl hos Bodega Dominguez på Teneriffa. I glaset hittar vi sviskon, körsbär, röda bär och en läcker sälta. Ytterligare tillskott i druvboken är castellana negra, en variant på garnacha och druvorna tintilla och gual som odlas på flera av öarna.

Söta viner är också något som präglar alla öar. Var vi än kommer, så avslutas provningen med minst ett sött vin. De flesta är naturligt söta, ofta gjorda på malvasia aromatica eller moscatel. Vinerna kombineras gärna med riktigt söta desserter, där dulce de leche och maräng sätter smakerna. Ett arv från Sydamerika, då många människor från till exempel Venezuela och Cuba har både utvandrat från Kanarieöarna, för att sedan återvända. Det är därför inte ovanligt att avsluta middagen på nytt med en cigarr eller två och ett glas inhemsk rom. Efter det söta vinet förstås.

 

Islas Canarias DOP – Protected Designation of Origin

Denna D.O.P täcker hela ögruppen. Många bodegor väljer att använda sig av denna appellation, även om man ligger i ett mindre deldistrikt. Detta för att göra det enklare för konsumenten och lyfta fram hela ögruppen. Då odlingsarealen är begränsad, jobbar många vinhus som kooperativ för att kunna få ut sina viner.

Det som gör Kanarieöarna speciellt, utöver jordmånen och klimatet, är fram för allt de omympade gamla vinstockarna. Vinlusen har inte tagit sig hit ännu, vilket gör att ön är oerhört rik på lokala druvor och vinstockar som är bortåt 200 år gamla. De lokala druvorna dominerar, vilket också bidrar till den speciella stilen på vinerna.

För mer info:

http://www.foodswinesfromspain.com/spanishfoodwine/index.html

http://www.canarywine.com