18:I[23020,["/_next/static/chunks/1f89b4389eae045b.js","/_next/static/chunks/994b4c365c84de2f.js","/_next/static/chunks/59cc4bbd42c2c603.js","/_next/static/chunks/019a960938ac1cbd.js","/_next/static/chunks/15f38afe225f0196.js","/_next/static/chunks/326c13eeb5cdd2c1.js","/_next/static/chunks/5831a3f67e3bf233.js"],"default"] 1f:I[27201,["/_next/static/chunks/ff1a16fafef87110.js","/_next/static/chunks/d2be314c3ece3fbe.js"],"IconMark"] 19:T4fa,

Grillo är grejen

Grillo blev därmed grejen i mina vinglas under några dagars resande i vinområdena kring västkusten – för både semester och arbete. Från enkla husviner för 4-5 euro glaset till mer seriösa tappningar – grillo glimrade i alla prislägen.

Området i sig är fortfarande något orört, aningen otyglat och inte alls lika exploaterat som östkusten, där har man sitt Taormina, sin ständigt aktiva vulkan Etna och många välkända barockstäder som Noto och Ragusa längre söderut.

Men västkusten med städer som Trapani och Marsala och det Egadiska öriket har mycket att erbjuda. Särskilt på den vita sidan. För Sicilien känns mer och mer som en dynamisk och spirande vitvinsregion där internationella druvor trivs men de inhemska skiner som aldrig förr.

Båda städerna är också relativt lätta att nå. Från Palermos flygplats tar det cirka 90 minuter att anlända till Trapani, och för den som vill vidare till Marsala, lägger man till ytterligare 30 minuter. Reser man på snabba motorvägar inåt landet, kantas de av vingårdar. Mestadels planterade med grillo.

1a:T559,

Druvan har vuxit kraftigt i både hektar och popularitet de senaste 10-15 åren. Om man jämför siffrorna i druvbibeln Wines Grapes från 2009 (skriven av Jancis Robinson, Julia Harding och José Vouillamoz) landar hektaren på lite drygt 4000. Enligt dagens siffror, från diverse vinsidor och även vinfirmor, har hektaren mer än fördubblats.

Det är dock inte öns mest planterade druva. Den guldpokalen kammas hem av catarratto. En druva som genom en naturlig korsning med muscat de Alexandria (lokalt kallad zibibbo) skapade grillo.

Likheter finns med föräldrarna, framför allt catarratto som också har en tydlig stringens och markant fräschör. Men istället för den blommiga karaktär som präglar muscat-släkten, har grillo en rundare, lite fetare och samtidigt mer spirande frukt. Många exemplar har också en fin textur, en lätt rökighet och tropiska syradrivna aromer.

Grillo är också tåligare mot sjukdomar som svampangrepp och mjöldagg än både catarratto och muscat. En gemensam nämnare är dock förkärleken för värme och sol. För det är en förutsättning om man ska odlas och frodas på Medelhavets största ö.

Men den har fått kämpa mot mer högavkastande druvor som inzolia och även internationella sorter som chardonnay och sauvignon blanc.

1b:T49f,

Den producent som lyft fram druvan allra bäst och mest, är otvivelaktigt Marco de Bartoli. Det är mycket tack vare honom som grillo fått den uppmärksamhet och renässans som den förtjänar. För Siciliens inhemska druvor är små skatter. Precis som i resten av Italiens alla regioner.

Marco producerade en druvren grillo – Grappoli del Grillo – som lanserades redan 1991. Ett unikum på sin tid, där druvan ofta blandades med andra sorter eller användes till Marsala. Vinet blir också ett av mina bästa möten under sommarens resa.

Det har en komplexitet och struktur som hela tiden byggs på med nya smaklager av hasselnötter, vit persika, gula äpplen och en rökighet i slutet. Ett vin som borde övertyga alla om druvans kapacitet och styrka. Lagring på franska ekfat i olika storlekar under 12 månader och lång vila på jästen lägger grunden för detta stora vin.

Grillo är grejen

Sicilien vita vinets terroir

Läckra viner från Menfi, sydvästra Sicilien

Siciliens förändring