Shepards pie tillhör rätter som jag förknippar med Enid Blytons fem-böcker, pubmat och comfort-mat. Det är en  smakrik, varm och rustik rätt som gör en glad.

Shepards pie är en gammal klassisk rätt, precis som på de flesta klassiska maträtterna så finns det många recept. Detta är mitt. Rätten kommer från Skottland eller England, lite beroende på vem du frågar. Oavsett vilket är det en rätt med gamla anor som bottnar i den brittiska traditionen av köttpajer. Dessa anor går att spåra åtminstone tillbaka till medeltiden och omnämns bland annat i Piers Plowman (skriven ca 1360-87) av William Langland.

Just Shepard’s pie är dock en paj som görs på färs och potatis vilket daterar den. Den är inte medeltida.  Potatisen kommer till de brittiska öarna först på 1520-talet och blev inte populär förrän på 1700-talet. Just namnet Shepards Pie kommer från den andra halvan av 1800-talet, vilket sammanfaller med när det blev populärt att mala kött. Sannolikt är det då de börjar göra just denna typ av köttpaj.

Shepards pie, 8 portioner

• 0,5 kg lammfärs
• 0,5 kg nötfärs
• 1 stor morot, hackad
• 1 stor gula lök, finhackad
• 1 stjälk av stjälkselleri, hackad
• ca 0,5 kruka färsk rosmarin, hackad
• ca 0,5 kruka färsk timjan, hackade
• 4 klyftor vitlök, finrivna eller pressade
• 6-7 msk Worchestersås
• 0,5 tub tomatpuré
• 1 dl rödvin (fylligt)
• 2 dl (utspädd) hönsbuljong
• 1 dl riven parmesan eller västerbottenost
• smör, att steka i och till moset
• salt & peppar
• 1 kg potatis
• 2 äggulor
• 1-2 dl grädde

Koka potatisen.

Bryn färsen. Tillsätt örterna, vitlöken, moroten, stjälksellerin och löken, låt steka på medelhög värme i några minuter. Rör ned worcestershiresåsen, tomatpurén och vinet samt kycklingbuljongen. Låt det hela koka 10-15 minuter. Färsen ska inte vara torr men fast. Smaka av med salt och peppar.

Medan färsen kokar ihop så gör du potatismos på cirka 1 kg potatis, använd rikligt med smör, två äggulor och grädde istället för mjölk.

Använd en djup form eller ugnsfast gryta. Lägg ett lager med färs i botten (ca 3-4cm tjockt) och sprid moset över (2-3 cm tjockt). Stick några hål igenom moset, sprid över parmesan och sätt in i ugnen på 225º grader i ca 20 minuter eller tills ytan fått en vacker brun yta.

Vin till Shepards pie

Det är en smakrik rätt så du vill ha ett smakrikt vin till. Jag gillar ett fruktigt vin med smak av blå frukter, fin örtighet och kryddor, t ex viner från södra Frankrike.

Château d’Anglès La Clape Grand Vin 2014, Languedoc-Roussillon, Frankrike, 169:-, Nr 9578, Systembolaget

Detta är ett riktigt bra vin från Languedoc-Roussillon i södra Frankrike. Det är gjort på druvorna mourvèdre , syrah och grenache.  Det är ett vin med en stor fruktighet med inslag av mogna plommon, björnbär och blåbär. Ekfatstoner ger struktur och kryddighet vilket kombineras av en fin örtighet. Eftersmaken är lång med smak av kaffe, choklad och vanilj. Lång och komplext och riktigt bra till smakrika rätter som denna.

Delas Les Launes 2016 Crozes-Hermitage, Rhonedalen, Frankrike, 165:-, Nr 2800, Systembolaget

Det här vinet kommer från norra delen av Rhonedalen och är lite friskare och elegantare än vinet ovan. Vinet är gjort på druvan syrah. Det har en fin fräschör och en bärig smak med inslag av bigarråer, hallon, björnbär och blåbär kantat av en liten ton av blommiga örter. Vinet har snyggt integrerade ekfat och en fin strävhet. Eftersmaken är kryddig och har smak av torkade örter samt choklad. Riktigt trevligt vin. 

Lirac Les Chenaies 2017, Rhonedalen, Frankrike, 115:-, Nr 2214, Systembolaget

Lirac är ett område i Rhondalen där vi ofta hittar tillgängliga och trevliga viner. Detta är inget undantag. Det är ett lite enklare vin än vinerna ovan, men ett riktigt trevligt vardagsvin. Vinet är fruktdrivet med tydliga inslag av solmogna jordgubbar, plommon och körsbär. frukten kantas av ekfatstoner och mycket örter. Eftersmaken är lång och lite kryddigt.  Charmigt och ett bra vin till mustiga rätter.

Tre nyanser av södra Frankrike kombinerat med mat från den norra delen av Stor Britannien. En riktigt bra combo!

Magnus Reuterdahl*section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section*