Det gamla moderna Rioja

Rioja är sannolikt den mest kända vinregionen i Spanien och det är också ett av de mest kända i världen. Den första grundstenen till det Rioja som vi känner idag lades redan i slutet av 1700-talet. Vin har dock odlats och skapats här allt sedan åtminstone 200-talet f.Kr.

Man talar ofta om modern och traditionell Rioja. Men hur modern är den moderna Riojan och hur gammal är den traditionella? Trender kommer och går. När man tittar på Riojas historia är det modernisterna som står ut. De flesta av dessa moderna influenser är tydligt kopplade till ett annat av världens mest kända vinområden, Bordeaux, dock inte alla.

När man pratar om traditionellt vin tänker man gärna på det som varit, något som minner om ungdomen, något som är oförändrat. Man ser ofta det traditionella genom att jämföra med det moderna. Tittar man närmare på Rioja är det dock det moderna som framträder. De intressanta är dock att dessa moderna förändringar efter hand har blivit det som vi idag ser som det traditionella Rioja.

Det moderna Rioja börjar 1785 med Manuel Quintano

Den första moderna vågen att skölja in över Rioja sker 1785-1786. Vinmakaren Manuel Quintano återkom till Rioja 1786 från en resa till Bordeaux. Han hade åkt dit för att lära sig mer om vin och kom hem med nya kunskaper och metoder. Den första pusselbiten i den stil av viner som vi idag förknippar med Rioja är ekfatslagring. Detta var dock inte det enda som Manuel Quintano tog med sig hem, han lärde sig också metoder som racking (soutirage) och klarning.

Racking är en metod att få bort jästfällningen i vinet genom att man föra över vinet från en tunna till en annan. Klarningen görs i regel innan vinet ska hällas på flaska.

Sett ur Manuel Quintano synvinkel skulle man kunna säga att traditionellt vin från Rioja var oekat och ofiltrerat. Vinerna var dock sannolikt gjorda på druvor vi känner än idag såsom tempranillo även om det sannolikt också fanns druvor som inte överlevt tills idag. Tempranillo nämns redan 1513 dock under namnet aragonés, vilket den fortfarande kallas i vissa delar av Portugal, och under namnet tempranillo 1807.

En positiv effekt av att ekfatslagra vinerna var att de fick en längre hållbarhet, vilket gjorde att man kunde exportera vinerna. Detta insåg Manuel Quintano och började på 1790-talet att sälja vin till bland annat Mexico och Cuba.

Ett problem var dock att dåtidens vinlagar i Rioja stadgade att alla viner skulle kosta lika mycket vilket gjorde att de dyra ekfatslagrade vinerna inte blev någon stor succé.

1850- och 60-talens modernister i Rioja

Den moderna vågen på 1850- och 60-talen inleds med att svampen oidium slår till i vingårdarna i Bordeaux 1845. Detta får vinproduktionen att rasa under ett par år. Viktigare för Rioja är kanske dock att flera spanska områden också drabbas, såsom Galicien. Rioja drabbas endast i liten mån och efterfrågan på Rioja-vin ökar vilket gör att man åter börjar titta på hur man kan förbättra dem och produktionen.

Först ut på spelbrädet är Luciano Murrieta. Han flyttade till Rioja på 1850-talet efter att ha lärt sig vinmakning i Bordeaux. Ekfaten och export är centrala även denna gång och även han vänder sig mot Nya världen. Hans första vin producerades 1852 och några år senare introducerade han chateau-begreppet i Spanien när han skapade den klassiska vinetiketten Castillo de Ygay på 1860-talet. Han lade också grunden till det kända varumärket Marqués de Murrieta.

Det kom snabbt andra som hoppade på tåget, såsom Marqués de Riscal. Även han var i Bordeaux på 1850-talet och studerade vinmakning. Tillbaka i Rioja byggde han ett nytt vineri efter fransk modell och planterade såväl lokala druvor som franska, bland annat cabernet sauvignon. Han anställde också en fransk vinmakare. Det är också nu de kända näten kring flaskorna kommer till. Marqués de Riscal är en av de första i Rioja att buteljera sitt vin själv. Vinerna blev så populära att de snart kom ut förfalskningar på marknaden. Man fyllde helt enkelt på de gamla flaskorna och sålde dem som nya, inget är nytt under solen. Marqués de Riscals svar var att sätta ett nät kring dem för visa flaskan var obruten.

I spåren av dessa vinmakare föddes ytterligare ett antal kända vinproducenter, till exempel López de Heredia (Vina Tondonia), Muga och Bilbaínas. Flera vinerier startades antingen med pengar från Frankrike, av negocianter eller av fransmän för att säkerställa deras tillgång till vin.

Rioja 1870-talets modernaister

På 1870-talet är det dags för nästa farsot, vinlusen slår till i Frankrike och mot Bordeaux. När vinet sinar vänder fransmännen åter blickarna mot Rioja. Där gjordes redan viner i fransk stil med lång ekfatslagring och delvis samma druvor som i bordeaux, allt för vinerna skulle likna de franska och många av vinproducenterna hade en koppling till Frankrike. Rioja hade ytterligare en stor fördel, sedan 1864 fanns det en järnväg som band samman Frankrike och Spanien och denna gick rakt genom Rioja. Detta gjorde att Rioja hade lätt att exportera sina viner, en guldålder för Rioja inleddes.

Bara ett par årtionden tidigare hade spanjorerna vänt blickarna mot Frankrike nu var det tvärtom. Många franska vinproducenter åkte istället till Rioja för att starta nya vinodlingar. Detta höjde kvaliteten ytterligare men förändrade också vinerna. Man se spåren av detta långt in på 1930-talet – t ex denna Sauternes med etikett från La Rioja.

Vinlusen (daktulosphaira vitifoliae eller phylloxera vastatrix) är en skadeinsekt från Nordamerika som kom till Europa på 1860-talet genom den ökande handeln över havet. På 1890-talet hade man kommit på ett hur man skulle rädda sina vinodlingar. Kuren var att ympa de europeiska druvsorterna på amerikanska rotstockar som var motståndskraftiga mot lusen. Även Rioja drabbades av vinlusen, men först på 1890-talet. Då man visste hur man skulle möta den blev inte skadeverkningarna lika stora.

På många ställen tog det lång tid innan man var tillbaka i full produktion då man fick plantera om stora delar av sina egendomar. Något som var dyrt och tog tid. På så sätt kunde områden likt Rioja blomstra under en lång tid och bygga sina varumärken.

Rioja och amerikansk ek

Ursprungligen användes fransk ek, denna var dock dyr så man vände sig snabbt mot nya världen och började köpa amerikansk ek. Amerikansk ek ger en annan smakprofil än fransk. Ett av särdragen i amerikansk ek är vaniljtoner, något som sannolikt upplevdes som modernt men som hängt med och blivit traditionellt.

Under 1900-talet fortsätter man att modernisera Rioja. Jag återkommer med det mer moderna Rioja inom kort.

Magnus Reuterdahl