Carricante, Etna, Sicilien signerat Benanti

Jag var nyligen i södra Italien på Radici del Sud. Ett vinevent som syftar till lyfta fram de syditalienska vindistrikten samt lokala druvor.

Ett av dessa områden är Etna på Sicilien. Jag besökte berget för några år sedan och blev såväl förälskad som fascinerad. Det är något särskilt med att gå på en vulkan. Man kan verkligen känna det vulkaniska, en sorts föränderlighet som rymmer såväl karghet som ett landskap fyllt av frodighet och växtlighet. Landskapet är dramatiskt och mycket vackert, man ser också tydligt spåren av att Etna är aktiv, där vingårdar och naturområden skadats vid utbrott.

Just utbrotten är en del av Etnas unika terrior. De kan vara förödande men de är också livgivande och ger hela tiden ny näring till vingårdarna. Detta gör också att terrioren på enstaka vingårdar är föränderlig vilket ställer stora krav på vinmakarna.

Ett av de vinerier jag besökte då var Benanti. De är egentligen inte särskilt stora, men då de tillhör pionjärerna och är välkända uppfattas de ibland som ett stort vineri.

Familjen Benanti var ursprungligen en familj med apotekare men har under de senaste 30 åren byggt upp ett kommersiellt vineri. När man började fanns det en knapp handfull av kommersiella producenter som buteljerade eget vin. Idag finns det omkring 130.

Familjen Benanti började dock inte från noll. Man hade haft vingårdar på Etna sedan slutet av 1800-talet. Dock buteljerade man endast för eget bruk och sålde druvor till andra producenter.

Giuseppe Benanti tog över 1988. Han ville något mer med sina vingårdar och såg potentialen i Etnas speciella terrior och druvor. Dock insåg han att detta var ett projekt han behövde hjälp med och tog in professionell hjälp från såväl Piemonte och Bourgogne.

1991 kunde man presentera sitt första vin under egen etikett på vinmässan Vinitaly och där startar sagan om det moderna Etna. 16 år senare, 2007, fick Giuseppe titeln Italian winemaker of the year av Gambero rosso. Giuseppe driver idag vingården tillsammans med sina söner Antonio och Salvino.

Under Radici del Sud i Bari var Antonio Benanti med oss och stod värd för en vertikal av deras vita vin Pietramarina. Ett vin som görs på druvan carricante (100%) och vinifieras och lagras på ståltank. Druvorna växer på traditionellt sätt som fristående buskar, metoden kallas alberello. Druvan odlas endast på Etna.

Pietramarina var ett de första Etna-vinerna jag provade, för ett 10-tal år sedan. Det var ett av de viner som fick mig på allvar börja intressera mig för Etna och Sicilien.

Pietramarina är ett resultat av de experiment man gjorde under 1980- och 90-talen. Då valde man att göra viner på lokala druvor, att behålla de gamla stockarna som i många fall är mer än 80 år gamla och som odlas på det traditionella sättet. Vinet är vinifierat i ståltank och man låter vinet lagras ett antal år för ökad komplexitet. Detta är ett vin som tål och mår bra av ytterligare lagring.

Experimentlustan från 1980- och 90-talen har dock inte försvunnit. 2005 påbörjade man ett nytt experiment, att ta fram egna lokala jäststammar. Under perioden 2005 och 2010 gjorde man mer 400 tester på vildjäst från Etna och prov-vinifierade många av dessa. Fyra av har valts ut varav två för carricante, en för stilla vin och en för mousserande vin. Man har tagit patent på dem och odlar och använder dem nu i vineriet. I detta vin används den sedan 2010.

Vertikal Pietramarina, Etna DOC cru, Sicilien

Vi provade årgångarna 1995, 2001, 2007, 2009 och 2011 av Pietramarina.

Pietra Marina Etna Bianco Superiore 1995 är ett fantastiskt vin. Det har toner av mogna gula äpplen och limefrukter. Från botten kommer en liten honungston och en fin kryddighet som drar mot orientaliska kryddor samt torkade örter. Detta kombineras av massor med stensälta samt en riktigt bra syra. Det finns en del i detta vin som minner om en lagrad chablis.

2001 är intressant men i utförsbacke. Syran är fortfarande pigg men vinet är lite obalanserat och just denna flaska var lite oxiderad. Det finns en krämighet i vinet som indikerar malolaktisk jäsning, mogna frukttoner och en släng av champinjoner. Kort avslut.

2007 är trevlig nu men har nått toppen så har du några flaskor är det dags att dricka dem. Snygg syra möter petroleum och champinjoner. 

2009 är ett fräscht vin som fortfarande känns ungt. Det har en fin syra och en aromatisk ton som drar mot riesling. I smaken finns sten- och citrusfrukter. I avslutet finns toner av bergamott och anis. Bra längd. Kommer att utvecklas bra under de kommande åren.

Årgång 2011 är ungt, lite tufft men med en fantastisk syra. I vinet finns toner av gröna och gula äpplen, söta citrusfrukter samt grapefrukt och tydlig stensälta. Det påminner mycket om årgång 2010 i stilen. Årgång 2011 är en riktigt trevlig årgång med fin lagringspotential, åtminstone 3-5 år.

Det finns något i dessa viner som minner om riesling med en hint av petroleumtoner men de har samtidigt ett djup som mer minner om vit bourgogne. Även om man kan göra jämförelser så är Etna något eget, något speciellt. Framförallt finner jag den precisa syran, mineraliteten med olika steniga inslag och noterna av örter specifika för Etna. Det finns en komplexitet och rustik elegans i dessa viner som alltid är fascinerande.

Aktuell årgång är 2011. Benanti har funnits på Systembolaget i olika omgångar. Just nu håller man på att byta importör. Enligt Antonio Benanti kommer detta vara klart inom ett par veckor (Jag kommer att uppdatera artikeln så snart det är klart vem det är).

Benanti gör också tre röda viner på Etna. Rosso di Verzella är instegsvinet och Rovittello samt Serra della Contessa är cru vinerna. Alla är gjorda på 100 % nerello mascarlese och är väl värda att hålla ögonen öppna efter. Bland de senare årgångarna är Rovittello 2011 min favorit.

Benanti har vid sidan av vingårdarna på Etna också vinodlingar i Val di Noto nära Syrakusa och på ön Pantelleria.

Skål

Magnus Reuterdahl