Caesarsallad – romersk rest eller nya världen krubb

Den senaste veckan har vi kunnat känna solens strålar värma, snön har på många platser smält bort och enstaka blommor börjar titta fram. Våren är här! Det finns flera sätt att definiera vår, vetenskapliga, traditionella och känslomässiga. För mig är det när suget på mustiga grytor bytts ut mot suget av något fräschare. Just därför fick det häromdagen bli en caesarsallad.

Jag har aldrig tänkt så mycket på den, det är en rätt som jag åt första gången under 1980-talet som barn och sedan har ätit på många restauranger eller som jag snabbt fixat till hemma när suget så fallit på. Givetvis har dock även denna rätt en historia och en bakgrund, denna försökte jag finna i samband med att jag förberedde salladen.

Caesarsallad: en kort historik

Ett; namnet har inget med den romerska kejsaren Julius Caesar göra även om den har en italiensk koppling. I de flesta källor anges skaparen vara Caesar Cardini (1899-1974), en italiensk immigrant som drev restauranger i San Diego, USA och Tijuana, Mexico. Andra anger hans bror Alex som skaparen. Rätten ska ha skapats någon gång på 1920-talet. Då såg den lite annorlunda ut än de vi oftast äter idag. Namnet kan kopplas till skaparen samt hans restaurang och hotell i Tijuana, Caesars Hotell och Restaurang. Dessa är fortfarande öppna men med andra ägare.

De flesta av oss tänker nog på en sallad med kyckling och parmesan som huvudrollsinnehavare i en caesarsallad. Så var det inte ursprungligen, möjligen hade den också ett annat namn, Aviator’s sallad. De ingredienser som i de flesta fall anges som grunden är:

• 
  romansallad
• krutonger
• pressad citron
• olivolja
• äggulor
• vitlök
• Worcestershire såsen
• parmesan
• svartpeppar

Många hävdar att det ska vara ansjovis eller sardeller i såsen, det verkar ha varit en del av Alex Aviator’s sallad men inte i Caesars caesarsallad. Smaken av detta kommer istället från worcestershiresåsen.

Min caesarsallad

Jag utgår  i princip från råvarorna ovan. Jag brukar dock också ha rödlök eller salladslök, grillad eller stekt kyckling, bacon och om säsongen tillåter tomater i min sallad. Baconet ska vara knaperstekt, kycklingen kommer helst från en ugnsgrillad hel kyckling. Sallad, lök och tomat skärs i lagom stora bitar.

Saken med denna och de festa goda sallader är såsen eller dressingen, ingen vill ha en torr sallad. Jag gör min lite som en smaksatt majonäs.

Du behöver två äggulor, en matsked worcestershiresås, två pressade klyftor vitlök, ett par matskedar pressad limejuice och en tsk dijonsenap. Lägg detta i en tillbringare. Häll på ett par skvättar olivolja (ca 2-3 msk) och 2 dl solrosolja. Ta en mixer, kör ned i botten ovanför äggulorna, dra igång och lyft långsamt och kör med mixern tills det blir en fin textur. Tillsätt därefter ½ dl fint riven parmesan och rör runt. Smaka av med svartpeppar och salt samt vid behov mer limejuice.

Sedan är det bara att servera salladen och hälla över lämpligt med sås samt om du tycker om worcestershiresås kan man stänka på lite extra av det också. Innan det är dags att äta, pressa lite färsk citron över det hela.

Just denna sås räcker till cirka 4 portioner. Detta är enkel fräsch mat, ingen rocket-science, bara att äta och njuta! Ps. Bacon är guds gåva till sallad! Ds.

Vin till caesarsallad

Jag vill ha något fräscht och friskt till min sallad. Roséviner funkar fint, jag skrev om några sådana för ett par veckor sedan, se länk nedan. Häromdagen provade jag lite bra Sancerre som inte finns på bolaget. Här kommer en som finns på bolagshyllan som funkar riktigt bra.

Sancerre Les Roches 2017, Domaine Vacheron, Loire, Frankrike, 219:-, Nr 5514

Detta är rent, fräscht och riktigt ungt med ton av gröna och gula stenfrukter samt citrusfrukter. Syran är precis och linjär med en hint av citron och gröna äpplen som skär igenom en den gulare fruktens lite feta runda toner. I avslutet finns en fin längd med en ton av aromatiska kryddor och stenmineralitet samt en riktigt fin sälta. Just citrustonerna gifter sig riktigt fint med smaken i salladen.

Cortes de Cima branco 2015, Alentejo, Portugal, 149:- Nr 90360

Från druvor odlade under Portugals heta sol kommer detta vita vin gjort på 50% alvarinho, 30% viognier och 20% sauvignon blanc.

Trots sitt varma ursprung och ett fruktigt anslag känns det fortfarande fräscht. Här finns persika, aprikos, gröna päron, solmogna citrusfrukter och exotisk frukt örter. Eftersmaken är kryddig med en hint av ekfat och örter. Det som gör vinet är dock en fin syra som ger vinet utmärkt balans.

Här är det fruktiga som ger en extra dimension till salladen.

Andra viner som passar utmärkt är en trevlig vit bordeaux, ett friskt rött från Bardolino i Italien eller bärig garnacha från Spanien. Beroende på hur du kryddar salladen, kycklingen och dressingen är detta en rätt du kan matcha med många olika viner.

Magnus Reuterdahl