Jag befinner mig på Sicilien just nu. Närmare bestämt i Marsala tillsammans med #winelover. Vi har provat viner från flera producenter, en av dessa är Donnafugata.

Donnafugata gör viner i flera stilar, de flesta är viner gjorda med druvblandningar av flera druvor i syfte att skapa viner med en viss profil. Vad som är gemensamt för dessa är att de alla håller hög kvalitet.

Jag har besökt dem vid flera tillfällen tidigare och mitt absoluta favoritvin från dem är dock ett sött vin gjort på en druva. Just detta vin kommer inte från Sicilien utan från ön Pantelleria som ligger lite söder om Sicilien, närmare Afrika än Europa. Vinet heter Ben Ryé och görs på druvan zibibbo. Jag har också haft förmånen att besöka Pantelleria, en fantastisk ö som du bör besöka om du får tillfälle.

Pantelleria är en vulkanö, den har inget eget grundvatten och klimatet är mycket hett. Detta tillsammans ger förutsättningarna för ett mycket speciellt vin.

Vattnet man nyttjar kommer från det regn som faller och från den fukt som samlas under natten. Utifrån detta har man byggt upp bassäng-åkrar i vilka man odlar vin. Bassängerna eller terrasseringarna syftar till att samla fukten, man odlar också vinrankorna som låga buskar vilket hjälper till att skydda druvorna från den brännande hettan och att samla in nattens och gryningens fukt.

Zibibbo eller muscat di Alexandria som druvan också heter är en mycket gammal druva. Ryktesvis ska Cleopatra ha druckit viner på druvan. Namnet zibibbo kommer från arabiskans zabib och egyptiskans zibib med betydelsen torkad druva. Detta i sig refererar till hur man gör passito-vin, dvs vin på torkade druvor såsom på Pantelleria som på andra ställen i Italien.

Man plockar druvorna, därefter låter man dem lufttorka innan man pressar dem. Innan man påbörjar fermenteringen (jäsningen) tillsätter man de pressade druvskalen i druvjuicen och sedan får de jäsa tillsammans. Minst 4 kilo torkade druvor går åt per liter Ben Ryé.

Ben Ryé, passito di Pantelleria, Sicilien

När vintern kommer och mörkret drar in behöver man något som lyser upp och som värmer. För mig är medicinen Ben Ryé, detta är det närmaste buteljerat solsken man kommer. Det är som några droppar av sommar koncentrerade i ett glas.

Jag har haft möjligheten att prova många årgångar av Ben Ryé, såväl för sig själva som mot varandra. Igår fick jag prova årgång 1990, den andra årgången av vinet samt den årgång som släpps i år, 2012. Jag fick också prova specialårgången 2008 som släpptes i en numrerad utgåva härom året. Man sparade ut en viss mängd som legat i ståltankar i ytterligare 3-4 år innan den släpptes.

2012:an och 2008:an är så som jag vill att Ben Ryé ska smaka. Ung, koncentrerad med den där somriga, fruktiga tonen kombinerat med en strålande syra. Detta är ett vin som ska drickas ungt eller åtminstonde inom några år efter det att det släppts.

1990 var kul att prova och så har andra äldre årgångar också varit. Här blir smaken mörkare med inslag av sirap, kaffe och knäck – intressant och gott men inte somrigt och fräscht. Gott på sitt sätt, men jag föredrar dock de yngre vinerna i just detta fall.

2008:an i specialversionen är perfekt just nu och kommer sannolikt att var det ytterligare något eller några år. Får du tag i en flaska är det bara att köpa och njuta!

Magnus Reuterdahl, på Sicilien på väg till Etna!

Ben Ryé – en buteljerad smak av sommar!