Sparristidens bästa tid är nu!

Färsk sparris finns i säsong här i Sverige från april till juni, en ganska kort men helt underbar säsong. Det finns sparris året om men det är när den är nyskördad som den är allra godast. Sparrisfamiljen är en stor växtfamilj som finns i nästan hela världen. Det finns många olika sorter och några odlas som grönsak. De vanligaste odlade varianterna är den vita, som har hårt skal som behöver avlägsnas. Samt den gröna som tillhör de mjukskaliga och därför inte behöver skalas. Varianter på dessa är till exempel en purpurfärgad, mjukskalig mycket tjusig variant, en liten tunn variant som är härligt krispig.

Sparrisen innehåller mest vatten, men är ganska rik på järn, folsyra och andra spårämnen och mineraler. Okokt sparris skall förvaras mörkt och svalt, gärna inlindad i fuktigt hushållspapper, eller en dito kökshandduk. Lägg aldrig in din sparris i plast då blir den gärna slemmig. För att slippa få med det trådiga och träiga så brukar jag bryta av nederdelen av sparrisen innan jag kokar den. Det kan tyckas som slöseri och ibland blir den en ganska stor bit som bryts av, men var inte ledsen för det. Bitarna som blir över blir en jättegod soppa, receptet hittar du här nedanför.

Koka den gröna hastigt, lägg ner den i kokande salt vatten i cirka 3-5 minuter, tag upp den, och för att behålla färg och spänstighet skölj direkt i iskallt vatten. Den vita tar lite längre tid att koka och måste först skalas. Kokas sedan i cirka 12-15 minuter beroende på tjocklek. Tag upp ur kastrullen och låt rinna av på hushållspapper.

Här nedanför tipsar jag om några smaskiga recept som alla innehåller sparris, men det enkla är oftast det godaste och jag kan ibland få ett helt galet sug efter vit, krispig sparris med tuggmotstånd eller som man säger knackisch. Den skall vara serverad med hemslagen hollandaiesås, men jag kan även tänka mig en krispigt grillad grön, med hyvlad parmessanost och flingsalt.