Muscat d’alexandrie är en av del äldsta druvorna i muscat-familjen. Den används till såväl torra vita viner som söta viner och fortifierade viner men också som bordsdruva och till russinproduktion. Druvan odlas i många delar av vinvärlden. Dess ursprung är sannolikt att finna kring Alexandria i Egypten eller någonstans i Nildeltat. Möjligen är den korsning mellan muscat à petits grains blancs and heptakilo.
Många av de av de bästa exemplen på viner på muscat d’alexandrie är söta och fortifierade viner, t ex från Pantelleria och Sicilien i Italien samt moscatel från Setubal i Portugal. Andra områden som gör riktigt bra viner på druvan är Rutherglen i Australien och Malaga i Spanien. Bra torra vita viner hittar vi bland annat från Sicilien där druvan kallas zibibbo. Det produceras också viner i USA, Sydafrika och Tunisien med mera. I det sistnämnda landet gör de också rosévin på druvan vilket är lite annorlunda.
Bland synonymerna hittar vi moscatel de alejandria (Syd- och Centralamerika), moscatel gordo, moscatel graúdo (Portugal), muscat romain, moscatel romano, moscatel de setubal (Setubal, Portugal), zibibbo (Sicilien och Pantelleria i Italien samt på Malta), damaszener muskat (Österrike) hanepoot och lexia samt inom ramen för samlingsnamnet criolla (Syd- och Centralamerika).
Druvan trivs i varma och torra områden. Den är känslig för olika rötor och mögelangrepp samt insekter.
Smakmässigt ligger muscat d’alexandrie nära muscat blanc a petits grains men kan uppfattas som lite bredare och med ett större djup, ibland lite jordigare och inte fullt så aromatisk men de har ofta en fin blommighet som direkt får dig att tänka på muscat. Med andra ord lite mer rustik men också mer personlig och fortfarande med en härlig elegans. Med rätt vinmakare tycker jag ofta att dessa viner är mer intressanta än de gjorda på muscat blanc a petits grains.
I Chile och Peru gör de ofta druvdestillaten Pisco på druvan.
