Rhônefrossa på Systembolaget – Guigal

Sent ska syndaren vakna heter det. Jag måste erkänna att jag har vaknat sent när det gäller Rhônedalens skatter. Under mars månad har en veritabel bombmatta av stora viner lanserats på Systembolaget. Guigals rhôneviner är i världsklass... läs om Rhônefrossa på Systembolaget - Guigal.

Rhônefrossa på Systembolaget – Guigal

Jag måste med skam säga att jag sent, i mitt vinprovarliv, förstått att uppskatta Rhônedalens vinskatt. Idag vet jag mer om distriktets kvalitet. Jag besökte området många gånger för trettio till fyrtio år sedan men det tände inte till riktigt för mig. Jag blev betydligt mer fascinerad av vinerna lite mer norr ut, i Bourgogne, och blev fast där. Givetvis har jag både provat och besökt området under senare år men det har inte tänt till. Kanske har det varit druvan syrah eller områdets terroir, jag vet inte vad eller vilket. Men jag har faktiskt börjat förstå områdets storhet efter ett antal provningar av producenten Guigals viner.

Under februari och mars månad har det släppts en veritabel bombmatta av toppviner. Det är viner från årgångarna 2011 till 2013. Jag måste säga att årgång 2012 gjorde störst intryck på mig med både kraft och elegans. Men mest färdig att konsumeras idag är utan tvekan årgång 2011. 2013 var lite mer karg och sluten för ögonblicket och jag vet inte hur eller när den öppnar upp. Förmodligen är årgång 2013 inne i den så vanliga ”tunneln” för syrahviner. Vidare fick jag även en slurk av den härligt fina årgången 2015 som är både kraftfull och finessrik. Vinerna från 2015 är förvånansvärt öppna för närvarande, men det kan ju ändras om man betänker hur 2013 beter sig idag. Men det verkar inte som Guigal har någon svacka i sitt vinmakande. Lärdomen är med andra ord, det är viktigare att välja rätt producent än val av årgång. Detta är ju ett axiom i Bourgogne och verkar även gälla Rhônedalens viner, vilket jag nu har lärt mig. Det ska ju även sägas att det är inga billiga instegviner jag beskriver här utan högklassiga toppviner. Så bli inte förskräckta, det kan ju kännas utmanande att i dessa tider beskriva viner som kostar en hel del. Det finns faktiskt bra alternativ från samma producent på Bolaget i det fasta sortimentet, exempelvis Côtes-du Rhône för 129 kronor och en Côtes du Rhône Blanc för 125 kronor. Båda är ypperliga viner för en ringa slant och som jag själv serverar hemma numera.

Rhônefrossa på Systembolaget – Guigal

Samtliga viner som provades kommer från producenten Guigal.

2015 Côte-Rôtie Brune et Blonde, nr 76544, 549 kronor

Vinet innehåller 5 procent viognier, resten är syrah. Ett härligt finvin med fyllighet. Det är fortfarande en ungdom men har potential. Vinets aromer är breda men har både fin balans och elegans. En långlagrare för er som har tålamod, men kan även drickas idag med njutning, för oss andra. Detta var faktiskt ett av mina första minnen av Guigals viner som jag provade för ett trettiotal år sedan, om jag nu minns rätt. Idag är vinerna faktiskt bättre, tycker jag. Ett finvin som inte kostar en förmögenhet.

2015 Côte-Rôtie Château d’Ampuis, nr 70707, 1 095 kronor och 2 195 kronor för magnum

Vinet gav mig en lite sötare förnimmelse av frukten. Det är sannolikt den fina årgången 2015 som ger denna sensation av mogen frukt och fina tanniner. Bra mognad och härligt lättillgänglig redan idag. Dock har dessa viner ett vackert liv att se fram mot, många år framöver. Framförallt gäller detta i magnumbuteljen. Typisk syrahkänsla från norra Rhône.

Rhônefrossa på Systembolaget - Guigal

 

 

 

 

 

 

 

 

2011 Côte-Rôtie La Mouline, nr 76760, 2 995 kronor

Ett karaktärsfullt vin från norra Rhône som producerades första gången 1966. Det är en klassiker med andra ord. I vingården växer hela 11 procent viognierdruvor. Dessa ingår i vinet på ett förtjänstfullt sätt. Kan jag säga att jag känner det? Nej, faktiskt inte. Årgång 2011 lever lite i skuggan av de monumentala årgångarna 2009 och 2010. Det är först och främst en öppen och behaglig årgång som redan levererar. Vinet är fylligt men samtidigt fint tillgängligt. Jag blev överraskad av öppenheten och den relativa elegansen i vinet. Fin och lätt rökighet med en doft av salami och bresaola. Rödfrukten från druvan syrah är tydlig här.

2012 Côte-Rôtie La Mouline, nr 79144, 3 195 kronor

Denna varmare årgång har givit vinerna mer kraft och bredare skuldror. Framförallt när man jämför med årgång 2011. Här framträder den så typiska pepprigheten för druvan syrah. Den är så särpräglad för granitjordarna i norra Rhône runtomkring Ampuis. De tre åren på ekfaten, ger sig klart tillkänna i detta vin. Jag skulle lagra vinet ytterligare några eller tiotal år innan jag drar korken. Antalet år beror på din personliga vinsmak. Ett riktigt bra vin är det i alla fall även idag med sin arketypiska syrahstil. Tanninerna är markerade men inte torra och karga.

2013 Côte-Rôtie La Mouline, nr 79178, 2 995 kronor

Guigal är noggranna i alla led. Inte bara i vingårdarna. Vinhuset har egen tillverkning av ekfat på gården, vilket imponerar. Årgången 2013 var den som tilltalade mig minst idag. Men nu befinner vi oss på Olympens höjder så det är avgjort inget dåligt vin vi har i glaset. Nej tvärtom. Men du som gillar feta varma toner av syrah ska välja en annan årgång om du nu inte samlar på de olika årgångarna för att få en fullständig serie. Här har vi ett stramare och benigare vin som är mer aristokratiskt än folkligt brett i sin struktur. Vinet är lite återhållet och har inte öppnat upp ännu. Det kommer nog med all sannolikhet med tiden, tror jag.

Annons:

Rhônefrossa på Systembolaget – Guigal

2012 Côte-Rôtie La Turque, nr 77590, 3 195 kronor

I La Turque är andelen viognier lägre med sina 5 procent, enligt uppgift från provningsledaren, men i denna årgång är det 7 procent. Resten är som ni redan säkert vet, syrah. Min upplevelse är att La Turque är lite stramare och tuffare i attityden. Vinet har även värmen från årgången som ovan vin, La Mouline. Doften av syrah står som  en kvast ur glaset. Det är omisskännligt ett vin från Rhônedalen och det är kvalitet, det är Guigal. Doft av röd frukt, charkuterier och en lätt pepprig rökighet. Det är utan tvivel en långliggare för vinkällaren så hav tålamod vinvänner. Jag har svårt att säga om det är den lägre andelen av viognier som gör vinet lite mer maskulint och mer otillgängligt idag. Men det är ett vin med fin potential för er som har tålamod och väntar.

2013 Côte-Rôtie La Turque, nr 73271, 2 195 kronor

Återigen är det årgången som spökar lite grann för mig. Vinet är bra så missförstå mig inte men jag kommer inte in i det. Det känns som jag står bredvid och inte lär känna det. Otvivelaktigt ett toppvin men ännu lite oförlöst för närvarande. Vinet behöver lagras för att släppa ut hela sin potential. Doften av pepprighet och violer gör att jag ändå känner mig hemma i Guigal-land. Ett vin som behöver lite ytterligare kärlek i vinkällaren. Förmodligen en långliggare.

2015 Hermitage Blanc, nr 72817, 469 kronor

Vafalls, vit Hermitage, finns det? Jo det är en liten exklusiv produkt. Totalt uppgår vingårdsarealen till 30 hektar för samtliga odlare. Det är ingenting om man jämför arealen i vinvärlden. Vita rhôneviner älskas inte av alla. De flesta som dricker vita viner fängslas av syran och det friska i aromerna. Så är inte fallet med detta vin med låg syra och relativt högt ph-värde för ett vitt vin. Men jag måste erkänna, jag älskar detta vin. Lite fett och med lätt smörighet. Gott och fylligt. Det underliga är att vit Hermitage är så lagringsdugligt trots avsaknaden av många fundamentala attribut för lagring. Blommiga aromer med tropisk frukt men inte alls för mycket. Ett härligt matvin, för mig i alla fall.

Guigal har fler 100-poängare än någon annan!  Marcel Guigal har kallats Rhônedalens kejsare. Han tillskrivits även äran av att ha lyft fram Rhônedalen och dess vinskatt till sin topposition man har i vinvärlden idag. Etienne Guigal startade firman 1946 och 15 år senare fick den då bara 17-årige sonen, Marcel, ta över ansvaret för företaget då pappan blev sjuk.  Idag har företaget utvecklats till en av Rhônedalens största och mest tongivande producenter. Marcel delar idag jobbet som vinmakare med sonen Philippe, som numera leder företaget. Marcel Guigals framgångar är sannerligen ingen lotterivinst. Grunden är hårt arbete, stark egen vilja samt uppfinningsrikedom. Detta parat med en medfödd skicklighet i att tillverka vin. Vinhuset producerar en tredjedel av allt vin från appellationen Côte-Rôtie! Man har egna vingårdar i Rhônedalens samtliga appellationer förutom Châteauneuf-du-Pape, vilket inte hindrar att Guigals Châteauneuf anses ha hög kvalitet för sitt pris. Det är de tre vingårdsvinerna från Côte-Rôtie; La Mouline, La Turque och La Landonne, som garanterat Guigal sin plats i världseliten. Vingårdarna är alls inte stora. La Landonne uppgår till 2 hektar, de andra 1 hektar vardera. Det kan exempelvis jämföras med storleken på husets fatlagringskällare som uppgår till 1 hektar!  Vinhuset Guigal har fler 100-poängare än någon annan! Det är faktiskt så att Marcel Guigal under 1990-talet ensam producerade fler viner som fått 100 poäng av Robert Parker än samtliga producenter i Bordeaux lyckades åstadkomma. Det är en bedrift som ingen enskild vinmakare i världen har kommit i närheten av. Rhônefrossa på Systembolaget – Guigal

Läs mer

Fler artiklar