- Hem /
- skribenter /
- Sofia Ander /
Vi måste prata zinfandel
Vi måste prata zinfandel

Zinfandel var en av mina första vinförälskelser. Den söta frukten och de snälla, inställsamma tanninerna omfamnade mig. Det var flörtigt och alldeles för lättdrucket. Det var också en av de första druvor som jag gjorde slut med. När förälskelsen lade sig, då var det inte lika kul längre. Bara simpelt och alldeles för mycket. Hög sötma, hög alkoholhalt och högt på alla plan.
Det skulle dröja många år innan jag gav mig på zinfandel igen. Tack vare några resor till Kalifornien, zinfandels hemland, fick jag nya upptäcker. Där mår den som allra bäst. Där blir den också bäst. Men inte enbart “big and bold” längre.
Att den amerikanska vinvärlden har rört på sig, de senaste åren har nog ingen missat. IPOB, In Pursuit of Balance kom, såg och gjorde en liten seger. Till hösten lägger de av med sin balansjakt. Jag tror att de har fått sina önskemål igenom. Viner med större balans och drickbarhet. Somliga blev så klart för extrema åt det andra hållet, på grund av för tidig skörd. Snipig grön frukt blev resultatet. Det finns inget mellanting i USA. Men lite harmoni lyckades de nog ändå peta in. Det gäller att plocka ut godbitarna bara.
IBOP fokuserade egentligen bara på chardonnay och pinot noir. Fast jag tycker mig se en ny våg av zinfandel, där frukten visserligen är stor och tydlig, men det handlar inte enbart om fullblodsviner med fat i kvadrat och alkoholhalter åt skogen. En zinfandel bygger förvisso på sin fruktiga american style. Ibland kan det faktiskt vara det bästa som finns! Därför såg jag fram emot vingårdbesöket hos Carlisle Winery i Sonoma.
Bakgrunden till Carlisle’s uppkomst är byggd på passion. En passion för vin, helt driven av nyfikenhet och viljan att skapa något eget. Mike Officer är mannen bakom Carlisle, som han driver tillsammans med sin fru Kendall Carlisle. Då har vi fått svar på var namnet kommer ifrån.
Mike arbetade inom IT-branschen men hade hela tiden ett stort intresse för vin. Till slut tog intresset över helt och paret flyttade till Santa Rosa i Sonoma för att ha närheten till vinvärlden och vingårdar.
Här kunde Mike leva ut sin passion. Han åkte runt bland vingårdar, köpte lite frukt här och var och började experimentera med en produktion i liten skala. Frukten kom från gamla, samplanterade vingårdar, med en mix av zinfandel och rhonedruvor. Många var övergivna och i mycket dåligt skick, men Mike såg potentialen i druvorna och den stora möjligheten i att kunna skapa vingårdsbetecknade viner. Den lilla produktionen växte sakta men säkert och snart kunde Mike anställa en vän som studerat till vinmakare på UC Davies.

Numera behöver inte Mike böna och be om druvor längre. De kommer till honom.
Carlisle gör omkring 30 olika viner per år, i liten skala. Det blir runt 7000 lådor, som säljer slut på direkten. Några flaskor har letat sig hit och finns att beställa.
Vårt besök började och slutade bland tankarna och ekfaten. Det fanns faktiskt inga flaskor för oss att prova, så vi fick ge oss på tankarna istället. Att prova vin från fat är svårt. Det kan ge en indikation om vinets karaktär och utveckling, men det är fortfarande en produkt under process.
Besöket och provningen hos Carlisle blev en överraskning. Vi gick runt bland ektunnorna med Mike och provade, spottade och faktiskt inte spottade, oss igenom säkert 10-15 olika viner.
Vilken frukt! Vilken färg och intensitet! Det är zin av hög kaliber, fast med en struktur och finess jag inte har upplevt förrut. Jag blev så hänryckt och lyrisk att anteckningsboken fick vänta. Jag hade fullt upp med att dofta och smaka på vinerna… Jag minns i alla fall den koncentrerade och rika frukten, de söta kryddorna och lager på lager av färska hallon, fikon, svarta vinbär, björnbär, anis, peppar och sötlakrits. Vinerna är fulla av liv, energi och en sådan kärlek till zinfandel, som gör dem helt unika. Är de goda redan från faten, så kan ni tänka er hur den färdiga produkten blir.
Två favoriter fick ta plats i den redan sprängfyllda resväskan. Carlisle Carlisle Vineyard 2013 och Carlisle Papera Ranch 2013. Jag ser fram emot att öppna dem.
Kanske blir det i sommar till hemgjord hamburgare på högrev med fyllig bbq-sås, eller till höstens grytor med söta rotfrukter som fått koka länge i rödvin och örter.
Get zinified!
