- Hem /
- skribenter /
- Sofia Ander /
Smaker i vin – vad är fat?
Smaker i vin – vad är fat?
Smaker i vin – vad är fat?
Att fatta detta med fat, är inte helt lätt. Det är mycket fatprat. Fatjäst. Ekchips. Barriquer. Botti. You name it. Kärt barn har många namn helt enkelt och kommer även i flera storlekar och typer.
Den vanligaste fattypen är en barrique, vilken alltid innehåller 225 liter vin. Ordet är franskt, ett land där många fat kommer ifrån. Faten kan vara lättrostade invändigt, eller ha en mer intensiv rostning. Detta kan man se på fatens topp, utmärkt med koden MT t.ex , som står för medium toast. Franska fat tillhör den vanligaste fattypen och används så klart övervägande i Frankrike och världen över som t.ex Kalifornien, Australien, Italien och Spanien.
På tal om Spanien. Ett land som gillar sina fat, särskilt i Rioja och Ribera del Duero. I Rioja har det länge varit tradition med användning av amerikanska fat. De är mer mjuka i stilen och träslaget kan ge vinerna en ton av vanilj – då det finns vanillin naturlig i träet. De franska faten däremot, ger istället toner av kaffe, mocca och choklad. Allt är en fråga om smak och stil och vad vinmakaren föredrar. I Rioja har man mer och mer gått över till franska fat, för att få en mer modern stil på vinerna. Dock är de franska faten dyrare, en barrique kan kosta bortåt 500-600 euro stycket.
Ett fat är med andra en stor investering för en vinfirma. Kanske faten bara används en omgång, för att man vill ut så mycket smak som möjligt från den. Andra vinfirmor föredrar begagnade fat, där eksmaken har rundats av efter några lagringar. Det vanligaste är att man använder faten i 4-5 år. Därefter säljs de ofta vidare till whiskeyproducenter.
Alla vill dock inte ha barriquer. Mindre fat ger mer smak till vinet. Större fat påverkar vinet mindre. Därför väljer många att använda stora slovenska fat, botti eller foudres som är namnet på fat vilka innehåller 5000 liter. Foudres används även en hel del inom champagnetillverkning, då man inte vill att champagnen ska smaka för mycket ek men ändå få en viss rondör och krämighet. Det är just sådant ekfat kan ge. Inte bara smak av kaffe och vanilj. Under själva lagringsprocessen sker en liten oxidation i faten, då ek är väldigt poröst och tillåter att syre kommer in. Oxidationen tar ner frukten i vinet, men ger det samtidigt både tanniner och mer smak.
Fat används inte bara till rött vin. Vita viner som smakar popcorn, smör, kola, choklad och fudge har också fått sig en rejäl dos ekfatslagring. Eller eventuellt ett litet ekchips, som är just ett chips som sänks ner i ett gammalt fat. Chipset är helt nytt och avsöndrar mycket smak; ett ekonomiskt sätt och en genväg för att uppnå mycket ekkaraktär. Chipset görs från resterna vid tillverkningen av fat och går att få i olika rostningsgrader. Det finns även något som heter ekstavar som fungerar på samma vis. Chips- och stavmetoden är tillåten i Nya Världen vinländerna.
*section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section*Prova ett vin utan fat
El Rey Old Vine Garnacha 2012, nr 2260. 79 kr
Spanskt rött som enbart lagrats på ståltank. Bara frukt, ingen ekfatskaraktär.
Prova ett vin med mycket fat
Club Privado Reserva 2010, nr 4570. 100 kr
Klassisk Rioja med lång fatlagring. *section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section*1*section*http://cloud.dinvinguide.se/wp-content/uploads/2015/08/fat2.jpg*section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section**row**section**section**section**section**section**section**section**section*