Den sydafrikanska jordmånen är ungefär 550-1000 miljoner år gammal och har formats under flera av jordens utvecklingsfaser genom landhöjningar, kontinentförflyttningar, sammanpressningar och erosioner. Detta har lett till att Sydafrika idag både har en ytterst mångfacetterad jordmånsstruktur samt ett spektakulärt landskap med stora variationer och mikroklimat. Detta är givetvis en av anledningarna till att vinlandet Sydafrika har så stor potential gällande kvaliteten på vinerna, men det finns många fler faktorer som är minst lika viktiga.

Den breddgrad som skär rakt igenom Western Cape, den provins där huvuddelen av Sydafrikas vinproduktion finns, är den södra 34:e. Om man ställer sig frågan vart samma breddgrad på norra halvklotet finns, så brukar de flesta vara fel ute. Man placerar den oftast allt för långt norrut, och kanske är anledningen till detta att man försöker jämföra Sydafrikas klimat med något man kan finna i Europa. Sanningen är den att den norra 34:e breddgraden går rakt igenom nordafrika, ett område som inte gjort sig kända för någon utbredd vinproduktion. Hur kommer det sig då att ett område lika långt ifrån ekvatorn på södra halvklotet har helt andra förutsättningar? Det enskilt mest betydande faktorn är närheten till de svala ishavsströmmarna i Atlanen. Hela Western Cape påverkas av att svala vindar från landets södra och västra kuster hjälper till att hålla de genomsnittliga temperaturerna nere. Detta resulterar faktiskt att man kan jämföra klimatet i Sydafrikas vinodlingsområden med södra Frankrike, snarare än Spanien och södra Italien.

De stora bergskedjorna har också sin effekt på vinodlingen. Med hjälp av höjdnivåer kan man söka sig till platser som direkt påverkas av de svala vindarna och ger jämnare mognadskurva för druvorna samt att man också kan ta hjälp av bergens skuggande effekter. Många av områdena i Sydafrika åtnjuter tex. fördelarna med att ha ovanligt stora skillnader mellan dag- och natt-temperatur. Idag kan man definitivt se trender där producenterna söker sig till mera kustnära odlingsområden och uttryck som “cool-climate” har börjat ta stor plats. Elgin, Elim, Darling och Cape Point är växande appelationer som positionerar sig i vinindustrins framkant.
Längre fram i den här serien ska vi titta lite närmare på de specifika odligsområdena, både gamla som nya.

Sydafrikas vinodlingsområde är relativt litet. I skrivande stund har man ungefär 100 000 ha odlat med vin, detta att jämföra med Frankrikes ca. 900 000. Under de senaste 20 åren har dessutom själva vinodlingarna ändrats en del. Från att ha varit ett land med en massiv dominans av gröna druvor (främst för den stora brandytillverkningen), har man idag en mera jämn fördelning och produktionen av rött kontra vitt är ungefär 50-50. Många av vingårdarna är därmed nyplanterade vilket ger en väldigt låg medelålder på de Sydafrikanska vinrankorna och rankor över 25 år är tämligen sällsynta. Under den stora nyplanteringsperioden passade man också på att titta lite på vad man odlade vart, och vilka druvor som egentligen var anpassade till det Sydafrikanska klimatet. De stora internationella druvorna har fortfarande ett fast grepp om vinodlingen och Cabernet Sauvignon, Shiraz/Syrah, Sauvignon Blanc och Chardonnay är mycket populära, men den druva som fortfarande dominerar odlingarna är Chenin Blanc. Sydafrika kan stoltsera med den största produktionen Chenin i världen, vilket helt enkelt är en rest från den gamla brandytillverkningen. Druvan var länge ansedd som lite av en bulkdruva, men har på senare år fått ett helt annat rykte och idag är några av landets främsta viner gjorda på just Chenin Blanc. Denna druva är också en av de få som man fortfrande kan hitta i form av riktigt gamla vingårdar.

Men man kan ju inte skriva om Sydafrikanska druvor utan att nämna Pinotage. Denna nationalsymbol togs fram av Professor Perold på Universitetet i Stellenbosch 1925. Druvan är en korsning av Pinot Noir och Cinsault och var tänkt att bli landets stora stolthet. Under många år var druvan väldigt populär, men efter ett antal negativa skriverier från den internationella vinpressen på 70-talet övergav de flesta Pinotage till förmån för mera internationella varianter. Men även här vände vindarna och efter att Beyers Truter, som var vinmakare på Kanonkop, fått utmärkelsen International Winemaker of the Year 1987 för just sin Pinotage, ökade druvan återigen i popularitet. Idag kan man dela upp hela vinvärlden i två läger, de som är för och de som är emot. Samma sak gäller i Sydafrika och det är långt ifrån alla vinmakare som tycker sig förstå sig på tjusningen med den egna druvan.