Lokalen är stimmig och personalen far fram och tillbaka bland de dukade borden. Stämningen är uppfriskande och överallt sitter gäster med vin i glasen och tallrikar fyllda med mat. Det är mitt första besök på denna gemytliga franska bistro och menyn lovar gott. Efter ett snabbt glas vin så bestämmer vi oss. Tre rätter får det bli. Vem kan motstå tarte flambé, entrecote och crepe suzette? Jag inser snabbt att rätterna är väl tilltagna.  Min förrätt är stor som en halv pizza men smakerna är ljuvliga. Roquefort med svamp och kronärtskocka trängs på de tunna bitarna och även om jag känner att magen fylls snabbt så kan jag inte hejda mig. Jag får i mig varenda smula. I glaset har jag en Riesling kabinett från J.J Prüm och den sitter som en smäck i gommen. Efter en kort stunds vila (som räckte precis till att beställa en flarra Ch. D’ Armagnac) kommer huvudrätten in. En välgrillad entrecote med smör, friterad lök och grönsaker. Köttet smälter i munnen och jag förbannar mig själv för att jag tryckt i mig hela förrätten.  Portionen är enorm. Men visst är det märkligt? Även om jag känner mig halvt gravid efter att jag avslutat köttbiten så beställer jag ändå dessert.  Crepe Suzette – tillagad vid bordet! Det finns inte så många ställen som fortfarande gör nämnda dessert på klassiskt vis, men när det händer blir jag lite våt i ögat. Vår servitris har full koll och resultatet är magiskt. Perfekt blandning av smör, socker, apelsin och cognac får det att krulla sig i gommen.

Kvällen är slut och jag vandrar hem med en nästan sjuk mättnadskänsla.  Fenomenalt, är ordet som klingar mellan husen på min vandring tillbaka till Grand Hotel. Le Benjamin – I’ll be back… I’ll be back.