Har du inte provat svenskt vin förr är det dags att börja nu, 2013 är en bra årgång och 2014 verkar kunna övertrumfa 2013.  Förra året besökte jag vingården Villa Mathilda på Kullahalvön, lite norr om Höganäs och nyligen släppte 2013 års viner och igår provade jag ett av dessa viner.

Vingården anlades 2006 och drivs av Marie-Louise och Carl-Magnus Hedin och den första skörden togs in 2010. Villa Mathilda är en av ett drygt 40-tal kommersiella vingårdar i Sverige, till detta kommer ca 150-200 vinodlare på olika nivåer. Vinerna klassificeras än så länge endast som bordsviner. Detta beror på att  Sverige ännu inte infört några regler för vinklassificering. 

På Villa Mathilda har man en vingården bestående av totalt 1000 vinstockar, där man odlar druvorna solaris och siegerrebe. Jordmånen är lerig, sandig morän som ligger  ovanpå urberg med inslag av sandsten och lerskiffer.

Inför att jag provade Villa Mathilda Cuvée 2013 skickade jag några frågor till Carl-Magnus Hedin om årgången 2013 och den kommande årgång 2014.

Enligt Carl-Magnus är 2013 det bästa året sedan man gjorde sina första viner 2010. Detta beror delvis på att vinstockarna nu börjar få lite ålder men kanske främst på att 2013 vädermässigt var riktigt bra. Detta gjorde att skörden ökade markant från ca 150 kg 2012 till 850 kg 2013. I flaskor motsvarar detta 700 flaskor (50 cl) av årgång 2013 mot cirka 120 flaskor året innan.

Just vädret gjorde att skörden var lite tidigare än 2012, 27-28 september skördades siegerrebe och solaris skördades 3-4 oktober, under 2012 skördade 3-10 oktober. På prov lät man även druvorna på några rader hänga kvar ett par veckor för att få en ”late harvest”. Detta gav dock inget större resultat.

På Villa Mathilda avstjälkas alla druvor innan de pressas. De pressas med hjälp av en hydropress med lågt tryck, vinet är ofiltrerat och man använder tysk jäst som premierar en långsam jäsning vid temperaturer kring 12-15°. 2012 års årgång macererades i cirka 1 dygn, avstanningen av jäsningen görs i första hand med kyla och endast vid behov med svavel, dock max 50 milligram. I år gjorde man vissa förändringar i vinifieringen. Man lät vinet ligga på jästfällningen “sur lie” under en lite längre tid och gjorde regelbunden battonage, dvs man rör man upp den fjäderlätta jästfällningen i vinet.

Jag besökte dem förra året och fick prova deras 2012:or. Detta var ett tufft år och detta slog igenom i vinerna. Solarisvinet blev lite obalanserat med en hög lite vass syra som tog över. Det var också premiäråret för deras siegerrebe, ett vin som ger ett mer aromatiskt och fylligt intryck som gav ett trevligt aromatiskt vin med dragning åt gewürtztraminer. Läs mer om mitt besök här.

Ett par ord om druvorna

Solaris är en druva som kommer från en korsning av Merzling, som i sin tur är en korsning av Seyve-Villard, Riesling och Pinot Gris, och druvan Gm 6493 som är en korsning av Zarya Severa x Muscat Ottonel (på vissa ställen anges att den skulle vara en korsning av Saperavi severnyi  och Muscat Ottonel). Solaris är en vitis vinifera-druva men beskrivs ibland som en hybriddruva, p.g.a. dess många olika föräldrar. Solaris är kanske den vanligaste druvan i Sverige just nu, åtminstone för vita viner, druvan ger viner med hög syra och ett lätt blommigt aromatiskt anslag som till viss del kan liknas vid sauvignon blanc.

Siegerrebe är också är en vitis vinifera-druva, en korsning av Gewurtztraminer och Madeleine Angevine. Jag har bara druckit 2012:an innan, denna var blommig, aromatisk med inslag av citrus (enligt många kommentarer är grapefrukt vanligt) och lite fläder. Det hade betydligt lägre syra, lite mer kropp och tydligare fruktsötma än solaris-druvan. Tonerna minner mest om gewürztraminer eller torra muscat/zibibbo-viner.

Carl-Magnus berättar att just siegerrebe är en av de stora överraskningarna. Ursprungligen var man inte helt nöjda och övervägde att riva upp stockarna. Men efterhand har de lärt sig hur man ska arbeta med dem i vingården och nu får de både bra avkastning och ett mycket trevligt, aromatiskt vin eller egentligen två eftersom man nu också gör en cuvée.

Dagens vin är en just en cuvée, en blandning av dessa bägge druvor där man kombinerar syran hos solaris och de lite sötare och fylligare dragen hos siegerrebe Vinet görs på 2/3 delar solaris och 1/3 del siegerrebe. Vinet håller 13 vol % alkohol och 7,5 g/l syra.

Villa Mathilda cuvée 2013

Vinet är friskt, kryddigt och tydligt aromatiskt. Det finns en snygg sötma med inslag av torkade blommor och fläder, en hint av citrus och lite tropisk frukt. Det är välbalanserad med viss fyllighet och ganska lång kryddig eftersmak med inslag av fänkål och våt sten. Vinet är fräscht, lite stramt men smakrikt och med en viss komplexitet som ger ett ett riktigt trevligt vin. Ska man jämföra det med något annat är ett torrt zibibbo-vin (dvs muscat de alexandria) inte så långt ifrån, men det har också en släktskap med viner gjorda på scheurebe, pinot gris och gewürzttraminer.

Detta är ett vin som jag skulle matcha med skaldjur, asiatisk mat som inte har alltför mycket hetta eller till lite ost.

Ett problem är dock priset. Det är inget ockerpris per se, utan speglar snarare vad det kostar att göra vin på denna nivå i Sverige – i detta fall 249:-/flaska (50 cl). För det priset kan man dock få ett riktigt bra vin från ett känt område och det blir detta man till del tävlar emot. Då man bara gör 700 flaskor och dessa håller bra kvalitet tror jag att finns det en publik för detta, men det för att det ska bli folkligt behöver priserna efterhand gå ned. Uppenbart går bra att sälja på restaurang och givetvis kan det vara kul att bjuda utländska gäster på något svenskt som de inte väntat sig. Det som dock är kul är att de svenska vinerna blir bättre, att producenterna blir bättre och fler. Detta kommer leda till ett större intresse och kanske också på sikt lite lägre priser.

Är man intresserad att prova finns Villa Mathildas viner hos Winefinder och på vinlistan hos ett tiotal lokala restauranger samt hos Sjömagasinet i Göteborg.

Avslutningsvis frågade jag Carl-Magnus Hedin om hur årets skörd ser och han berättar att man redan nu ligger ett par veckor före i tiden, jämfört med 2013. Utifrån detta beräknar man att skörden görs under sista veckan i september. Vädret har varit bra och det gör att man har stora förhoppningar för årgång 2014, man har också fortsatt sitt arbete med att hitta sätt att höja kvalitén i såväl arbetet i vingården som i vineriet så det ser ljust ut.

Jag önskar lycka till och hoppas på många bra årgångar framöver!

Skål!

Magnus Reuterdahl