Jag vet inte hur din dag var men min var mörk, blöt och kall. Den var höst! Höst från sin aldra värsta sida. För mig är hösten något av en favorit – när den är frisk, klar och färgglad men när den är som den är nu vill jag bara gå ide. Dra täcket över huvudet, snurra ett varv och glömma bort att jag måste gå upp. För ett par dagar sedan var jag i ett underbart höstlandskap i Frankrike och Schweiz omgiven om vingårdar som skrudade om.

Nu svenskt höstrusk – det är sådana dagar man måste hitta något som matchar vädret och ens humör, något mörkt, kryddigt och smakrikt. För mig betyder detta oftast comfort-food som mustiga grytor och ett mulligt rödvin följt av lite mörk choklad och portvin eller madeira. Ikväll ville dock kollegorna vara gemytliga och ha afterwork och ska jag vara helt ärlig efter en lång vinresa är det inte dumt med lite öl!

Det fick bli råbiff, mest för att jag inte var sugen på fish & chips eller burgare och då kan ni lite gissa typen av lokal. Fördelen med denna typ av lokal är att man oftast hittar några roliga öl, så också ikväll även om de inte hade vad jag helst velat ha: Orval. Detta är ett trappistöl jag nästan glömt bort – så när någon på en vinkonferens är snäll nog att ta med det så vaknade begäret efter mer, dock finns den ju på bolaget så man får gå å handla! Aromatisk, torr och härlig!

Jag har fått många förslag och provat många viner till råbiff men oftast blir det bäst med öl till. Normalt sätt är jag inte så mycket för alkoholstarka öl men till just de kryddiga tillbehören som hör råbiffen till – senap och kapris så kan de fungera riktigt bra. Ikväll hittade jag ett öl jag druckit till råbiff innan som har såväl kryddighet, alkoholstyrka och en riktigt mörk botten är ett annat trappistöl: Trappistes Rochefort 10. Det som får detta att funka för mig är kombination av torkad frukt och alkoholhetta som möter senapen och kaprisen samt malten och sötman som möter det mjälla råa köttet.

Efter detta fick det bli ytterligare ett mörkt alkoholstarkt öl: Ellezelloise Hercule stout. Ett kändisöl, dock ett öl jag inte provat tidigare och jag var sugen på stout. Kändisen är Agatha Christies detektiv Hercule Poirot. En belgisk stout, troligen den första jag provat, med 9% alkohol. Inledningsvis tyckte jag att det var lite mycket julmust över denna, kanske efter Rocheforten, efterhand vinner den dock. Mycket malt, torr och lite syrlig med en fin sötma och massor med krydda i avslutet. För att vara en stout känns den kanske inte fullt så fyllig som vissa men som ett öl är den inte alls dum.

Imorgon, den 6 november, är det dock dags för vin igen och bloggar. Då börjar mat och dyckesmässan Mitt Kök, vi delar ut Matbloggspriset i ett antal klasser klockan 14.15-15.15. Där kan ni träffa mig och Fredrik Schelin och förhoppningsvis ytterligare några Dinvinguide.se profiler. Till sist kommer det bli en blogg träff på Restaurang Printz.

På fredag blir det Matbloggsträff, där kommer jag prata vin, sociala medier och commuinty, Ilva Beretta från Lucullian Delights kommer att prata fotografi och United Screens kommer att prata om att driva egen matkanal på Youtube.

Schemat är fulltecknat – men kul kommer det bli 🙂 och fler afterworks ska planeras in!

Skål

Magnus Reuterdahl