Låt mig återkomma till rubriken om en liten stund. Under påsken åkte jag till vinregionen Pfalz och nyss hemkommen vill man dela med sig av intrycken. Pfalz ligger i sydvästra Tyskland och är nordlig förläning av Alsace, man kan ju också se det tvärtom, Alsace är en sydlig svans till Pfalz. Vinområdet är ca 8,5 mil, från norr till söder. Vingårdarna ligger en bit upp på de trädbeklädda bergen i områdets västra del och sträcker sig ned till det flackare landskapet. Insprängt i detta ligger mindre städer som Grünstadt, Neustadt an der Weinstrasse och Landau samt mindre omliggande byar som Gimmeldingen, Deidesheim, Freinsheim med flera.

Jag tror att de flesta tänker på Mosel eller Rheingau när man tänker tyskt vin. Visst många tänker Border-shop BiB:ar, Liebfraumilsch och Blue nun också men jag utgår från att de redan slutat läsa eller kanske lockas att prova något som faktiskt smakar gott. Tänker man lite längre tänker nog de flesta på riesling och söta viner. Det finns så mycket mer! För att nämna några intressanta och bra druvor så finns scheurebe, weisser burgunder (pinot blanc), grauer burgunder (pinot gris, pinot grigio), chardonnay, rislaner, blauer eller spätburgunder (pinot noir), blaufränkisch, sankt laurent, cabernet sauvignon med fler. Jag kan fortsätta en bra stund…

Just denna resa var något av ett mellanting mellan semester och blogg/journalistresa och här kommer vi till titeln på inlägget. Det är en lek med ord, en lek som till viss del beskriver en vinresa. Man provar vin från morgon till kväll, oftast börjar det redan direkt efter frukost (Frühstück) och i Pfalz lagrar man vin i ekfat som kallas halbstück (600 liter), stück (1200 liter) och dubbelstück (2400 liter). Dvs vin till frukost.

Låt oss därför nämna lite om vinet. De flesta vingårdarna är okända för hos här uppe i norden men några viner känner vi till, till exempel Weingut A. Christmann. Större delen av produktionen är riesling, ca 70 %, men man odlar också en del pinot och en del andra druvor. Steffen Christmann framhåller att de viner som gjort succé är samma viner man säljer i Tyskland. Man gör inte som många andra som anpassar sina viner för monopolmarknader, dvs gör sämre viner för att pressa ned priserna. Vingårdarna, lite drygt 20 hektar, är biodynamiska sedan 2002, man handplockar normalt alla druvor och använder endast den naturligt förekommande jästen på druvorna. Christmanns instegs riesling finns på bolaget och rekommenderas om du vill prova husets stil. Torrt, friskt, mineralistiskt med perfekt balans. En annan vinmakare som gör trevliga viner som finns på bolaget är von Winning som också är väl värda att prova, där skulle jag dock gå upp lite i pris.

Bland de jag kände till sedan är underbara Weegmüller som gör en helt fantastisk Grüner Veltliner men också en hel racka underbara stilsäkra viner och mjuka insmickrande cuveér. Stephanie Wegmüller är också en helt fantastisk människa – om du är på plats missa inte Weegmüller. Är du i Finland kan du hitta deras viner på flera restauranger – för hugade importör detta är en vinmakare ni inte borde missa.

En annan lika fantastisk kvinnlig vinmakerska är Sabine Ohler-Jost som är kvinnan bakom Weingut Johann F. Ohler. Strålande rieslingviner och en mycker vacker rosé gjord på cabernet sauvignon. Detta är ytterligare en vinmakerska som inte bör missas!

Kul är också att träffa unga talangfulla vinmakare som Weingut Rings, Krebs och Wageck-Pfaffmann. Vi spenderade ett par timmar i en av rings vingårdar ätandes leverkorv, blodkorv, köttkorv och råbiff. Det är just till sådan man man ofta dricker riesling i Pfalz. Ska man rekommendera några viner är det Krebs instegs spätburgunder – strålande ungt vin för 6.5 euro. Går man upp i prisklass blir de mer seriösa men minst lika bra. Han gör också en intressant och mycket bra Viognier. Rings Riesling Saumage Spätlese är strålande, elegant och komplex och hans Saumage spätburgunder är fantastisk, dock finns den ännu bara som fatprov. Från Wageck rekommenderas Bisserheim spätburgunder och Goldberger chardonnay kunde jag dock köpa ett par flaskor. Bara att bocka och buga, hatten av för fantastiska viner och en riktigt trevlig eftermiddag i solen.

Andra strålande vinmakare jag kommer skriva om är Stiftsweingut Frank Meyer och Weinhof Scheu som också bjöd upp till smaklöksvals på hög nivå. Meyer och hans son Nico visade prov på såväl moderna viner, Nico selection, som strålande hantverk. Det kanske mest spännande är Meyers portugiser, 2013 var alltför ung och ännu ganska ogin, Frank släng deock fram en 2008 som visade att här finns massor med karaktär och smak. Klaus Scheu vars vingård ligger på bägge sidor om gränsen, ca 30 % ligger i Frankrike vide upp ett vin med humor, Scheu de Scheu. Ett secco (mousserande) vin gjort på Scheurebe. Det var dock inte bara kul det var också bra. Håll också ögonen på ett unikt vin Scheu 135 Oe Philipp Cuntz Beerenauslese. Unikt då druvan Philipp Cuntz endast växer hos Scheu, åtminstone vad man vet. Det är dock inte bara unikt det är också gott.

I sista sekunden fick jag också tag i ett riktigt spännande vin för oss vill ha det där lite mer unika, ett naturvin med mycket karaktär och riktigt bra smak: Der Glücks Jäger riesling reserve 2013.

Just landskapet är fantastiskt vackert, särskilt nu på våren då bergen och kullarna skiftar i olika vackra gröna färger. Rapsfälten är gyllene gula, mandelträden blommar och vinrankorna börjar spira. Mitt detta ligger vinbyarna där mycket av det gamla finns kvar, små vindlande gränder, vackra hus och vinerier. Jag kommer inte gå in på vingårdarna i detalj här, det kommer i framtida inlägg men jag tänkte beskriva dem med några ord – om inte annat för att locka er till Pfalz.

Med det finns ju mer än bara vin och ögonfröjd. Vi bodde på det vackra Mugler Weinhotel i Gimmeldingen mitt i vinbyn. Man gör också själva vin, lite extra kul är deras sekt (mousserande vin) gjort på Riesling. Det finns också bra mat, vi åt en riktigt bra saumagen (grismage) på restaurang Spinne i Gimmeldingen och vad man inte ska missa är restaurang Urgestein i Steinhäuser Hof. Traktens enda restaurang med en stjärna i guide Michelin – köket kan sägas vara modernt där man leker med traditionell mat från regionen och kombinerar det med andra tekniker och råvaror från andra länder. Väl värt ett besök!

Efter några dagar i Pfalz kan man konstatera att här finns massor av bra vin, kul vin, intressant vin och personligt vin. Här finns massor med upplevelser, fantastiska vinmakare och god mat. Res dit, njut och bli en #Pflazwinelover du med.

Ett stort tack till Heike Larsson som arrangerade det hela. Kolla gärna in hennes bloggar (riesling.se eller heike larsson.com) om du är intresserad av Pfalz. Fler bilder från resan finns att hitta här.

Magnus Reuterdahl