Är hybriddruvor framtiden?

Vi lever i en tid av klimatförändringar. Alla vinodlare jag träffat, och de är många, bekräftar detta och lever med dem. För vissa har klimatförändringarna betytt möjligheter men för det flesta svårigheter. Svårigheter och problem är dock uppfinningarnas moder och många vinproducenter funderar på hur de ska möta framtiden. En väg kan vara hybriddruvor, dvs en korsning av minst två olika vinarter.

Det finns många olika sorters druvor och då menar jag i detta fall inte chardonnay, cabernet sauvignon och pinot noir utan olika arter av vinsläktet vitis. Det finns omkring 70 stycken arter varav den mest kända är vitis vinifera, den typ av druva som vi vanligen gör vin av. Denna art domesticerades för omkring 10 000 år sedan och har sedan blivit druvor som vi idag känner och älskar.

Det finns dock många många vinarter. De flesta av dessa växer vilt, inklusive en variant av vitis vinifera som ofta bara kallas silvestris. Ibland kallas de därför för vildvin och ibland kallas också viner gjorda på druvorna av dem för vildvin. Många av dessa är dock också domesticerade eller har använts för olika korsningar för att skapa nya druvor. Några av de mer kända arterna vid sidan av vitis vinifera är de nordamerikanska druvorna vitis labrusca, vitis berlandieri och vitis riparia samt den asiatiska druvan vitis amurensis, eller shan pu tao (山葡萄) som den kallas på kinesiska.

Klimatförändringar och vin

Det är svårt att sia om exakt vad klimatförändringarna kommer innebära för vinvärlden. Temperaturhöjningar är en sak, de kan också leda till annat, till exempel högre luftfuktighet, mer regn eller torka samt mer instabilt väder etc. Det finns också gott om artiklar som säger en sak eller en annan, så det är svårt att sålla agnarna från vetet. Det som är säkert är att klimatförändringarna påverkar, i högre eller lägre grad.

I The Guardian skrev Nicola Davis tidigare i år att den globala uppvärmningen kan leda till brist på vindruvor och vin inom en relativt snar framtid. Här beskrivs att en höjning av medeltemperaturen i de vinregioner som i dag producerar mest vin med två grader skulle kunna betyda att mer än 50% vingårdarna skulle försvinna. Vid en höjning med 4 grader kan mer än 80% försvinna. Detta kan vara sant men det är inte den enda sanningen.

Vi måste räkna in att vinproducenterna agerar och anpassar sig på vad som händer omkring dem, precis som bönder gjort i alla tider. En del tror att hybriddruvor kan vara vägen framåt. OBS att hybriddruvor ska inte blandas ihop med GMO. De är korsningar och hybriddruvor har tagits fram sedan åtminstone 1870-talet, så de är varken science fiction eller något nytt. Hybriddruvorna lyfts ofta fram för att de är mer motståndskraftiga mot olika sjukdomar och angrepp. Således behöver de inte besprutas i samma mängd, eller i vissa fall alls, som konventionella druvor. Andra tål också kyla eller torka bättre varför de skulle kunna vara ett alternativ när klimatet förändras.

Andra byter bara ut sina druvor till beprövade druvor som passar bättre för det nya klimatet. Många har börjat snegla tillbaka på äldre druvor som visat sig bestå tidens tand. De ger kanske mindre skördar men har långsamt anpassat sig till sin miljö. Ytterligare andra försöker lösa problem med bevattning eller skuggridåer av träd och buskar. Jag är säker på att det förr eller senare också kommer någon GMO-druva eller två, om de inte redan finns.

Hybriddruvor, druvor för en ny tid och ett annat klimat?

Hybriddruvorna skapas med ett syfte. Det kan vara att framställa druvor som tål kyla, värme, som är motståndskraftiga mot olika sjukdomar eller angrepp. Med andra ord kan de vara nyckeln till att odla i andra klimat än idag, i klimat som är föränderliga och för att minska olika typer besprutning. Det som behövs är att dessa druvor också har smaker och dofter som vi kan älska. De finns, jag har provat några.

Häromåret träffade jag en vinodlare i Mosel. Han arbetar med att prova sig fram med olika druvor för att möta framtiden. På någon hektar av sin vingård har han börjat odla olika druvor, några hybrider och några andra korsningar av olika vitis vinifera-druvor. Tanken är att dessa druvor ska tåla lite högre värme men ändå kunna återspegla Mosel. Jag provade viner på några av dessa druvor och även om de inte smakar som det Mosel jag är van vid gjorde några riktigt bra viner. De hade också mycket av det vi är vana vid från Mosel, dvs hög syra, fruktighet och mineralitet. Med andra ord druvor som svarar på Moseldalens terrior. Kanske är några av dem morgondagens riesling eller pinot noir, vem vet?

Jag har också provat viner från USA och Kanada gjorda på diverse olika hybriddruvor, varav flera är riktigt bra och ett antal som också varit riktiga bottennapp. Den druva som idag är vanligast i Sverige, solaris, är klassificerad som en vitis vinifera men det finns element av hybriddruva i den, om vi tittar på alla släktled. Även detta är en druva som kan ge riktigt bra viner, oavsett om vi kallar den det ena eller det andra. Med andra ord det går att göra bra viner på hybriddruvor.

Alla älskar inte hybriddruvor!

Det finns flera som börjat experimentera med hybriddruvor igen, men de är inte särskilt vanliga. Detta beror till del på vinbranschen i stort. De anses inte som sexiga och många ger ganska ointressanta viner. Enligt de siffror som jag hittat finns det idag lite drygt 30 000 hektar med hybridvinsodlingar i jämförelse med ca 2,7 miljoner hektar med vitis vinifera i den gamla världen (Västeuropa).

De första hybriddruvorna var ett resultat av vinlusen (phylloxera). Då fanns det de som trodde att det enda sättet för vinet att överleva var att hitta druvor som var resistenta. Dessa druvor skapades redan på 1870-/80-talen. Många av dem var hybrider gjorda på vitis vinifera och den amerikanska vildvinsarten vitis labrusca. Efterhand kom någon på att genom att ympa våra klassiska druvor på amerikanska rotstockar, dessa viner var bättre och därför minskade behovet av hybriderna.

Hybriddruvorna fick dock en period av framgång, men deras popularitet var ganska kort. Många av dessa viner beskrivs i texter från tiden som enkla och ganska tråkiga, men många upplevde dem också som ett hot mot de traditionella vinerna. I Frankrike fanns det en gång i tiden uppemot 400 000 hektar med vinodlingar av hybriddruvor. Detta tog dock stopp år 1934 då man i Frankrike förbjöd plantering av dem. År 1955 förbjöds försäljning av viner där hybriddruvor ingick. Många andra länder följde efter och förbjöd dem eller tillät dem endast i enklare bordsviner.

I Nordamerika och bakom järnridån hittade de dock nya hem och nådde viss popularitet. Under 1970-talet blev korsningar också populära i Tyskland, då med syftet att få högre sockerhalt. Bland de druvor som användes då finns också hybriddruvor.

Framtiden började redan år 2009, åtminstone för hybriddruvorna

År 2009 förändrade EU sin inställning till hybriddruvor, åtminstone lite grann. Efter en utredning tilläts de i vissa klassificerade viner. Från och med år 2016 tillät till och med Frankrike plantering av hybriddruvor, dock endast i experimentellt syfte och under vissa förutsättningar.

Detta har lett till att vi idag kan hitta druvor som cabernet noir och cabernet blanc i Languedoc. Bägge druvorna är motståndskraftiga mot sjukdomar och mögel och behöver inte besprutas med pesticider. Till och med i vinets högborg Bordeaux hittar vi idag odlingar av hybriddruvor, åtminstone några hektar. Såvitt jag vet säljs dock inga kommersiella viner gjorda på dessa druvor än.

Om  hybriddruvor verkligen är framtiden återstår att se. De kan dock vara ett viktigt steg för att hitta en mer hållbar vinproduktion. Vi får se när Systembolaget lägger ut sin första större offert på ett vin gjort på hybriddruvor.

I nästa vecka åker jag till vinmässan Vinexpo 2020 i Paris. Vi får se om jag hittar några hybridviner där eller om det pratats om dem! Du kan också hitta information om flera hybriddruvor i DinVinguide.se druvguide.

Magnus Reuterdahl