Våren är här och då är det äntligen dags för rosévinerna att fylla uteserveringarna och trädgårdarna runt om i landet.
Vi på Dinvinguide.se har tagit oss an att prova igenom de roséviner som marknaden erbjuder i år.
Men först tänkte jag reda ut begreppet rosévin.

Först och främst så får man inte producera ett rosévin genom att blenda vitt och rött vin, denna metod är endast godkänd i distriktet Champagne (metoden kallas Taché)
Det förekommer i vissa Tyska distrikt att man blendar gröna och röda druvor som får jäsa ihop, då får man inte heller kalla det rosé, det kallas då istället rotling.
De mest kända varianterna av det här är Schillerwein från Württemberg
och Badischer Rotgold.

Den vanligaste metoden att göra ett rosévin är på samma sätt som vitt vin, men på blå druvor.
Skalen får ligga med i urlakningen några timmar efter pressningen för att avge precis så mycket färg som önskas.
För starkare kulör och kraftfullare smak kan skalen också få jäsa med musten en kort stund.
Man kan också producera rosévin med kolsyrejäsning – maceration carbonique – då hela druvklasar får jäsa i sluten tank. Eller genom att pressa vita druvor extra hårt vilket medför att de utsöndrar ett rött färgpigment och även genom att använda en kombination av de ovanstående framställningsmetoderna.

Runt 40% av Frankrikes produktion av rosévin kommer från distriktet Provence, man producerar även runt 5,5% av världsproduktionen.
Provence är den enda regionen i världen som specialiserar sig på att producera rosévin och utgör hela 87% av regionens vinproduktion.

Roséviner från varma odlingsländer är i regel fruktigare och sötare i smaken.
Kraftfullare, eleganta och mera matorienterade roséer kommer oftast från Europa, där traditionen att göra rosé är äldre.
Men vi har sett en trend åt det mer eleganta och matorienterade hållet i många år nu.

Vad har då årgång 2013 att bjuda på?

Det ska vi på Dinvinguide.se undersöka i en artikelserie med start redan nu på måndag.