Viner från Rhône imponerar. Del 1.

Norra Rhône

På bilden ovan ses floden Rhône svänga av vid Hermitage. Det är en spektakulär utsikt från ett av Frankrikes mest berömda vinberg. Granitklippan tvingade floden till en krök och har skapat ett av vinlandet Frankrikes bästa vingårdslägen – Hermitage.

DinVinguide.se kommer i två artiklar berätta om Rhôndalens härliga viner. Då detta stora området skiljer sig markant åt delar jag in reportaget i två delar. I denna första artikel beskrivs norra Rhône för att sedan följas av södra Rhôndalens viner i nästa artikel. Rhône är Frankrikes näst största vinområde efter Bordeaux. Området har cirka 75.000 hektar vinmark, vilket kan exempelvis jämföras med hela Tysklands vinareal som uppgår till cirka 100.000 hektar eller Österrikes 50.000 hektar. Ni förstår att det är ett stort område som lite anonymt ofta lanseras som Côte du Rhône i Sverige. Det finns en stor mångfald i området med både kvalitetsviner men samtidigt även många trista viner som massproduceras på ett industriellt vis. Den övervägande delen i volym räknat kommer från de södra delarna. Floden Rhône är 80 mil lång och börjar sin färd mot Medelhavet i Schweiz. Vinregionen Rhône, som är cirka 20 mil lång, startar söder om Lyon i den gamla romerska staden Vienne. Vinregionen avslutas i söder i den vackra kulturstaden Avignon.

För en gångs skull var det inte romarna som var först på plan med vinodling. Det var troligtvis Fenicierna från mellanöstern som först kultiverade druvan och gjorde vin i detta område. Men romarna var inte sena att ta över när man invaderade och började med mer storslagen vinproduktion för mer än tvåtusen år sedan. Plinius d.ä. skrev redan om vin som odlades nära Vienne år 71. Sedan dess har området genomgått många konjunkturer vad gäller vinets populäritet. För några hundra år sedan användes exempelvis viner från Hermitage till att förbättra vinerna i Bordeaux. Viner från Hermitage var eftertraktade och hade hög kvalitet enligt adeln men föll efterhand lite i glömska. Idag har ingen vinintresserad glömt bort Hermitage.

Klimatet skiljer sig åt mellan norra och södra delen av Rhônedalen. I norr har man mer av inlandsklimat med regn men relativt milda vintrar och varma somrar. I den södra delen är det medelhavsklimat med milda vintrar och heta somrar, vilket påverkar såväl val av druvor som vinernas karaktär. I norr regerar den blåsvarta druvan syrah som älskar sol och värme men även klarar av kallare nätter. Nedan en bild av en gammal vinstock av syrah i Crozes Hermitage, notera den steniga jordmånen.

De branta sluttningarna längs Rhôneflodens stränder är ständigt utsatta för jorderosion. De kraftiga regnen som kan skölja bort jordmassor ner mot dalgången, är ett gissel för vinodlarna. För att anlägga vingårdar krävs det terasser och murar som är dyrbara att hålla efter. Granit- och skifferjord är den vanligaste jordmånen i norra Rhône. Nedan en bild som visar de vackra och viktiga stenmurarna som stödjer upp vingårdarna. Bilden är tagen i Condrieu med sina branta lägen.

 

De röda vinerna dominerar utbudet och det är syrahdruvan som är i fokus här. Syrah ger kraftfulla viner med mörk intensiv svartröd färg. Syran är ofta mycket påtaglig och kraftfulla tanniner är ett annat kännetecken för de röda vinerna från norra Rhône. Doften förknippas ofta med charketurier och en tydlig ton av peppar som ofta kan skönjas. Viss rökighet och mineralitet är även det vanligt och inslag av mörka bär. I det mer mogna vinet kvarstår peppararomerna men lakrits och läder förekommer, tillsammans med multna löv. Eftersmaken är ofta lång och har fin syrlighet. Vinerna är nästan alltid kraftfulla men det finns undantag med bäriga ståltankslagrade viner.

 

Côte Rôtie

Längst i norr ligger det tidigare så okända vinområdet Côte Rôtie eller “kokta råttan” som mina vinkompisar kallade det på åttiotalet. Men fritt översatt betyder det “stekta sluttningen”. Detta namn kanske låter märkligt men om man ser de branta sluttningarna ner mot floden Rhône kan man förstå namnet. Den halvmil långa syd och sydostliga sluttningen med terasser är ett ett veritabelt stekhus.

Det är i detta område som Rhônes viner vunnit sin nya berömmelse tack vare Marcel Guigal som satt området och vinerna på vinkartan. De två områdena Côte Brune respektive Côte Blonde är berömda genom Guigal. Vidare hjälpte den amerikanska vinkritikern Robert Parker på berömmelsen med att dela ut ett antal 100 poängare till vingårdsvinerna La….. Många talar om husets tre La viner, La Mouline, La Landonne och La Turque men desto färre har faktiskt provat dem. De kostar en rejäl slant och det produceras endast några tusen buteljer varje år till en törstande världsmarknad. En kuriositet är att appelationens regler tillåter att man blandar in gröna druvor i musten. Den aromatiska druvan viognier ger enligt vissa vinmakare vinerna extra kvalitet. Traditionen att blanda in gröna druvor i mindre mängd tillsammans med de blå i jäsningen förekommer på många ställen i Rhône.  Côte Rôties viner är mycket lagringsdugliga och utvecklar en livfull och spännande komplexitet efterhand.

Condrieu

Söder ut, eller nedströms, ligger den mindre apellationen Condrieu i ett fint söderläge. Det är vitt vin som står på programmet och områdets vin är gjort på den erkänt svårodlade druvan viognier. Det är endast viognier som är tillåten här och området väcktes upp efter en lång törnrosasömn. Under 1960 talet var vingårdsarealen mindre än 10 hektar, vilket skall jämföras med dagens knappt 200 hektar. Det blev en “hype” kring vinerna under slutet av förra årtusendet och idag är vinerna riktigt populära. Häromdagen provade jag ett vin från Jaboulet från årgången 2013. Det var en stort vin med sin egensinniga aromatiska fruktighet och låga syra. Skördeuttagen är mycket låga och vingårdarna klänger på bergssidan i terasser (se bild ovan). När jag besökte Rhône våren 2015 kunde jag se hur man manuellt plöjde de branta vingårdarna, vilket imponerade på mig. Det blir aldrig billigt med vin från Condrieu med tanke på kvalitetsambitionerna och svårigheten att odla här. Condrieu kan verkligen förföra på ett oefterhärmeligt sätt. Tyvärr kostar vinerna en hel del.

 

Hermitage

Det andra berömda vinområdet i norra Rhône är utan tvekan Hermitage, som har en lång vacker historia att falla tillbaka på. Omslagsbilden är tagen från det imponerande vingårdsläget Hermitage. Även här regerar druvan syrah och området har ett perfekt söderläge längs floden på en stor granitklippa, vilken fått floden Rhône att ta en omväg. Men det är inte bara områdets röda viner som visar kvalitet utan även de vita hermitagevinerna är utmärkta. För de vita vinerna är det de gröna druvorna roussanne och marsanne som ger kraftfulla, intensiva och lagringsdugliga viner. Syran må vara låg, men mineraliteten och den koncentrerade frukten ger dessa vita viner dess karaktär och ryggrad. De röda vinerna från Hermitage är oftast endruvevin gjorda på en lågt avkastande syrah. Det låga skördeuttaget är en av hemligheterna tillsammans med granitjordmånen och den fina sydliga exponeringen. På bilden nedan ses det berömda La Chapelle som ägs av den förnämliga vinfirman Jaboulet. Sägnen säger att korsriddaren Gaspard de Stérimberg drog sig tillbaka som eremit till denna plats efter besviken kärlek på 1200 talet. Detta lilla kapell har namngivit vinhusets två toppviner, det röda Hermitage La Chapelle och det vita Hermitage le Chevalier Stérimberg.

 

 

 

Mitt favoritvin från Hermitage är idag Jaboulets La Chapelle, som återvunnit sin storhet. Familjen Frey från Schweiz har verkligen ryckt upp kvaliteten på vinerna, vilka uppvisade en svacka under 90-talet. Vinimportören Nigab tar in ett antal olika varianter från Jaboulet som är väl värda att hålla utkik efter när de släpps på Systembolaget.

Crozes Hermitage

Runtomkring Hermitage ligger det betydligt större Crozes Hermitage, vars viner är betydligt mer vanliga i Sverige. Vinerna är vanligtvis billigare men har ändå många gånger hög kvalitet och är spännande. Det är dock som alltid viktigt att notera vem som producerat vinet och det går inte att blint lita på appellationen. Merparten i området är rött vin gjort på syrahdruvan, men det förekommer även vita viner gjorda på marsanne och roussanne. Generellt är vinerna lite mer fruktiga och lättare i strukturen och har inte samma lagringspotential. En producent som slog igenom med buller och bång under 1980-talet var Graillot som gör trevlig Crozes Hermitage. Jag provade för inte så länge sedan ett bra och prisvärt vin från vinfirman Jaboulet från Crozes Hermitage, Domaine de Thalabert från årgång 2012. Om det finns kvar på bolaget så tveka inte att köpa det. Bilden nedan visar vingården Domaine de Thalabert i Crozes Hermitage. Jorden är mycket stenig och man tror knappt något kan växa i denna karga jord. Generellt kan man säga ju tuffare växtbetingelser desto bättre kvalitet på vinet.

 

 

Cornas

Cornas är ett annat område eller appellation i Rhône vars viner vi då och då ser på Systembolaget. Cornas ligger nordväst om den större staden Valence. Från Cornas terasser och granitjordar kommer det kraftfulla och färgrika röda viner. Man kan likna dem vid mer rustika hermitageviner. De har inte samma finess och elegans men är för den skull inte ointressanta. Personligen brukar jag då och då köpa in ett antal Cornas och lägga i vinkällaren och lagra dem ett antal år. Det är ofta en bra affär då vinerna inte är alltför dyra och klarar lång lagring. Eller jag skall kanske säga: kräver lagring innan de konsumeras. Vinernas karaktär är mörk och tät och mycket färgrik, med blåsvart färg när de är unga som efterhand drar åt mörk tegelfärg vid mognad. Doften är fylld av plommon, blåbär och björnbär och med den allerstädes närvarande peppararomen när det gäller syrah. Den stora stjärnan i Cornas är Auguste Clape.