Amaroneskolan – Masi visar Amarone i Sverige.

Masi

Sandro Boscaini är huvudman hos den stora vinproducenten Masi från Valpolicella. Ja, Masi har tjänat mycket pengar på svenskarnas kärlek till Amarone och Valpolicella, men jag tycker ändå lite synd om honom och bolaget Masi. Sverige har översvämmats av olika kopior av Amarone, den ena sämre än den andra. Hur många typer av russinviner med ordlekar och namn som för tankarna till appassimento eller amarone har vi inte på Systembolagets hyllor idag. Många är faktiskt rena förfalskningar gjorda på koncentrerad druvmust som inte ens kommer från Valpolicella. Många gånger kommer musten från södra Italien och körs upp i tankbilar för att blandas antingen i norra Italien eller på andra tappningsställen i Tyskland, Danmark eller t.o.m. i Sverige. Det är inget fel med att tillhandahålla ett billigt vin som svenska konsumenter uppenbarligen gillar, men det jag vänder mig emot är att förfalskningar snyltar på varumärket Amarone. Men nu till Masi-vinerna som visades upp i Stockholm i veckan.

Jag tror nästan samtliga svenskar som är intresserade av vin har provat en Amarone av något slag. Men jag är inte helt säker på att svenska konsumenter är uppmärksamma på skillnaden mellan Amarone som kommer från de bästa områdena i Valpolicella, och slättlandets mer flacka och industriella vinmarker. Masi gör även viner för masskonsumtion á la Bag-in-Box, men har även delikat och elegant Amarone på listan. Jag vill slå ett slag för kvalitet och ursprung vad gäller Amarone. För tydlighetens skull vill jag här påpeka att DinVinguide.se inte fått betalt för denna artikel eller annonser om Masis produkter. Jag vill tydliggöra detta då många dagstidningar får stora intäkter på just annonsering av Amarone och Valpolicellas olika viner.

Vi journalister fick möjlighet att prova ett stort antal olika Amarone, vilket var intressant då olika årgångar visades upp. Vi kunde därmed se hur tiden och lagring utvecklar vinerna. Två av vinerna var 17 och 18 år gamla, årgång 1997 och 1998.

Masi Amarone Costasera 2011, #2345, 289 kronor. FS.

Denna Amarone är en gammal trotjänare i Systembolagets fasta sortiment. Costasera betyder kvällssluttningen i direkt översättning. Det är med andra ord druvor som kommer från sluttningarna nära Negrar i Valpolicella. Årgång 2011 är habil men inte en toppårgång. Doften är fylld av frisk, frukt med doft av hallon och med en mineralitet som förvånar mig. Vinet är faktiskt riktigt bra med en ungdomlighet som kommer att tjäna på ytterligare lagring. En klassisk Amarone.

Masi Serego Alighieri Vaio Armaron 2008, #2419, 399 kronor. FS

Druvmaterialet kommer från en egendom i Valpolicella som en gång i tiderna tillhörde Dante när han bodde i området efter sin förvisning från Toscana och Florens. Ja, vinet är lite dyrt men det är gott också. Lagringen på fat och flaska har givit denna Amarone komplexitet och tyngd. Doften är öppen och kraftfull med friskhet. Tanninerna är markerade och syran ger vinet en tydlig ryggrad. En stor aromrikedom av torkad frukt och mörka mogna körsbär. Vinet har mognat på slavonska ekfat av större format sk. bottis, och fyra månader på fat gjorda av körsbärsträ. Vinet har ett långt avslut med mycket frukt och alkoholvärme. Druvblandningen är 65 % corvina, 20 % rondinella och 15 % molinara. Även årgång 1997 provades och denna hade tydliga mognadstoner i en portvinsstil med torkad frukt. Ett vin som åldrats med grace men som har mycket liv kvar, vilket kanske gläder er som har en flaska i källaren från årgång 1997.

Masi Mazzano 2009, #90020, 839 kronor. TS

Provningen avslutades med en monumental Amarone. Mazzano är en cru från en mindre vingård som ligger på toppen av en höjd på 500 meter i ett brant läge med kalkrik jordmån. Vingården har ett kallare och kargare läge och skörden sker mycket sent. Detta borgar för kvalitet om väderleken tillåter att årgången blir bra. Jag har provat detta vin förr men blir alltid lika imponerad. Ja, det är ett nästan hutlöst dyrt vin men det är bra, måste jag erkänna. Doften är inledningsvis lite sluten men det mullrar under ytan av komplexa aromer av torkad frukt och stenig mineralitet. Vinet har hög syra och kraftfulla tanniner som trimmas ned med ytterligare lagring. Avslutet är långt och monumentalt. Vinet är på tok för ungt för att drickas nu, tycker jag. Det är definitivt ett vin för lagring i vinkällaren så vänta med att dra korken. Druvblandningen är 75 % corvina, 20 % rondinella och 5 % molinara. Lagring på franska och slavonska fat om 600 liter under tre år. Bilden visar årgång 2006 som även provades. Viner som har en livslängd på 30 till 50 år.