I slutet av januari ägde ett stort evenemang rum i Italiens vinhuvudstad. Verona höll sin årliga Anteprima för Amarone. Nu är det inte bara vinet Amarone som visas upp utan hela paletten av olika viner från regionen såsom Recioto, Amarone, Ripasso och Valpolicella.

 

Det som slog mig är – var har alla de fina Valpolicella vinerna tagit vägen? Jag provade massor med olika typer av Amarone och Ripasso och det mer okända i Sverige, Recioto. När jag tänker tillbaka på hur var det för tio till femton år sedan? Jo då fanns det betydligt fler vanliga viner utan tillsats av torkade druvor, läs Amarone eller Ripasso. Valpolicella som distrikt har haft en fabulös framgång med viner som har olika grad av inslag med torkade druvor. Priserna har givetvis följt intresset för vintypen och därmed höjts. Producenterna får en högre marginal och bättre förtjänst på dessa mer koncentrerade viner med hög sötma. Jag ser en stor fara med att ett helt distrikt ställer om sin produktion för det första och på så kort tid. För det andra – Finns det verkligen lämpliga vinmarker i Valpolicella för att producera bra Amarone. Nej, svaret är – givetvis inte! Det märks inte minst tydligt på alla viner som kallas Amarone eller liknande som kommer till den svenska marknaden. Jag ser en tydlig parallell med Bourgogne för trettio år sedan. Vinerna blev sämre och sämre men efterfrågan stod bi under en period och producenterna kunde tjäna grova pengar på sina viner utan att anstränga sig. Till slut var det hela ohållbart och man var tvungen att ta tag i sitt kvalitetsproblem. Idag ser vi tydligt dessa förändringar i kvaliteten i Bourgogne som förbättrats.

Amarone och Ripasso har blivit så starka varumärken att de säljer sig själva nu. Mindre nogräknade producenter vill ju även ha en del av kakan. Generellt har de flesta viner i världen blivit bättre med tiden så även vinerna från Valpolicella. Ökad kunskap i såväl i vinkällarna som i vingårdarna har generellt lyft vinkvaliteten i världen. Men jag ser en tydlig trend idag att vi får in fler och fler riktigt trista obalanserade viner med beteckning Amarone och Ripasso till Sverige. Det är även på det viset att trenden skapat en uppsjö av riktigt trista viner från andra delar av Italien som har framställts med torkade druvor. Appassimento eller ordlekar kring detta ord eller kring Ripasso eller Amarone. Söta klumpiga obalanserade viner gjorda med koncentrerat druvextrakt som tillsats och rejält uppsötade. Svensken har ju eller har åtminstone haft en söt tand vad gäller röda viner under en tioårs period. Jag tror att det vänt nu och trenden är på väg till mindre söta viner och med lägre koncentration. Desto mer erfarenhet vinkonsumenten får och intresse att kombinera vin med mat ju mer intresserad blir hen i en annan typ av vin. Bag in Boxen med söta alkoholstarka viner är en bov i dramat här tror jag.

Men åter till årets trevliga tillställning Anteprima Amarone. Vi var två inbjudna vinskribenter från Sverige totalt bland 25 utländska. Sverige är med andra en viktig marknad för Valpolicella. Tro nu inte att alla viner är klumpiga och överextraherade om det står Amarone på etiketten. Jag hittade en hel del mer finstämda och terroir-typiska viner bland utställarna. Flera av de i Sverige mer kända vinhusen var inte närvarande. Varför undrade flera av oss internationella skribenter? Är de rädda för en jämförelse eller finns det politik bakom?  Det som överraskade mest var att en handfull mindre familjeproducenter som skapar viner av mer traditionellt snitt visade upp spännande viner. Jag tror att det är viktigt att man fångar upp den nya trenden och stoppar företeelsen med att dopa viner från sämre lägen med torkade druvor för att därmed gå upp i värdeskalan. Tråkigt druvmaterial blir inte bättre om man koncenterar det och skriver Amarone eller Ripasso på etiketten. Nej gör vanliga och trevliga Valpolicella viner och låt Amarone bara produceras från de traditionella och bästa växtplatserna.