Dagen spenderades på Marabous högkvarter i Upplands Väsby. Konferens, eller Kick Off som det kallades. Jag är stolt medlem av ett fantastiskt projekt där Kraft valt ut fyra coola ambassadörer till Marabou Premium för en resa till Ecuador. Och idag var det alltså tid för introduktion. Två svenskar och två danskar. Carro, Karin, Signe och Rasmus var glada och handplockade för ändamålet. Planerna är storslagna och resan i augusti kommer att bli helt fantastisk!

Efter lite marknadsförings-snack, packlistor och provsmakning var det dags för rundtur i fabriken. Och visst blir man imponerad. Enorm produktion, som mängden till trots, uppvisar både hantverk, socialt ansvar och kvalitet. Nästan all choklad som görs under Matabou-loggan är Rainforest Alliance certifierad och det är ett enormt framsteg. Vi knatade runt och kollade in gjutning, packning och sortering (som i de flesta fall gjordes för hand). Vi fick också chansen att smaka trillingnöt, daim och twister, direkt från bandet. Läckert på alla plan!

Sen styrdes kosan mot Boulehallen på söder. Jon skulle tävla i SM finalen i rundpingis. Med till lokalen fick vi också sällskap av ‘Kvistarn’. En härlig kille från urskogarna söder om Sundsvall som nuförtiden inkvarteras i en lägenhet i sägenomspunna Gnarp. Samme man är en fenomenal citatmaskin. Innan pingisfinalen ens hunnit börja hade ovanstående kommenterat både de trådlösa kortmaskinernas förträfflighet och Stockholmares sätt att exponera ‘kufarna’ i samhället.
-Här i Stöckholm gömmer man inte ens undan sina kufar! utbrast Kvistarn när han äntrade Boulehallen.
Jon klantade såsmåningom bort sig ur tävlingen och hamnade på en åttonde plats. (han fick ju en Stiga T-shirt)! Bra jobbat ändå tycker jag. Vi tryckte i oss stor stark av märkligt (och förmodligen påhittat) östeuropeiskt märke, tillsammans med kryddiga korvstumpar. Helt ok i en märkligt nördig källarlokal med södersnitt.
-Ja, du väljer ju öl som du väljer kvinnor, påpekade Kvistarn till bordsgrannen (och syftade helt korrekt på den kalla ölen och grannens tjeckiska flickvän). Vi översatte inte.

Då Jon frammanade en för tidig uråkning valde vi att vända hemåt för ett glas Leth Grüner Veltliner och några nävar chips. Helt perfekt! Men innan jag lägger locket på kommer en liten extra treat…

Kvistarn klassiker no.3:
– man kan alltid ta bonden ur landskapet, men aldrig bonden ur bonden!

Så sant Kvistarn, så sant!