Redan som student tyckte man att Colares verkade spännande. Detta pytteområde med phylloxerafria vingårdar alldeles vid Atlantkusten. Igår satta jag själv mina fötter på den sandiga jorden.
Området är inte större än 25 ha (total odlingsareal) och brukas av två producenter. Den ena av dom är ett kooperativ med 55 kontrakterade odlare. Här ägs varje liten enskild vingård av en odlare och odlingsmetoderna är minst sagt unika. De druvor som hamnar i DOC klassade viner växer i sand. Rötterna gräver ner sig inte mindre än 4 meter i sanddynen innan dom suger sig fast i lermarken där under. Detta är också anledningen till att Colares inte drabbats av vinlusen då denne lille krabat inte trivs i den väldiga sandmängden. Men det är inte bara detta som får området att sticka ut. Vinrankorna odlas näst intill på marken och själva vinstocken liksom slingrar sig fram på sanden likt en orm. När rankan bär frukt stagar man helt sonika upp den på små bambupinnar för att inte druvorna ska ligga mot den heta sanden.
De äldsta vinrankorna i området närmar sig hela 120 år, så det är med vördnad man kliver runt på dessa sanddyner till vingårdar.