Dagen efter den svenska triumfen på Bocuse d’or sitter jag och reflekterar över mitt besök ute på Stockholmsmässan. Gastronord var fantastiskt i år och jag botaniserade runt bland en massa godsaker. Men bästa stunden var hos Menigo. Här blev jag stående, smaskandes på mejeriprodukter och ostar under ledning av en kunnig och charmant ung man. Det är ingen hemlighet att jag älskar ost, smör, gräddfil, creme fraiche och allt annat i den kategorin men här fick jag mitt lystmäte stillat.

Vi började lätt med tre olika sorters svenskt smör. Härliga, krämiga, fylliga och salta små skedar av gräddigt smör fyllde gommen. Närmast erotiskt blev det när vi kom till smöret från Östergötska Löt. Precis så vill jag ha det! Ordentligt salt med en rund och fyllig smak av grädde. Man behöver faktiskt inte ha något mer, bröd känns nästan överflödigt.

Efter denna ljuvliga smakexplosion plockades det fram lite andra produkter.  Wapnö gårdsmejeri och lantbruk utanför Halmstad imponerade med sin mjölk och sin gräddfil. Jag som är uppvuxen med egna kor på landet fick en omedelbar känsla av barndom när den icke-homogeniserade mjölken rann ner i strupen. Fet och smakrik, kall och helt underbar. Sedan kom gräddfilen. Och vilken gräddfil det var! Mannen bakom disken lade upp den genom att öppna hela förpackningen så själva presentationen blev en vitt gräddig och sammansatt kub på tallriken. När jag skrapade med skeden fick jag nästan en känsla av att jag åt en färdig dessert. Lycklig som ett barn provade jag sedan igenom ett gäng ostar och det var med kärlek och tacksamhet i blicken som jag varsamt tog emot det lilla gräddfilspaketet som jag fick i gåva efteråt. Inspirationen flödade och i helgen ska jag damma av min gamla smörkärna igen. Här ska göras kvalitets-smör!