Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
djupt under midnattstimma.
Månen vandrar sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken.

(Viktor Rydberg (1828-1895)

I dessa rader fångas något av sinnesbilden av julen, åtminstone min sinnesbild, eller kanske bättre sagt den är grunden till hur vi ser på julen. När jag vaknade på julaftonsmorgon, fortfarande hostig, lite hes och med sliten hals och tittade ut på blekgrön gräsmatta, grå himmel och regntunga moln kändes den där julkänslan ganska långt borta.

Ett av mina syskonbarn tryckte näsan mot panoramafönstret och spanade ut i det julgråa och sa: tänk om Tomten kunde komma med lite snö. Då kändes det ganska långt borta. Ett par timmar sedan när vi som bäst stod och förberedde och tillredde jullunchen började de första flingorna falla. Stora tunga flingor som likt magi försvann så snart de träffade marken. Just i det ögonblicket började julens magi vakna till liv.

Plötsligt var inte hostan inte så jobbig, maten började lukta bättre, barnen blev gladare och för varje snöflinga växte drömmen om en vit jul. När första champagne korken poppade kändes det riktigt bra och sedan rullade allt på av bara farten. Maten smakade som alltid bra, vinerna var utmärkta och med julstämningen på topp är även humöret på topp. Vad är väl en förkylning i jultid?

Efter god mat, många klappar och ett kort personlighetsförvandling till mannen i rött, avslutades så kvällen framför brasan med en ett glas kall madeira i handen.

På lördag återkommer jag med lite vintips inför nyåret tills dess ha en fortsatt God Jul!

Magnus Reuterdahl