Traditionell barbaresco från Roagna

Barbarescomånaden här på DinVinguide är i full gång. Häromveckan lovade jag att skriva om några av mina favoriter samt om natur- eller låginterventionsviner från Barbaresco, Piemonte, Italien och här kommer ett första – en traditionell barbaresco.

Anders Levander skrev häromdagen om modern vs. traditionell barabresco och han tycker att det är ett missledande och ålderdomligt sätt att inordna producenterna i, då de flesta använder sig av en kombination av gammalt och nytt, läs här. Detta är sant men jag väljer ändå att kalla en av mina favoriter för en traditionell barbaresco – varför?

Roagna har säker infört en del förändringar under åren, jag utgår från att varje vinmakare satt sitt avtryck på produktionen. Men man har gjort sina viner utifrån ungefär samma filosofi sedan vingården startades i slutet på 1800-talet av Vincenzo Roagna. Sedan 2001 drivs den vidare av den femte generationen Roagna genom sonsonsonsonen Luca Roagna.

Totalt har man omkring 15 hektar vingårdar i Piemonte varav 6,5 hektar i Barbaresco. Majoriteten av dessa ligger inom ett vingårdsläge, en cru, Pajè. Från dessa druvor gör man tre viner. Instegsvinet heter kort och gott Barbaresco Pajè, sedan gör man en variant på Barbaresco Paje som kallas Vecchie Vite, på druvor från de äldsta vinstockarna och ytterligare ett vin som heter Crichët Pajè, med druvor från stockarna högst upp på toppen av Pajè. Man gör också barbaresco från vingårdarna Asili och Montefico. Flera av dessa viner finns via Systembolagets beställningssortiment.

Det här är kanske inte vad man skulle kalla ett naturvin, eller jo det kanske man ska, för man gör det här vinet precis som det flesta som säger sig göra naturviner. Man har dock inte gjort något medvetet val att göra naturvin utan man gör vin som man alltid gjort. För att gödsla jorden och se till att den håller sig i balans och i bra skick ser man till att det växer många sorters gräs, baljväxter och örter mellan raderna av vinrankor. Här låter man också gårdens djur gå och beta. Man besprutar inte vingården, man använder den naturliga jästen från druvorna, man använder inga tillsatta enzymer, man klarerar inte vinet och man filtrera det inte. Inför buteljeringen tillsätter man dock lite sulfur.

Man låter jäsningen pågå i 60-90 dagar med skinnkontakt innan man låter vinet åldras i stora slavoniska ekfat, så kallade Botti, i minst tre år, men ofta upp till fem år. Dessa större fat ger vinet en liten oxidation men mindre smak av ek än om man använt mindre ekfat som barriquer (225 liter). Efter buteljering lagrar man ofta vinet i ytterligare några på flaska innan det släpps ut på marknaden.

We are not trying to change history here; we’d rather contribute to it – Luca Roagna

Det som jag gillar i Roagnas barbaresco-viner är renheten, syran, de fina jordtonerna och att de har en fyllighet samtidigt som de är strukturerade med distinkta tanniner. Det här är viner som ofta tjänar på lagring, idag öppnar jag dock upp en flaska som jag utgick från var i yngsta laget:

Rogana Barbaresco Pajé 2007

2007 är inte min favoritårgång i Barbaresco. Det var ett svårt år, där vädret omväxlande var lite för kallt och omväxlande lite för varmt. Skörden var till slut en av de tidigaste på 30 år och gav förhållandevis lite druvor. Detta har gett viner som jag i många fall uppfattat som lite stressade och inte helt i balans. Men bra vinmakare har en förmåga att skina även under svåra år.

När det kommer till kvällens vin är doften lovande med inslag av nypon, frisk undervegetation, mynta, färsk tobak, mörka körsbär och plommon samt en hint av lakrits.

Smakprofilen är också fin, vinet har en bra syra, en mörk underliggande frukt samt en örtig avslutning. Frukten och syran är perfekt balanserade och backas upp av välintegrerade lite silkiga tanniner. Det finns mörka plommon, en hint av mörka lite syrliga körsbär och apelsinskal. Här finns också det en skoglig ton som minner om höst med inslag av färsk svamp och röda bär med lite lingonbeska. Eftersmaken är lång, komplex och utmanande på ett sätt som på samma gång känns lätt som kraftfullt med flera nivåer av smaker. Jag trodde att vinet skulle kännas ungt men det är inne i en bra fas och kommer att fortsätta utvecklas i många år.

Roagna visar med detta vin att man har bemästrat ett ganska svårt år och skapat en traditionell och elegant Barbaresco. Detta är utmärkt till såväl en blodig köttbit med lite färska örter som till en pasta med tryffel –  eller som njutningsmedel.

Magnus Reuterdahl