Vinlandet Tyskland. Sekt (mousserande vin)

Sekt är namnet på mousserande vin från Tyskland och Österrike. Efter rieslingfeber och stekheta spätburgundrar är det är möjligt att sekt kan komma att bli Tysklands nästa stora vin-succé. En sak som pekar mot detta är att det sedan några år pågår något av en revolution inom denna del av den tyska vinindustrin. Idag finns det flera vinmakare som till fullo fokuserar på kvalitetssekt eller som gör seriösa satsningar på att producera bra sekt vid sidan av sina traditionella viner, istället för att se dem som små sidoprojekt.

Tyska mousserande viner har en lång historia, de började att produceras i Tyskland på 1820-talet. Då fanns en tydlig koppling till Champagne. Det sades att bakom varje stort champagnehus finns en tysk, se till exempel till champagne-husen Mumm, Krug och Bollinger med flera. Det tog heller inte lång tid innan några av dessa tyskar tog med sig metoden att göra mousserande vin till Tyskland. Inledningsvis gjordes vinerna med hög ambition och kvalitet i tävling med Champagne.

Först ut var George Kessler som startade sektkellerei Kessler år 1826 i Esslingen, nära Stuttgart. Företaget finns fortfarande kvar och de producerar ännu mousserande viner.  Den tyska produktionen av mousserande vin ökade i snabb takt. På 1850-talet gjordes omkring 1.5 miljoner flaskor om året, kring 1875 fyra miljoner och i början av 1900-talet producerades omkring 10 miljoner flaskor. Champagne sågs dock som det mer prestigefyllda vinet och de tyska vinerna blev allt billigare i förhållande till dessa, de hade förlorat kampen i kvalitet och därmed sjönk ambitionsnivån men tyskarna hade lärt sig att älska bubblor. När de blev billigare hade fler råd att köpa och njuta av dem.

Då de tyska vinerna blev billigare ökade också dess popularitet bland en större grupp vinkonsumenter. Detta lockade nya producenter, varav många kan liknas vid guldgrävare under de amerikanska guldrusherna. Med detta ökade förvisso försäljningen, men kvalitet sjönk ytterligare liksom priserna. I slutet av 1800-talet och början av 1900-talet kom en ny sorts producenter såsom Henkell och Rotkäppchen med flera. De hade ambitionen att göra bra billigt vin, på en mer industriell nivå, vilket de lyckades med. Kvaliteten ökade något och marknaden stabiliserade sig. Inriktningen var dock inte att slåss med champagne utan mer en industriell produktion, låga priser och ett tillräckligt bra vin för en massmarknad.

Det är här någonstans som vi kan hitta nyckeln till att Tyskland dricker mest mousserande vin i världen. Det blev folkligt att dricka bubblor, inte bara vid festliga tillfällen utan som en aperitif eller efter maten. Kärleken har hållit i sig, tyskarna dricker idag mer än 300 miljoner liter bubbel om året och producerar omkring 260 miljoner liter sekt. Sektproduktionen motsvarar ungefär 25% av den totala vinproduktionen i Tyskland. Utav detta bedöms omkring tre-fem procent vara av premium-kvalitet eller högre. Det är bland dessa omkring fem procent som guldkornen finns. Med premiumsekt avses oftast mousserande viner som kostar omkring 12-30 Euro, de som är ännu dyrare kallas ibland för super premium. Majoriteten är dock enkelt billigt bubbel vilket gett sekt en dålig image. Något som producenterna idag vill bryta.

Sekt är inte ett vin som produceras inte inom ett specifikt område som i Champagne utan i flera. Det produceras i princip i alla de tyska vinregioerna såsom Ahr, Baden, Franken, Hessische Bergstrasse, Rheingau, Mosel, Nahe, Pfalz, Mittelrhein, Rheinhessen, Salle-Unstrut, Sachsen och Württemberg.

Det görs såväl vit, rosé som röd sekt. I hektoliter sett är de tre största områdena Baden, Pfalz och Württemberg. Sekt kan också göras på en stor mängd druvor. Den mesta tyska sekten är dock gjort på druvor eller druvjuice som inte är odlade eller producerade i Tyskland!

Druvor för sekt

Vinerna görs på många olika druvor, ofta i olika  blandningar tillsammans. Majoriteten av den producerade sekten är vit eller rosé. Det finns också några som gör röda mousserande vin på druvan pinot noir. En annan stil som vunnit viss popularitet under senare år är så kallade pet-nat. De senare har blivit populära hos kunder utifrån sin stil och vinproducenter eftersom att de slipper den så kallade sekt-skatten på 1.02 euro som instiftades 1902. En skatt som endast finns på mousserande viner.

Vin är annars skattebefriat i Tyskland då det ses som kultur snarare än livsmedel. Jag har frågat flera vinmakare som fokuserar på sekt hur de ser på denna skatt. Eftersom att alla drabbas av den och de inte har skatt på annat vin så vill de inte väcka den björn som sover. Risken finns att staten kommer på att övrigt vin inte är beskattat!

För att komma till saken, druvorna. Den vanligaste och viktigaste druvan i premium sekt är riesling. I de som jag provat är det i dessa som den tydligaste kopplingen till terrior och Tyskland finns. Det är också dessa viner som oftast känns mest unika. Det görs också strålande viner på andra druvor, varav vissa definitivt visar upp en egen stil.

Andra vanliga gröna druvor är pinot blanc och chardonnay. Dessa druvor används såväl i kombination med varandra som ensamma. Blå druvor är pinot noir och i någon mån pinot gris. Pinot noir används också till de röda sekt-viner som görs. Ytterligare druvor som används men i något mindre omfattning är silvaner, scheurebe, muskateller, gewurztraminer, grüner veltliner, kerner, huxelrebe, elbing och muller-thurgau. Några av dessa som scheurebe och muskateller används oftast i lite sötare viner medan andra som muller-thurgau är vanligare i enkla viner, men ibland även får spela huvudrollen i premiumsekt.

Klassificeringar, sekt

Ett problem  när det kommer till att hitta rätt i sekt-djungeln är de görs i många olika stilar och det är inte alltid lätt att först etiketterna utan en guide. På etiketten kan du dock finna information hur mycket restsötma som finns kvar i vinet, genom att följande beteckningar:

• Naturherb eller brut nature: 0-3 g/l
• Extra herb eller extra brut: 0-6 g/l
• Herb eller brut: 0-12 g/l
• Extra trocken eller extra dry: 12-17 g/l
• Trocken eller dry: 17-32 g/l
• Halbtrocken, medium dry eller semi-sec: 32-50 g/l
• Mild, sweet eller doux: >50 g/l

Som du kan se räcker det ofta inte med att bara kunna en beteckning du behöver kunna flera, då det finna många uttryck för samma sak.

Fram till nu har det också funnits fyra eller egentligen fem kvalitetsbeteckningar på sekt samt en variant av frizzante. De två enklare kan du i princip glömma bort men det kan vara bra att känna till dem då de omfattar omkring 95% av all sekt i Tyskland. Även dessa kan du i regel läsa dig till på etiketterna.

Sekt och Deutscher Sekt. Detta är enkla viner som ofta bara kostar ett par tre euro. Det finns mer 2000 producenter av denna typ av bubbel. De tre största producenterna, Rotkäppchen-Mumm, Henkell och Schloss Wachenheim gör tillsammans mer billig sekt än hela Champgane gör mousserande vin. Det som skiljer dessa beteckningar åt är att viner som endast kallas sekt ofta gjorda på basvin från andra länder än Tyskland. Vinerna har endast kolsyrats, ibland med coca-cola metoden ibland med charmat-metoden och buteljerats i Tyskland. Deutscher Sekt är gjort på druvor från Tyskland. De är dock ofta gjorda på druvor som ger hög avkastning såsom müller-thurgau eller från vinodlingar på flackare terräng. På dessa får endast Tyskland anges som ursprung och inte någon specifik region. Många av dessa är ofta förhållandevis söta och kan på många sätt jämföras med enklare prosecco.

Sekt b.A. eller Qualitätsschaumwein b.A. Dessa viner är något bättre och kan ibland vara riktigt intressanta. För denna beteckning gäller att vinerna ska vara gjorda och druvorna odlade i någon av Tysklands 13 vinregioner. För att få beteckningen ska minst 85% av druvorna kommer från en och samma region. Vinerna är oftast gjorda med charmat-metoden, men enstaka kan vara gjorda med traditionell metod. Vinerna genomgår också en kvalitetskontroll, dock främst för att kontrollera ursprung.

Winzersekt, premiumsekt och superpremium sekt. Detta är ett sätt att försöka skilja ut de bästa mousserande vinerna från de övriga. Beteckningen uppkom i slutet av 1980-talet. I denna grupp hittar du de flesta intressanta och bra sekt-vinerna. Vinerna ska vara gjorda på vin från en årgång och framställda med traditionell metod. Vinet måste också göras i den region där druvorna växt och skördats.  Årgång, druvor och producent ska anges på etiketten.

Några som räknas in i denna grupp är Menger-Krug, sekthaus Raumland, Krack, sektkelleri Bardong, sektgut Barth, Schloss VAUX, Weingut Braunewell, Sekthaus Raumland, Strauch, Griesel, sektkelleri Andres & Mugler, sektkelleri Solter, Gut Hermansberg, Weingut Reichsrat von Buhl med vinmakaren Mathieu Kauffmann som tidigare var vimakare hos Bollinger i Champagne med flera. Alla väl värda att kolla upp.

Bra sekt på Systembolaget finns bland annat från sektkelleri Solter, Weingut Reichsrat von Buhl, Gut Hermansberg, Menger-Krug. Alla i beställningssortimentet.

Det finns ytterligare en beteckning: cremant. Denna kan endast användas i Baden samt i den södra delen av Pfalz. Det är kopplat till de gemensamma rötterna med de närliggande franska vinregionerna och att gränserna historiskt flyttats. För att få kallas cremant ska vinerna också ha legat minst nio månader på jästfällning med mera.

Utöver dessa finns också perlwein, det är ett mousserande vin som kan liknas vid frizzante och håller 1–2.5 BAR. Dessa görs både i enklare stil, typ sekt eller Deutscher sekt men ibland också som viner med viss komplexitet som kan vara regionsbetecknade i enlighet med Sekt b.A. eller Qualitätsschaumwein b.A. I denna grupp hamnar också pet-nat, bägge stilarna är skattebefriade enligt ovan.

Verband Deutscher Prädikats (VDP) sekt

År 2018 inleddes ett nytt kapitel för sekt. I juli fastslog VDP en början på en ny klassificering för sekt på premium och superpremium nivå. Regelverket är ännu i sin linda, även om några punkter slagits fast. I augusti 2018 fick också de första vinerna dessa klassificeringar. En av de första som fick denna var sektgut Barth som också varit med och tagit fram denna klassificering tillsammans med några kollegor och VDP.

VDP har tagit fram fyra klassificeringar, två för regionspecifika viner och två för single vineyard viner. För alla fyra gäller att vinerna måste vara gjorda på druvor från vineriets egna vingårdar och från en och samma region. Druvorna ska vara plockade för hand, de ska vara plockade tidigt (vanligen ca 2 veckor innan full mognad för stilla viner uppnåtts) och druvorna ska vara särskilt avsedda för mousserande vin. Det finns också regler för hur mycket druvjuice som får pressa ur druvorna samt vilken alkoholhalt basvinet får uppnå innan den andra jäsningen.

För de två regionspecifika klassificeringarna gutssekt (ett vardagsvin med hantverksmässig höjd) och ortssekt (regionstypiskt vin) gäller att vinerna måste ligga på jästen i minst 15 månader. Det finns också två klassificeringar för sekt från specifika vingårdslägen. I detta fall bygger det på vingårdslägenas klassificering, dvs om de är erste lage (premier cru) eller grosses lage (grand cru). Utöver detta måste vinerna ligga på jästen i minst 36 månader.

Denna klassificering är dock helt ny och enligt uppgift kommer regelverket att utvecklas under de närmsta åren i syfte att göra så bra viner som möjligt. Tanken är att systemet ska kunna utvecklas med medlemmarna snarare än att medlemmarna ska behöva anpassa sig för mycket till klassificeringen. Redan nu finns det dock en del problem, det tydligaste är kanske att några av de sektproducenter som har det det högsta anseendet inte har egna vingårdar utan handlar druvor eller druvjuice istället. En sådan är sekthaus Raumland, som varit mycket viktigt i utvecklingen av att höja kvaliteten på premium och super premium sekt. De hamnar nu utanför VDP-systemet vilket kan ge upphov till ytterligare system vilket kommer göra det ännu mer krångligt. Förhoppningsvis hittar de dock en lösning på detta framgent.

En sista benämning är den för traditionell metod, denna kallas på vissa flaskor för klassisk metod och en producent har lite kaxigt valt att kalla den för methode Allemande. Detta är kanske inte så besvärligt men visar på svåriogheten att hitta enhetliga klassificeringar och beskrivningar.

Med den kvalitet på sekt som jag fått prov på under min besök i Tyskland så tycker jag att många tyska sektproducenter, bland annat de som nämnes ovan under rubriken winzersekt kan sträcka lite extra på halsen och vara lite kaxiga. Jag tycker också att de ska bygga på tyska snarare än att försöka skapa tyska champagne-kopior och jag tycker att du ska utforska och njuta av lite bra sekt.

Magnus Reuterdahl