Sagrantino – tuff, komplex och alldeles, alldeles underbar

Vad ska du göra i sommar, Sofia? När jag berättat om mina inbokade vinresor till Umbrien och Marche i Italien, har de flesta frågat tillbaka; var är det någonstans?
Umbrien ligger mitt i mellersta Italien, granne med världskändisen Toscana. Inte så konstigt att Umbrien kommit lite i skymundan… Det har även deras fantastiska viner gjort. Jag hoppas vi kan ändra på detta. Efter några dagars ätande av underbara charkuterier, ostar och vandrande i historiska medeltidsbyar är jag såld på denna lilla region. Framför allt är jag såld på det röda vinet, sagrantino.

Namnet sagrantino kommer troligtvis från italienska ordet ”sacro” som betyder heligt. Det heliga vinet med andra ord. Som nästintill var utdött och enbart dög till att göra passito på. Det gör man än idag, fast numera klassas sagrantino som en av italiens främsta och mest karaktärsfulla druvor.

Det kan vi tacka Arnaldo Caprai för. En rik affärsman som skapat sig en framgångsrik karriär inom textilbranschen. En del av sin förmögenhet investerade han i en vinegendom i närheten av byn Montefalco. På gården var redan sagrantino planterad tillsammans med sangiovese, merlot och cabernet sauvignon. Druvor som också är tillåtna i vinerna Montefalco Rosso, vilka är en slags lättare variant av regionens mer kraftfulla viner. En Rosso måste innehålla minst 10 % sagrantino. Caprai gör sin Rosso på 15 % sagrantino. Det skulle däremot dröja till slutet på 80-talet, som sagrantino fick sitt riktiga genombrott. Sonen Marco hade som vision att återuppväcka, samt få oss att återupptäcka, sagrantino och gör det riktigt bra. Han har utan tvekan lyckats med sin dröm. Utmärkelser, många Parkerpoäng och hyllningar har sakta men säkert lyft både Caprai och Umbrien till en högre status.

Caprai är idag den största vinfirman i Umbrien, när det kommer till sagrantino. Produktionen ligger på cirka 700.000 flaskor om året, både vitt och rött. Huvudrollen innehar dock sagrantino, som inte är helt lätt att hantera. Tiden för skörden är extremt viktigt, får att få rätt typ av mognad, balans och tanniner. De är nämligen rejäla, fast också farligt goda.
Lera är den jordmån som är mest lämplig för sagrantino och franska fat är bäst på att slipa ner den där tuffa stramheten. En Montefalco Sagrantino DOCG måste innehålla 100 % sagrantino och måste ligga på 19 månader på fat. Hos Caprai får den ligga i 24 månader.

Utöver sina tanniner och mustiga frukt, präglas sagrantino av frisk syra och ofta hög alkoholhalt, kring 14-15 %. Det är med andra ord inget balkongvin. Sagrantino kräver smakrik mat. Mycket mat. Och gärna lagring.
Under resan i Umbrien, består måltiderna av lokala charktallrikar, vildsvinsgrytor, bistecca och den inhemska hårdosten pecorino. Mat som vi gärna njuter av i Sverige också. Nygrillad entrecote är perfekt till sagrantino. Eller ett ordentligt långkok i höstmörkret.
Dessutom har sagrantino väldigt höga halter polyfenoler, antioxidanter. Faktiskt mest av alla blå druvor. Vilket måste innebära att sagrantino är världens nyttigaste druva… och kanske en av de bästa också…

Andra firmor att hålla ögon och vinglasen öppna för bland annat Milziade Antano, Antonelli San Marco, Tabarrino, Tenuta Castelbuono och Colpetrone.

Smaka på sagrantino

Caprai Collepiano Montefalco Sagrantino 2009, nr 90177. 249 kr. Årgång 2008 finns kvar på några få butiker.
Augustisläpp som kommer hålla många augustimånader framöver. Stramt och bitigt med frisk syra och härliga inslag av syrliga bär och örter. Prova även Caprais Rosso som släpptes samtidigt. Importör är VinUnic.

Perticaia Montefalco Sagrantino 2006, nr 70185. 219 kr. BS
Ännu ungt och stramt, med viss mognad. Smak av mörka bär, örter och körsbär. Komplext och välgjort. Finfint pris! Importör är Ad Libitum

Cecchi Uno Sagrantino di Montefalco 2007, nr 72423. 201 kr. BS
Rik och fyllig sagrantino, med smak och doft av plommon, björnbär, körsbär och kaffe.Importör är VinUnic.

Fler artiklar