I Rioja heter den tempranillo. I Toro, tinta de Toro. I Ribera del Duero får Spaniens fantastiska blå druva heta tinto fino, eller tinta del pais; enkelt översatt, ”landets röda”. Det säger en hel del om druvans betydelse men också mycket om Ribera del Duero som region. Rioja känner alla till och säkerligen har man redan provat en del viner från grannregionen Ribera del Duero. Men hur mycket koll har en vindrickare egentligen på en av Spaniens främsta vinregioner?

Det är lätt att dra paralleller till Rioja och jämföra de två regionerna med varandra. Likheterna är många, men med dessa kommer också olikheterna. Regionen ligger i Castilla y Leon, längs med floden Duero som rinner vidare ut till Portugal, där med namnet Duoro. Ribera blev en D.O först 1982, något som utformades av en grupp odlare och vinfirmor. Det är  fortfarande en ung region på många vis. Vinerna och stilen håller ännu på att formas och trenden går mot mindre användning av ek och framför allt mot större fat, som foudres. Riberas första Ikon-vin är kända Vega Sicilia som också banade vägen för många andra producenter som Alion, Aalto och Dominio de Pingus, vilket dansken Peter Sisseck ligger bakom. Priserna på vinerna från Ribera är ofta något högre än de från Rioja, vilket har gynnat Rioja, särskilt vid restaurangbesök. Detta var dock innan den ekonomiska krisen i landet. Numera köper man lite dyrare viner och dricker hemma istället, vilket är positivt för Ribera. Regionen har aldrig utgett sig för att vara en lågprisregion. Dock får man valuta för pengarna och en fin kombination av kraft och frukt. Idag är man faktiskt en av de främsta regionerna i Spanien, rent ekonomiskt. Ribera har vuxit starkt, försäljningsmässigt och tack vare ett gott rykte.

Sedan man fick DO-status har vinodlingarna utökats från 5000 ha till nästan 22.000 ha. Antalet vinfirmor har gått från 9 stycken till cirka 280, där nästan samtliga äger sina egna gårdar. Huvuddruvan är självfallet tinta del pais, men även merlot, cabernet sauvigon, garnacha och malbec är tillåtet är odla. Albillo står för de vita vinerna, som givetvis har en mängd synonymer. Blanca del pais, acerba och verdal bl.a. Tinta del pais utmärker sig framför allt för sitt tjockare skal och små druvor, som ger stramare och lagringsdugliga viner.

Klimatet i Ribera är typiskt medelhavsklimat, med riktigt varma somrar där temperaturen kan gå upp till 40 °C och – 20 °C på vintern. Eftersom området ligger i en dal, är höjdskillnaden stor, vilket också ger olika typer av jordmåner bestående av sand uppblandat med kalksten, märgel och lera. Man har också gott om gamla stockar. Över 50 % av all plantering är 30 år och uppåt.

Regionen är uppdelad i tre subzoner:

Penafiel, den västra delen

Roa, mittendelen som står för cirka 80 % av all produktion

Gormaz, den östra delen

Lagringsregler för de röda vinerna:

Joven, ett ungt vin (rött eller vitt) som lagrats cirka 4 månader på fat. 

Crianza, även kallad Roble: 2 år, varav minst 1 år på fat.

Reserva: 3 år, varav minst 1 år på fat och resten på flaska

Gran Reserva: 5 år, varav minst 2 år på fat och 3 år på flaska. 

Den verkliga revolutionen för Ribera, kom 1975, då vinet Tinto Pesquera från producenten Pesquera lanserades i USA och gjorde stor succé. Drygt 10 år senare, 1986, gick Spanien med i EU vilket öppnade gränserna, ökade resandet och förde in ny kunskap om vin i landet. Några kända producenter att ha lite extra koll på inför vinterkylan, är Vina Pedrosa, Finca Villacreces, Los Astrales, Pesquera, Bodegas Emilio Moro, Bodegas la Horra och Pago de los Capellanes.

Vilka viner ska ni investera i  då? Det kommer ni få läsa om lite längre fram.

För mer info: http://www.riberadelduero.es