Häng med på en vinresa i Spanien

Bubbel är aldrig fel att börja med. Champagne hittar vi inte i Spanien, däremot Cava, som kan vara nog så bra. Vi tar flyget till Barcelona och styr hyrbilen till Sant Sandurni d’Anoia, Cavans näste. Resan tar ungefär 45 minuter, då vi färdas in bit i landet.

Målet är Gramona, en klassisk producent som gör ren, fin cava. Vi friskar upp oss med deras Imperial 2008 (nr 90451, 199 kr), som är en blend på cava-druvorna xarel-lo, macabeo och en skvätt chardonnay. Cavan är frisk och krämig och bjuder på lätt brödiga smaker av pomelo, mandarin och lite vit choklad i slutet. Gott!

Uppfriskade, är vi redo för något rött. Vi reser en bit söderut och hamnar i Penedés och hos den ekologiska vinfirman Parés Balta. Här testar vi Mas Irene 2010 (nr 75346, 189 kr) Vinet är läskande och friskt, gjort på 69 % merlot och 31 % cabernet franc. En lyckad blend, som ger ett mineraldrivet och fräscht vin med smak av plommon, körsbär, tranbär, anis och örter. Stort plus för den smala och lätta flaskan.

Det är en bit att åka, men Rioja kan man inte hoppas över på en spansk vinresa. Efter fyra timmar hamnar vi hos Bodegas Campillo, en vinfirma som ägs av Faustino. Här får vi prova något annorlunda och hårigt! Nämligen tempranillo peludo, som betyder luden tempranillo.

Vinet heter Finca Cuesta Claro Raro 2008 (nr 76886, 304 kr) och kommer från Bodegas Campillo. Det är intensivt och samtidigt silkigt och elegant. Eftersmaken är lång, med drag av körsbär, vildhallon, lakrits, kryddor, vanilj och mineral. Häftigt.

Detta är typiskt för just luden tempranillo, som det bara finns några få exemplar av i hela världen. ”Luddet” sitter bakom bladet och skyddar druvan under mognadsprocessen. Till slut faller bladet bort och solen kan komma in och ge mer kraft och skjuts till druvan.

Efter Rioja och några tapas i Logrono, känns det logiskt med Ribera del Duero. Några timmar senare landar vi hos Finca Villacreces i Valladolid. De ligger granne med kultiga Vega Sicilia, som visserligen gör bra men ack så dyra viner. Finca Villacreces står istället för välgjorda och ursprungstypiska viner, som inte kostar skjortan. Jag fastnar framför allt för vinet som heter just Finca Villacreces (2010, nr 74251, 249 kr). Det är mineraldrivet och elegant, fylligt fast ändå friskt med inslag av röda bär, skogsbär, balsamico och fikon. Lagra gärna, eller lufta och njut.

Ett vin som absolut måste lagras är Portia Prima 2012 (nr 75249, 191 kr) från Bodegas Portia. En vinfirma som också drivs av Faustino. Årgång 2012 känns fortfarande lite tight och dov. Den täta märka frukten, ligger i bakgrunden och mullrar. Ett vin packat med mörka bär, rostade fat och mineral. Stoppa in i källaren några år.

Från Ribera är det inte långt till Rueda, som bara ligger en halvtimme söderut. Det känns lockande med vita viner nu, efter kralligt rött. I Rueda är det i stort sett bara vitt vin som gäller. Den viktigaste druvan heter verdejo och är härligt fräsch och läskande. Här har fransosen Francois Lurton köpt en vingård och valt att satsa på framför allt verdejo. Han har lyckats bra. Campo Elegre Blanco 2014, (nr 73785. 129 kr) är rent och friskt och har inslag av grapefrukt, pomelo, grön melon och mineral i slutet.

Det friska vinet gav mersmak! Dags att byta region och prova mer vitt. Bierzo knappas in på GPS:en. Det ska ta två timmar. Vi färdas nordväst och hamnar mitt i distriktet Bierzo, norr om Portugal. Området är egentligen mer kända för sina röda viner, på den lokala druvan mencia, men vi vill inleda med vitt. Det finns en hel del inhemska druvor, där godello är den mest kända. Ett besök hos den unga firman Dominio de Tares står på agendan. Provningen inleds med deras fatjästa Godello 2014 (nr 72451, 169 kr). Ett krämigt och runt vin med pigg syra och smaker av grape, nötter, vita blommor och citron. Redo för rött! Cepas Viejas 2011 (nr 75659, 185 kr) kommer från vinstockar med en ålder på 60 år. Vinet är saftigt och friskt, med läskande toner av röda vinbär, körsbär, mineral och sandiga tanniner. Utmärkt matvin!

Vi går upp ett kliv till firmans toppvin, Bembibre 2008 (nr 70110, 269 kr). Frukten kommer från 80-åriga stockar och bjuder på mer druvtypiska aromer, som blyerts, anis och örter. Här finns också drag av te, björnbär och ett lite rökigt avslut. Ett vin som gärna får ligga i källaren bredvid vinerna från Ribera del Duero.

Nyladdade med rött, är vi redo för de riktigt maffiga grejerna. Vi färdas in i landet igen, mot Toro. Ett distrikt som ligger i Castilla y Leon, nordväst om Madrid. Precis som i Rioja och Ribera del Duero, är det druvan tempranillo som styr här. Dock med under ett annat namn; tinto de toro. Vitt och rosé finns, men Toro förknippas framför allt med riktiga krutpaket.

Här här Francois Lurton också en vingård (var har han inte vingårdar?). Två viner produceras, på tinto de toro. Campo Alegre 2012 (nr 76431. 169 kr) är kryddigt och mustigt, Syran är stram, fast vinet är ändå tillgängligt och öppet idag med sina röda syrlig frukt och balans. Storebror Campo Eliseo 2008 (nr 75792. 349 kr) är många steg upp. Det är komplext, kralligt och maffigt. Det är också elegant, med fina silkiga tanniner och drag av tobak, ceder, anis och mineral.

Vilken avslutning!

Bagaget är fullt med spanska viner. Dags att styra kosan mot Sverige och njuta av dessa viner på hemmaplan, till höstgrytorna, lammläggen, svampen, rotfrukter och allt annat gott som hösten har att erbjuda. Årstiden känns trots allt, väldigt välkommen nu.