Den röda sidan av Sardinien 

Från det vita i norr till det röda i söder. Ungefär så fördelas det mellan gröna och blå druvor på Sardinien. Norr är mer dedikerat till vermentino och i söder hittar man merparten av de blå druvorna. Idag tar vi en resa med rött vin i glasen från Medelhavets näst största ö Sardinien. 
Den röda sidan av Sardinien 

Den röda sidan av Sardinien

En doft av anis och vild fänkål möter doftsinnet. Nästa möte, med smaksinnet, ger röda och blå plommon och mosade skogsbär. Smakerna är ihållande, intensiva och sanslöst läckra. Vinet är en Cannonau Riserva från firman Jankara i Gallura, provinsen i norr där vermentino dominerar.

– Frukten till mina röda viner kommer från en vingård i Mamoiada, berättar Renato på Jankara. Där finns altituden som druvan cannonau kräver. Höjden ger en längre mognadsperiod och därmed friskhet.

Cannonau är en inflyttad druvsort. Den kommer troligtvis från Spanien och bör ha anlänt någon gång under det spanska styret mellan 1300 – och 1700-talet. En lång period då man förde in både spanska druvor och traditioner till ön. De finns kvar än idag, särskilt på västkusten och i staden Alghero. Kusten närmast Katalonien. Gatuskyltarna delar ofta två språk – italienska och spanska. Och i vinglasen landar det ofta Cannonau di Sardegna. 

 

Cannonau

Druva

Cannonau

Då druvan anlände för flera 100 år sedan har den haft gott om att sprida ut sig. Det är idag en av mest mest planterade druvorna på Sardinien med en odlad yta om minst 7500 hektar. De främsta vinerna kommer framför allt från två större provinser mitt i landet – Nuoro och Ogliastra. Inom dessa finner ytterligare några mindre distrikt och orter – Oliena, Capo Ferrato och Jerzu.

Oliena är det distrikt som står för merparten av produktionen. Men bara några mil sydöst om orten ligger Mamoiada, inom provinsen Nouro. En plats som sticker ut med sin altitud. Många gårdar ligger 600 meter ovanför havet och mer, och jordmånen består av granit och lera. De flesta som bor i Mamoaida är på något vis involverade i vinlivet.

Några favoritproducenter att leta efter är bland Gabbas i Nouro, särskilt Dule Cannonau med sina läckra sälta och örtighet. Arbóre har ytterligare lager med tydlig grenachefrukt, garrigue och fräschör.

Från Mamoiada rekommenderas framför allt vinerna från nämnda Jankara, Cantina Sedilesu, Cantina Puggioni Giampietro och Cantina Canneddu. På hyllan finns en trevlig och välgjord cannonau från Sella & Mosca – Cannonau di Sardegna Riserva 2020 (nr 2004, 139 kr) som kombinerar öns värme och vilda örter med röd och syrlig frukt. 

Bild från DinVinGuide

 

Cannonau i alla ära, men den blev inte resans stora upptäckt.

Det blev en ny vinkärlek. En druva med många namn – precis som ett kärt barn. Om man någon gång ska använda det uttrycket så är det nu. För det har bovale. En druva med över 20 olika synonymer, tack vare de olika dialekterna och odlingsplatserna på Sardinien.

Bovale sardo  – anses vara den variant med högst kvalitet – är samma druva som bovale piccolo, muristello, muristeddo och bovaleddu. Bland annat. Den andra varianten – bovale spagna pekar på ett spanskt arv. Den går även under synonymerna bovale grande och bovali mannu.

Det är onekligen en kär och intressant druvsort, med kanske för många namn. Vidare samtal med producenter, egen undersökning och bläddring i vinböcker samt många googlingar antyder att bovale spagna ska ha släktskap med spanska mazuelo och därmed ha större bär. Bovale sardo å andra sidan har liketer med graciano och ger mindre klasar med små, fruktintensiva bär.

 

Smårörigt och småvilt? I allra högsta grad, men det är också väldigt mycket Italien för mig och inte minst deras öar. Det ska vara lite vilt och oborstat. I slutändan handlar det om vad som landar i vårt vinglas, hur det smakar och vilken upplevelse det ger.

På tal om smaken. De bästa vinerna som provades var gjorda på bovale sardo. Det var viner med en egen karaktär och själ. Många av dem visade upp en palett av vild natur och skog, av skogsbär, tobak, mjuk silkig textur och fin balans. En imponerande sådan i det varma klimatet. Och det är varmt i det inland där druvan odlas. Vi hittar den främst i Mandrolisai DOC, i hjärtat av ön och på östkusten under Campidano di Terralba DOC eller Terralba DOC.

Favoriter kommer framför allt från I Garagisti di Sorgono, Pala, Korem från Argiolas, Cangrande från Tenute Olbios, och vi hittar öven en skvätt i Terre Brune, en av öns ikonviner.

 

Bild från DinVinGuide
vindruvor, Béclan

Druva

Graciano

Det för oss in på Sardiniens carignano som den heter där. Druvan heter carignan i många andra länder och cariñena i Spanien. Den har tagit sin egen plats på öns sydvästra delar och finns under tre klassificeringar: DOC, DOC Riserva och DOC Superiore, etablerade 1977.

Vägen är slingrig och krokig – precis som sig bör. Vi tar oss upp mot bergen, några mil nordost om huvudorten Cagliari. En bonde vallar sina får mitt i vägen. Snart ser vi en skylt – Santadi. En liten ort i området Sulcis – synonymt med carignano men lika mycket med Cantina Santadi. Ett kooperativ grundat 1960, format av 200 medlemmar och 600 hektar.

Carignano och andra lokala druvor har alltid varit det viktigaste för Cantina Santadi. Ännu viktigare blev den år 1988, året då Terre Brune 1984 lanserades. Ett vin lagrat på franska ekfat och gjort på områdets viktiga druva. Skapat med hjälp av Giacomo Tachis, en av Italiens främsta vinkonsulter. Ett vin som smakade Sardinien, inte minst carignano.

Här är det inte höjden som formar carignano. De bästa rankorna är istället planterade i sandrika jordar vid kusten. Närheten till havet ger svalka och ger vinerna en naturlig fräschör. Terre Brune 2019 har precis det där. Friskheten men ett djup av rök, mynta, tobak, sälta, varma jordar och mirto – myrten – ett blått litet bär som växer vilt på Sardinien.

Favoriter på carignano är givetvis Terre Brune, men prova också Shardana och Rocca Rubis från Cantina Santadi. Cantina Mesas Buio är mer modern och härligt fruktdriven. Cantine Sardus Pater och Tensta la Sabbiosa är också värt att söka upp.

 

Bild från DinVinGuide
Carignan - en druva att återupptäcka

Druva

Carignan

Sist men minst kommer monica. Även den tros komma från Spanien under samma epok då de andra varianterna anlände.

Den odlas på hela ön, fast är mest utspridd i de mellersta delarna och söderut, under två DOC – Monica di Sardegna och Cagliari Monica. Det är ingen stor druva och kommer nog aldrig bli det. Trots det är stilen helt i tiden. För den är saftig, mjuk och skönt bärig. Tänk pinot noir á la Medelhavet och därefter en hipp vinbar i Stockholm.

Fina exemplar hittar vi från Cantina Santadi, I Garagisti di Sorgono, Argiolas, Cantine de Dolianova och Audarya bland annat.

Druvsafarin är inte över än, men jag sparade lite till nästa gång. Då hoppas jag få prova mer av ovan druvor. Men också upptäcka och lära känna cagnulari, barbera sarda, nieddera, malvasia di cagliari och caddiu och många, många fler.

Bild från DinVinGuide

Den röda sidan av Sardinien

BestChampagne.seDinVinguide.se och DryckesListan.se är guider för alla som har matdryckvin och livsnjutning som gemensamma intressen. I DinVinguide.se finns de flesta artiklarna och på Dryckeslistan.se finns våra topplistor där vi vill hjälpa dig att göra livet godare och bättre. Våra skribenter hjälper dig med val av dryck till maten. På bägge sidor bjuder vi även på recept. Vi fyller kontinuerligt på med nya, härliga alternativ. Missa inte att kolla in varje vecka för din nya topplista. Missa inte heller BestChampagne där vi djupdyker i mousserande viner och framförallt champagne.

Välkommen att utforska mat och dryckesvärlden med oss!