Trots att sommaren dröjer sig kvar med höga temperaturer och ett överflöd av solsken som tills vidare berättigar utebarernas existens så skall jag faktiskt inte fresta med recept på lämplig sommardrink utan istället passa på att ge en känga till mina kära kollegor och försöka skapa lite debatt. För även om det finns en del av de som står framför oss i baren som är riktiga tomtar så misstänker jag att det är desto fler bakom baren!

I det sista har jag stött på lite för många trötta bartendrar som glider fram på bananskal för att låta det bero. Med trötta så syftar jag på deras attityd och inte hur sömniga de råkar vara. Något måste göras och jag skall förklara varför.

Det finns nämligen få andra yrken som om man tillåter dem är så mångfacetterade som vårt. Vi är forskare; men olikt forskare som många gånger antingen är teoretiska eller praktiska så kan vi vara båda; problemet med att komma på en ny dryck eller teknik kan vi närma oss genom att räkna ut vad som borde fungera tillsammans eller bara testa oss fram.

Vi är psykologer; och även i den rollen måste vi såväl kunna analysera våra gäster av en rad anledningar som att själva kunna anpassa vårt humör för att passa specifika barer och stämningar.

Vi har gäster där andra yrken har kunder eller klienter vilket gör oss till värdar – bara en sådan sak!

Listan med liknelser och exempel på ytterligare facetter kan göras längre men jag väljer att gå vidare med att det finns nog inga andra som har så roligt som vi har, både med och utan den vår älskade alkohol.

När jag nu sätter detta i print så är jag väl medveten om att det finns olika kalibrar av bartendrar som passar olika typer av barer. Jag är också medveten om att i samma bar kan olika bartendrar passa olika typer av gäster. Det är alltså inte där skon klämmer heller. Den debatten jag är ute efter är inte den om nattklubb vs. cocktailbar. Det jag är ute efter är att ge en känga till de bartendrar som tror att de kan allt eller kanske ännu mer till de som tror att de kan tillräckligt. För då det skall förhållandevis lite till för att visa för någon att denne kan lära sig mer så skall det betydligt mer till för att någon skall vilja.

Vi har alltså två problem: De som inte vill mer och de som tror de kan allt.

Jag vill understryka att under det senaste året har jag mött många nya och även sett många gamla kollegor som har visat på så mycket talang, glädje och uppfinningsrikedom att jag ödmjukt och stolt står i deras skugga. Det är alltså inte bara misär och elände. Och de sistnämnda är förutom att vara sköna bartendrar även en del av lösningen på ett av de två problem jag anser mig identifierat och nämnt ovan.

Problemet med de som inte vill mer är enkelt löst anser jag: Vi gör oss helt sonika av med dem. Vi måste alla kollektivt bli bättre så det finns inte utrymme för bartendrar som har somnat. Problemet med de som tror de kan allt anser jag att man löser genom kunskap. Ingen kan ändra allt, men alla kan ändra något även om det bara är vår attityd.

För få barer ägs av kunniga bartendrar, för få barer byggs av kunniga bartendrar och för få barer drivs av kunniga bartendrar för att för få känner att de kan utvecklas och vill stanna. Vi måste bli lite mer som kockar anser jag. Många av de bästa restaurangerna ägs av kockar, jag har svårt att tänka mig att någon öppnar en restaurant utan att konsultera en kock till bygget av köket och jag kan så när på garantera att det inte finns en ända kökschef som inte är kock.

Hur gör vi mer konkret då? Vi måste alla kollektivt bli bättre även om det då bara innebär att du idag kan göra en “Sex on the beach” och imorgon två. Eller om det innebär att du idag vet hur mycket energi det skall till för att ändra aggregationstillståndet för en given mängd H₂O vid ett givet tryck och imorgon vet varför man med hjälp av stereo-kemi och optisk rening kan få sour-mix att smaka naturligt. Och vi måste dela med oss av den kunskap vi eventuellt besitter.

Vi måste hela tiden tänka: hur kan jag bli en bättre bartender?! Hur kan mina kollegor, anställda, chefer bli bättre bartendrar?!

Jag skall återknyta till rubriken också. För faktiskt så kan du inte vara sur på dina gäster för att de inte vet skillnaden på en Single Malt och en Blended för att ta ett exempel; det är din uppgift att lära dem det.

Du kan heller inte vara sur på dem för att de kommer och beställer ”VIN” utan att ens specificera om de vill ha blått eller orange; det är din uppgift att skapa en förväntan som gör att de vill beställa bättre. Du kan däremot vara sur på mig och alla dina andra kollegor för att de inte gör allt det jag föreslagit ovan. Vi är bartendrar – WE WORK HARDER and PLAY HARDER – hade alla bartendrar gett sina gäster en bättre upplevelse och utbildat dem så hade vi sluppit dåliga okunniga gäster att gnälla på! Som bartender är det din uppgift att skapa en atmosfär och en upplevelse som får gästen att vilja lära sig mer.

Och då måste jag väl avslutningsvis ställa mig själv frågan hur kan jag bli en bättre bartender? Mitt svar blir: att utbilda mig själv och andra.

Utbilda mig själv skall jag göra i mitt sommarbibliotek och utbilda andra skall jag genom mitt nya projekt ”Smilin’ bartender” där jag bland annat kommer släppa en serie med utbildningsvideor som kommer kräva en massa research som i sin tur kommer lära mig än mer. Det ser jag fram emot.

SKÅL!

Namn: Christian Kruse

Yrke: Bartender

Erfarenhet: Aldrig tillräcklig

Twitter: @smilinbartender

Instagram: @smilinbartender

Mail: kruse@smilinbartender.se

facebook.com/smilinbartender

Make Cocktails – Not War