Eriksberg i en ny tappning

I våras fick jag höra att Eriksberg var på gång i en ny fatölsvariant men ingen visste riktigt när, var eller hur. Det här blev naturligtvis något jag började se framemot. Vad hade det tänkt göra denna gång. Skulle det bli en riktigt bra och god öl eller skulle man bara falla till föga och sparka in öppna dörrar.

I början på 2000-talet lanserades Eriksberg. Jag var inte imponerad. Jag tyckte snarare att den var obalanserad och smakade lite för tydligt av alkohol. Kort sagt inget märkvärdigt. Det kan ha varit min smak eller så hade bryggmästaren inte fått fason på receptet. Hur som helst var Eriksbergs uppgift otacksam då den skulle på nått vis ersätta ett gigantiskt hål efter ett av de absolut bästa öl Pripps någonsin bryggt och som förmodligen inte sålde tillräckligt bra. Jag tänker naturligt vis på Pripps 1848 som Hans Nordlöv stod bakom. Med tiden har jag lärt mig att uppskatta Eriksberg eller så har de ändrat receptet. Jag kommer nog aldrig få svaret.

Så en dag fick jag ett presskit från Carlsberg. En stor brun papplåda med en tom flaska, en kapsyl, en trädbit som med lite fantasi såg ut som ett skohorn och så ett Eriksberg-glas. I lådan låg också ett litet brev eller snarare en papperslapp där det stod bland annat att om jag tog med mig ölglaset till Kungsträdgården mellan den 5 till 9 juni så kunde jag som journalist eller skribent få ett smakprov.

Jag måste väl erkänna att det kändes lite motsägelsefullt att ta med mig glaset hela vägen till Kungsträdgården för att få ett glas öl. Jag gjorde en rövare och tog bara med mig min journalist-id och papperslappen till öltältet på fredagen. Det visade sig vara ett stort misstag. Vi är ganska hårda på att man har med sig glaset, upplyste personalen mig. Inget glas inget öl.

Jag köpte min öl och fick en plastmugg i stället. Det smakade helt ok.

I söndags rullade jag in mitt Eriksberg-glas i tidningspapper och åkte ånyo in till kungsan för att utkvittera mitt öl. Vädret var ganska kast med en rejäl åskregnskur mitt på dagen. Jag gick till Carlsbergs “Öleria” som man lite fyndigt döpt området till där de två tälten stod. Jag visade upp mitt glas och fick min öl. Och visst smakade det bättre i glas än i plastmugg.

Jag frågade nyfiket hur många som hade med sig sitt glas av de journalister som fått ett på posten. Du är den första svarade personalen mig.

Eriksberg Karaktär är ett något mörkare lageröl. Ungefär som Tuborg Classic om det är någon som känner till det. Det snackas en hel del om de maltsorter man använder men inte ett knyst om vilken eller vilka humlesorter man använt sig av. Märkligt eller är det hemligt? Hur som hels så har det en fin kropp och en bestämd men inte för dominerande lite örtig beska som för tankarna till nysågat eller hyvlat trä. Kan jag ana ett stråk av amerikansk humle? Ja det finns ju några andra länder och välja på också. Det smakar uppfriskande och bra i alla fall.

Eriksberg Karaktär kommer att finnas på utvalda krogar som det heter så man kanske får leta lite men det är nog mödan värt för det har absolut karaktär. Något som jag själv saknar.