Templeton Rye är en legendarisk whiskey. Receptet härstammar från USA:s förbudstid 1920-33 då det var lukrativt att bränna moonshine i skogen eller källaren för den delen och mångla ut på de olika lönnkrogarna så kallade speak easy’s. Det mesta var väl av fruktansvärt dålig kvalitet och näst intill odrickbart. Där av har vi också fått många bra drinkrecept. Ett sofistikerat sätt att dölja den hemska finkelsmaken. Men det fanns undantag och ett av dem var Templeton Rye som uppenbarligen var så bra att självaste Al Capone listade den som sin personliga favorit. Något som nog kraftigt bidrog till att kvaliteten bibehölls om man var rädd om livet och fick också smeknamnet “The Good Stuff” av dem som kände till den väl.

För att få kallas Rye måste whiskeyn innehålla minst 51% råg. Någon övre gräns finns inte som för till exempel bourbonwhiskey där den högsta tillåtna majsinnehållet är 80% Därefter klassas den som cornwhiskey istället och det gäller helt andra regler.

Temleton Rye innehåller så mycket som 90-95% råg. Resten är mältat korn för att få igång jäsningen av mäsken Det är Lawrenceburg Distillers i Indiana. Här hemma mer kända för att producera Bulleit Bourbon. Det behöver väl knappast tilläggas att det är en souer mash.

Templeton Rye var svår att få tag i under förbudstiden och är det även i dag. Just nu finns det ett par flaskor i lager på Queens Head i hörnet av Drottninggatan och Tegenergatan i Stockholm. Så hjälp mig nu att tömma dessa buteljer. Vi vet aldrig när vi får chansen igen.

Smaken är så där härligt krispig och lite torr som är så typiskt för Rye med en angenäm kryddig ton. Till och med singelmaltnördar kan nog med fördel ge sig på denna whiskey och njuta av den samma. Det enda som jag kan klaga på är den något snålt tilltagna alkoholhalten som bara är 40%. Jag hade nog velat ha lite mer snyting i flaska. Vi får väl hoppas att det kommer med tiden.