Och så stod jag där på min balkong och njöt av ett glas rom. Det var ett jävla väder precis utför näsan på mig men jag stod på betryggande avstånd från räcket. Bara när vinden friskade i fick jag lite regnstänk i ansiktet. Det kändes uppfriskande och jag var tacksam över att slippa vara ute i detta hundväder. Det verkade inte bättre än att våren kommit av sig lite grann. Jag sippade på romen igen och kom då jag att tänka på hur olika jag uppskattar olika drycker och mat vid olika väder och årstider.

Väder är väder och lika hurtigt som någon uttryckte det att “det finns inga dåliga väder, bara dåliga kläder” så anser jag att alla väder och årstider med för den delen har sina olika passande dryckesupplevelser. I bland är en viss väderlek hela förutsättningen för en taktil upplevelse och vissa drycker passar helt enkelt lite bättre vid ett tillfälle än ett annat. Hur mycket jag än uppskattar en whisky så anser i alla fall jag att det smakar bättre en kylig dag än mitt på sommaren. Det samma gäller nog för rom och det är inte för inte som rom alltid har varit sjömäns favorit dryck framför andra. Sockret och alkohol i kombination värmer i kylan helt enkelt. Det går också att göra goda drycker med rom. En Cuba Libre är sällan fel men kanske mer än sommardrink så den får vänta lite grann tills golfsäsongen kommit igång på allvar. Jag väljer i stället att spetsa en kopp hemmagjord choklad. Som sägnfösare värmer det gott och man har inga större insomningsproblem. Snarare tvärtom. Det är också trevligt att ha nått i glaset när jag lagar mat och stå och sippa på då och då. Det behöver inte vara det äldsta och finaste. Snarare tvärt om. Ibland är det gott med ett järn. Nått med lite mer integritet och karaktär som inte är för snällt.

Då kom jag och tänka på att det vara ganska länge sedan innan dess som jag faktiskt drack ett glas Negritarom och det ena gav det andra och jag kom till och med i håg första gången och även de eskapader som jag och min klasskarat och kompis Patrik var med om under en veckas intensiv skidsemester i den franska skidorten Tigne våren 1983. Som ung och dum drack jag naturligtvis för mycket av allt och i synnerhet Negritarom på en afterski. Sedan gick jag under kvällen ut och kräktes i en snödriva. Dagen efter blev det inte mycket skidåkande av. Jag låg hela dagen i sängen och vegeterade medan jag såg på när det mönstrade och vattenskadade tacket sakta rörde sig i olika riktningar. Det var dessutom så mjuk fjädring i sängen att när jag rörde mig det minsta gungade madrassen säkert i ett par minuter. Något som absolut inte förbättrade mitt redan usla välbefinnande. På eftermiddagen när jag äntligen började må någorlunda som en människa och hungern slog till beslöt jag mig för att gå ut och äta. På väg till restaurangen jag valt för kvällen så passerade jag puben där jag festat loss dagen före och kunde beskåda mina konstnärliga uppkastningar som med lite fantasi påminde om ryska moskéer i färg och form. Det tog några år innan jag kunde dricka rom igen och speciellt då Negrita men allt det där är nu förlåtet och glömt till för en vecka sedan.

Negrita som varumärke skapades 1857 och produceras i dag av Bardinet. Innehållet är rom gjord på melassbas från Martinique, Guadelope och några andra Västindiska öar.

En tråkig detalj med Negrita är att den är färjad med sockerkulör, E 150. Orsaken kan vara flera. Dels för att det är en blend av olika romsorter från flera olika leverantörer med skiftande ålder och färg på sin rom. För att få en någorlunda färgstandard så färgar man den helt enkelt till rätt nyans. Dels också för att det sitter i ryggmärgen på folk att om det är mörk sprit så är den äldre och där med bättre. Tråkigt men så är det men inget jag själv bryr mig om när jag står på min balkong och grannarna får alla sina fördomar om mig bekräftade

Negrita Dark 37,5% (nr 563) 211 kr för en kvarting.

Tydlig doft av arrak och apelsinskal. Smaken är söt med lite kryddigt eftersläp och man kan ana en fin strimma ek i bakgrunden. Inte så tokigt faktiskt. Och det värmer gott fast det har jag redan sagt.