Midsommar, då vårt kära brännvin smakar som bäst

Midsommar är som alla vet svenskarnas riktiga nationaldag. Allt det där, av politiker, konstruerade 6 juni-dravlet kan vi lugnt glömma. Både midsommar och vårt brännvin har en lång och väl dokumenterad historia och är djupt integrerad med folksjälen.

Att dricka snaps och sjunga visor där till är en helsvensk tradition. Visst förekommer det att man dricker brännvin i våra grannländer men det är inte så vanligt och utpräglat att det ska sjungas där till som hos oss. I exempelvis Estland sjungs det också, men då är det vanligtvis ett trettiotal verser som ska genomlidas om hur man ska nida ryssen. Och vem orkar vänta så länge på att få ta en snaps? Kryddningen skiljer sig också väsentligt från våra grannländer. I Norge kör man med rätt mycket sherrykryddningar. I Danmark är det allt som oftast kummin och dill som gäller och i Finland avstår man vanligtvis helt från att krydda. Vi är helt unika med den mångfald och bredd på vårt brännvinskryddande. Var stolt över det och vårda traditionen väl att dricka brännvin och sjunga. Det är vi som bevarar kulturarvet till framtida generationer.

Vid midsommarfirandet dukas vanligtvis vårt kära smörgåsbor fram och som har sina rötter i 1500-talets brännvinsbord. Något som serverades till anländande gäster inför ett stundande gille. Det var innan mobiltelefonen var uppfunnen så det gick inte att tala om att man var sen. I stället utspisades de gäster som kommit med smör ost och sill med diverse tillbehör och brännvin därtill medan de väntade. När alla hade kommit gick man och åt den egentliga middagen.

Temperaturen på brännvinet är viktig. Ursprungligen var brännvinet av så påver kvalitet så för att dölja finkelsmaken kryddade man med allehanda örter och bär. Av samma orsak skall man inta sitt brännvin svalt kylt. Det skall alltså inte förvaras i frysen då det blir skadligt kallt för magen. Det bästa är att ha glasen i frysen och brännvinet i kyl eller matkällare. Det finns snapssommelierer som hävdar att brännvin skall drickas ljummet för att man ska uppleva alla smaker och aromer. Det tror inte jag. För det första så finns det få “ska” i livet och vem dricker sitt öl rumstempererat så att man kan njuta av alla aromer och smaker? Nä, jag tänkte väl det. Ingen tycker om rumstempererat kvalmigt öl. I dag är naturligtvis kvaliteten på brännvin avsevärt mycket bättre men det betyder inte automatiskt att det skulle smaka bättre rumstempererat. Men prova för all del. Smaken är ju som bekant personligt och personligen dricker jag mitt brännvin svalt.

Det absolut överlägset vanligaste är att dricka snaps till sill som i sin tur ofta är en förrätt eller blir till en midsommarlunch. Då passar ofta en akvavit bra och har en utpräglad smak av kummin och/eller dill.  Det är i dag dessutom reglerat i EU att det ska vara så, så det så. Utbudet av akvavit är sort och det kommer hela tiden nya. Bara att prova sig fram.

Men det går ju faktiskt att dricka snaps till andra maträtter än bara sill. Svarta vinbärsbrännvin är en klassiker till kött som även kan drickas som välkomstdrink eller grogg om man blandar med is och sockerdricka. Personligen brukar jag ha tre olika snapsar på mitt brännvinsbord för att kunna variera snaps beroende på vad jag äter. Vad som skall stå där är en smaksak. Minst en akvavit i alla fall. Kanske något lyxigare brännvin som avrundats med whisky eller liknande och därför ofta passar utmärkt till kött. Alla har väl sin favorit. Och jag dricker hellre fler små än färre stora snapsar och gärna lätt- eller folköl därtill.

Fullers har kommit med en mycket bra bitter som heter Chiswick och bryggs till 3,5%. Den är alltså inte utspädd till rätt alkoholstyrka. Något som märks i smaken. Hittas enklast hos Coop och Ica. Då den är halvmörk, bli inte avskräckta nu, så passar den utmärkt till sillinläggningar som har en tendens att vara syrliga.

Krydda sitt eget brännvin är både en rolig hobby och gott. Det finns flera utmärkta snapskryddarböcker att köpa. Sök antikvariatiskt. I flera av dem kan man hitta tabeller på vilka växter som är lämpliga att krydda med och när de är mogna för skörd.

Besk är en mycket populär kryddning. Ursprungligen var den tänkt som välkomstsnaps eller digestive. Personligen fann jag den svår att dricka på farstutrappen när jag kom på besök. Den var helt enkelt lite för kärv för min smak tills jag hittade lösningen på problemet. För det första så kan man krydda ett koncentrat. Då blir det enklare att blanda till besken så den passar just din smak.  För det andra så brukar jag bränna ut av mina kryddor och får därmed en mjukare besk. Repa av blommor och blad från en malörtskvist och placera på ett fat. Häll på brännvin och tänd på. Låt brinna en knapp minut. Släck genom att lägga över en tallrik, sila och späd med renat brännvin till önskad smak. En mjuk besk.

På Jerrys brännvinsbord står det den här midsommaren O. P. Andersson till sillen, Östgöta sädesbrännvin till det grillade och som digestif en hemkryddad besk.