Sommaren 2006 var jag och en god vän på besök i Prag.
Vi besökte naturligtvis Staropramenbryggeriet då det ligger ganska centralt i staden. Bryggeriet har också en pub där man då serverade ofiltrerad Staropramen, även kallad ”Nefiltrovany”, och som inte serverades någon annan stans. Vi ville naturligtvis prova denna mytomspunna bryggd. När vi fick in våra glas med det mörkt grumliga ölet och doftade på innehållet insåg vi raskt att det här blir man dålig i magen av och det blev vi. Doften var rik och lätt fruktig med uttalade jästtoner och lite syrlighet. Smaken var fyllig, rustik och rik på intryck och det smakade inte som nått annat jag provat tidigare. Den bittra jästfällningen gjorde sig tydligt påmind och en ganska syrlig bismak. Jag tyckte inte det var gott från början. Det tog lite tid att anpassa smaklökarna till ölet. Inte en dryck för alla om än mycket intressant. Det krävs helt enkelt rätt mycket av konsumenten och det är inte säker att man tycker om det alls men väl vart att prova.

Sommaren 2011 var jag åter igen i Prag och besökte Staropramenbryggeriet i samband med att de invigde det renoverade besökcentret som innan dess varit i princip obefintligt (artikeln går förövrigt att läsa i Aperitif #5 2011). Nu var det en hypermodern anläggning med rundtur och pekskärmar. Jag passade naturligtvis på att besöka bryggeripubben som nu var trendig med modern belysning. Borta var det svart och vitrutiga kakelgolvet och den rustika vackra och slitna träinredningen. Ett av målen var naturligtvis att återigen prova det ofiltrerade Staropramenölet. Denna gång var det fortfarande rustikt och bittert men också mer polerat än förra gången. Helt klart en förändring sen sist. Jag misstänker en anpassning för att falla ett större antal konsumenter i smaken. Det hade också börjat serveras på utvalda krogar runt om i Prag.

Jag vill minnas att det var en ganska stor grej när “Staropramen Ufiltered” lanserades i Sverige för några år sedan. Jag gladde mig åt det ska jag villigt erkänna. Men jag blev nog lite besviken när jag provade den nyslagna disiga ölet för det smakade inte alls som i Prag. Det var lättdrucket men kändes lite trubbigt och tillrättalagt. Det var inte samma upplevelse helt enkelt. Men vi väl fler som har varit med om att man kommer hem och provar samma sak som man druckit eller ätit på en resa och det smakar inte riktigt samma sak. Så jag antog helt enkelt att vissa grejer ska provas på plats och levde i den villfarelsen tills helt nyligen.

Av en händelse provade jag en flaska Staropramen Unfiletred på Vinordic. Jag anser att ofiltrerad öl med få undantag hör hemma på fat och inte flaska. I alla fall om man envisas med att ha kvar en stor mängd jästfällning. Medan jag nyfiket läppjade på mitt glas så läste jag baksidesetiketten och blev rätt förvånad av vad jag såg. Det stod bland annat att det innehöll förutom kornmalt även vetemalt, humle, äpple- och korianderextrakt. Min fråga blir naturligtvis varför det är äpple och korianderextrakt i en ofiltrerad öl?
Intressant är också vetemalten för det finns inte vetemalt i de vanliga Staropramenölen. Naturligtvis för att fixa till grumligheten. Det här är bara fusk och ett smart sätt att föra naiva ölkonsumenter bakom ljuset och få oss att tro att vi dricker en riktig primör.

Intressant är att läsa reklamen för Staropramen Unfiltered. Där står bland annat “för att få fram den rätta opolerade och molniga karaktären använder bryggmästaren sig av vete- och kornmalt i framställningen”. Vilket snyggt sätt att använda språket på för att fusket ska låta som något äkta och ambitiöst som gjorts enbart för oss konsumenter. Längre ner i texten står det “och den vana näsan anar toner av frisk koriander”. Konstigt vore det väl annars då man tillsatt just korianderextrakt. Poängen är väl att den ofiltrerade versionen ska vara som den vanliga Staropramen men just ofiltrerad och okonstlad och därmed mer äkta. Det här är en helt annan produkt. Dessutom är den pastöriserad vilket innebär att ölet är stendött. Jag kommer absolut inte dricka mer av det här fejkölet. Skärpning!

Det är dags att Mats-Eric Nilsson sätter tänderna i öl- och vinbranschen och skriver en hårt granskande bok om fusket med våra kära drycker. Det är mer utbrett än vad någon av oss riktigt förstår.